- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
129

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - E. Nothin: Ångloktekniken just nu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av svårigheten att finna ett för ventilerna
tillräckligt motståndskraftigt material. På senare tid har
man lyckats framställa för ändamålet lämpliga
specialstål (med 20 à 25 % nickel och 10 % krom samt
en hållfasthet av 80 kg/mm2). Fördelen med
ventilsystemet ligger dels i möjligheten att använda
mycket hög överhettning – för vilken slider
medföra smörjningssvårigheter – dels däri att genom
användning av snabb ventillyftning och stor
ventildiameter rymlig passage kan beredas ångan även
vid mycket låg fyllningsgrad, varigenom den vid
slidreglering kända olägenheten med strypning av
ångan på tilloppssidan och kompression av
densamma (mottryck) vid avloppssidan vid höga
hastigheter i görligaste grad undvikes. Under det att
man vid slidreglering ej gärna kan använda
fyllningsgrader mindre än 20 %, har det vid
ventilreglering visat sig möjligt att med gott resultat gå
ned till 8 % fyllning. Den för ventilernas rörelse
använda mekanismen är av flera olika system, såsom
Dabeg, Cossart, Renaud (med fram- och återgående
eller roterande – ifråga om Renaud med variabla
– "kammar", stundom i kombination med Walschaerts kuliss).

På tal om lokmaskineriet må även nämnas den
i U. S. A. å minst 4 000 lok använda "boostern",
varmed förstås ett på en eller två av lokets
löpaxlar eller på ett par tenderaxlar verkande
hjälpmaskineri. Det användes för ökning av lokets
dragförmåga vid igångsättning och vid gång uppför
starka stigningar vid hastigheter upptill omkring
25 km pr tim. Anordningen består av en
snabbgående tvåcylindrig ångmaskin, vars effekt med
tillhjälp av en kuggväxel överföres till en löp- eller
blindaxel. (Maskinens till- och frånslagning sker
med tillhjälp av en sinnrik anordning, som skyddar
kuggarna mot brott och hårda stötar). Det
uppgives, att den blott vid "kritiska" tillfällen använda
och för slitning därför föga utsatta boostern endast
kräver helt ringa underhåll och på kort tid
inbetalar sig. Den har utom i U. S. A. införts i
England och avprovas nu i höst vid den franska
Elsass-Lothringen-banan, där den uppsatts på ett
10-kopplat malmtågslok, vilket härigenom erhållit ett
tillskott i dragkraft på ca 3 000 kg.

Det utan jämförelse intressantaste uppslaget ifråga
om lokmaskineriet under senaste år är införandet
av ångturbinen såsom lokmotor. Det var närmast
tanken att förbättra lokmaskineriets effekt genom
ångans kondensering och därmed sammanhängande
svårighet att få plats för de stora lågtryckscylindrarna
inom järnvägarnas konstruktionsprofil som
ledde till försöken att ersätta det skrymmande
kolvmaskineriet med en turbin. De mest kända
turbinloken äro de av Zoelly (tillverkade av
Winterthur resp. Krupp) och Ljungström
(Trollhättan), samtliga utrustade med kondensor. De
stora konstruktiva svårigheterna att åstadkomma en
tillförlitlig och effektiv men ej alltför skrymmande
eller komplicerad kondensor inbjuda emellertid till
att offra fördelen av ångans kondensation och därmed
sammanhängande fördelar, t. e. ytterst ringa
vattenförbrukning (den senare av stor vikt, särskilt i
trakter med odugligt matarvatten eller utan vatten
alls), och till att i förenklingssyfte övergå till lok
med högtrycksturbin – såsom redan skett ifråga
om till Oxelösundsbanan häromåret levererade
turbinlok av Ljungströmtyp.

Av "American Locomotive C:y" har i dagarna till
"Delaware & Hudson" levererats ett 4-cylindrigt lok
med 3-faldig expansion. De fyra cylindrarna utgöras
av en högtrycks- och en mellantryckscylinder, vilka
båda verka på samma drivaxel, samt två
lågtryckscylindrar med diametrarna 508, 699 resp. 838 mm och
slaglängden 812 mm. Panntrycket uppgår till 35 kg
pr cm2. Vattenberörda eldytan är 310 m2,
överhettningsytan 100 m2 och rostytan 7,24 m2. Lokets
tjänstevikt är 173 ton.

I detta sammanhang bör även nämnas, att man
i U. S. A. börjat använda rullager å flera nya
ånglok, i första rummet till löp- och tenderaxlar, men
även till drivaxlar, ja t. o. m. till vev- och
koppelstångstappar. Erfarenheten från denna rullagerdrift
har varit mycket gynnsam, och man har konstaterat
den ökning i lokens effekt, som man väntat sig.
Särskilt väntar man sig fördelar av att använda
rullager i vevstaks- och koppelstångslager, där den
växlande belastningsriktningen, det höga specifika
yttrycket och den häftiga rörelsen försvårar
smörjningen av vanliga glidlager.

Som ett synnerligen typiskt exempel på den
effektökning, som kan åstadkommas genom
tillämpning av nutidens lokkonstruktiva finesser, må
nämnas den mycket lyckade ombyggnad av ett relativt
omodernt snälltågslok, som nyligen utförts vid den
franska Paris–Orléans-banan ("P. O."). Loket
tillhör den stora serie av kraftiga Pacifique-lok, som
av nämnda järnväg insattes i trafik redan för 20 à
25 år sedan. Det nu ombyggda loket levererades
år 1913. Dess indikerade effekt uppgick före
ombyggnaden till 2 000 hkr. Den i det föregående
antydda ojämnheten i fördelningen av effektalstring
mellan hög- och lågtryckscylindrar var vid denna
loktyp mycket utpräglad, i det vid lägsta
förekommande fyllningsgrader knappast 10 % av effekten
alstrades i lågtryckscylindrarna. Denna olägenhet
avhjälptes vid ombyggnaden, så att vid den å
franska kompoundlok vanligaste fyllningen, dvs.
50 %, ungefär samma effekt alstrades av vartdera
cylinderparet och vid de lägsta fyllningarna
omkring 40 % av totaleffekten i lågtryckscylindrarna.
Vidare utbyttes slidmekanismen mot stora ventiler
med dubbla säten och rymliga ångkanaler,
varigenom effektförminskande strypningar och mottryck
i görligaste mån undvekos. I liknande syfte
uppsattes dubbel bläster av Kylchap-typ. Pannan
och ångbildningen förbättrades genom inbyggnad av
Nicholsons sifoner – varom mera sedan –,
uppsättning av förvärmare och ökning av ångöverhettningen.
Följden av alla dessa förbättringar blev,
att lokets indikerade effekt höjdes från 2 000 till
icke mindre än 3 000 hkr. Detta glänsande resultat
har föranlett P. O.-bolaget att igångsätta
ombyggnad av ytterligare 20 st. lok av samma typ. En del
av dessa lok, å vilka effekten ytterligare stegrats
genom höjning av panntrycket från 16 till 17 kg pr
cm2, äro redan färdiga och gå nu i den bekanta
"Sydexpressen" Paris–Bordeaux. (Som ett exempel
på de ombyggda lokens effektivitet må nämnas, att
de framföra tåg av 700 tons vikt på 1 tim. och
5 min. den 112 km långa sträckan St. Pierre-des-Corps
till Aubrais.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free