- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
119

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Dag du Rietz: Om blåsverkan vid elektrisk ljusbågssvetsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre beroende av blåsverkan, dock ej alldeles
oberoende, varom mera nedan.

Förklaringen till blåsverkan i fall 3) till 8) må
uppenbarligen sökas i utbildningen av det
magnetiska fältet kring elektroden och ljusbågen. Om
elektroden hålles över mittpartiet av en platta,
erhålles ingen kraftverkan på strömbanan, men om
den närmas någon av kanterna, komma kraftlinjerna
att förträngas på utsidan av elektroden, varigenom
en kraft uppkommer som påverkar strömbanan, dvs.
illustration placeholder

Fig. 9.
illustration placeholder

Fig. 10.


elektrod och ljusbåge, i riktning från kanten; se fig.
10. Vid sammansvetsningen enligt 5) erhålles först
en förträngning av kraftlinjerna bakom elektroden
och sedan, då punkten C passerats, framför
densamma. Vid påbörjandet av III intervallet i fall 6)
komma kraftlinjerna att huvudsakligen gå genom de
redan färdigsvetsade partierna, dvs. intervall I och
II, och tätare i I intervallet, emedan detta var
minst, vilket förklarar att ljusbågen här avböjes i
svetsriktningen. Vid fallen 7) och 8) bli
förhållandena likartade, fast mera komplicerade.

Enligt detta resonemang bör bredden av luftgapet
mellan plåtarna ävensom plåtarnas tjocklek inverka
på läget av punkten C samt blåsverkans styrka.
Vidare bör observeras att i vissa fall strömbanorna i
arbetsstycket väsentligt kunna inverka på resultatet.

Som sammanfattning kan sägas att blåsverkan i
regel till styrka och riktning är beroende av hur det
magnetiska fältet i arbetsstycket i varje ögonblick
är utbildat; den är i varje fall kraftigast vid kanter
och utskjutande partier. Därjämte uppkommer
blåsverkan i de fall där jordledningen är så anbragt, att
den kan störa ljusbågen. Detta inträffar lätt vid
svetsning nära jordledningskontakten samt om
arbetsstycket står på ett bord, som ej är alldeles plant
och strömmen tillföres genom detta. Strömmen
kommer då att koncentreras till vissa punkter, vilket
kommer att ha samma verkan som fall 2) ovan.

När man sålunda känner de magnetiska
störningarna till orsak och verkan, kan man med ledning
härav vidtaga vissa motåtgärder. Störningar, som
på olika sätt hänföra sig till jordledningen, äro i
allmänhet lätta att eliminera. De strömförande
kablarna böra ej löpa nära intill svetsstället;
jordledningskabeln bör ej heller fastgöras för nära
svetsstället. Är detta senare ej möjligt att åstadkomma,
bör det åtminstone vara rät vinkel mellan elektroden
–ljusbågen och jordledningen närmast arbetsstycket.
Om strömmen tillföres genom ett bord måste
kontakten mellan detta och arbetsstycket vara god.

Störningar som hänföra sig till det magnetiska
fältet i arbetsstycket fordra speciella motåtgärder.
I detta sammanhang må dock nämnas, att en viss
ej för stark blåsverkan – i rätt riktning – ofta är
fördelaktig. Vid svetsning med blanka elektroder
har det nämligen visat sig, att bättre inbränna
erhålles om lågan blåser framåt och därigenom
förvärmer fogens båda kanter. Blåser lågan bakåt
uppstår risk för överhettning av svetsen. Vid
svetsning med tjockbelagda elektroder är det däremot
bäst om det blåser bakåt, man får på så sätt lättare
undan slaggen. Risken för överhettning blir här ej
så stor på grund av beläggningens inverkan.

Om blåsverkan ej är för stark, kan man således
reda sig genom att välja rätt svetsriktning i varje
del av fogen och därigenom t. o. m. draga nytta av
störningarna.

En metod, som väl användes av varje erfaren svetsare, är att
motverka blåsverkan genom att luta elektroden. Detta går bra
vid svagare störningar vid svetsning med blanka elektroder. Vid
svetsning med belagda elektroder kan metoden användas vid
betydligt kraftigare störningar, varvid dock en viss försiktighet
måste iakttagas, enär risken för slagginneslutningar ökas med
tilltagande blåsverkan, förutsatt att det blåser i
svetsriktningen. Fig. 11 visar ett exempel härpå.

illustration placeholder

Fig. 11



De noggranna anvisningar beträffande elektrodens
lutning vid svetsning, som ofta givas, måste sålunda
följas med en viss försiktighet. Hur elektroden skall
hållas i varje fall måste nog i huvudsak förbli en
erfarenhetssak hos svetsaren; en erfaren svetsare
"känner" hur han skall hålla elektroden för att få
en god svets.

För de fall där blåsverkan ej kan bemästras genom
lutning av elektroden föreslås en anordning, till
vilken uppslaget erhållits av försök 1) ovan, och
som visat sig ändamålsenlig. Utseendet framgår av
fig. 12, där ungefärliga mått äro utsatta.
Anordningen bör göras tillräckligt tung, så att den ej för
lätt vältes av kabeln. Med denna kan man behärska
blåsverkan, förutsatt att plats finnes för att placera
densamma; man kan upphäva blåsverkan och man
kan framkalla blåsverkan i önskad riktning och till
önskad styrka. Anordningen kan lätt flyttas allt
efter som svetsningen fortlöper. Fig. 13 visar ett
fall, där anordningen kan användas enbart i avsikt
att framkalla blåsverkan för att därigenom erhålla
bättre inbränna. Ett invändigt hörn enligt fig. 14
svetsades utan svårighet med blank elektrod på detta
sätt.

En annan anordning, som är lämplig att använda

illustration placeholder

Fig. 12.




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free