Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik / 135 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - H. Gustavsson: Senaste anordning för ångreservhållning vid Värtaelektricitetsverket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Urladdning och uppladdning av ångackumulator nr 1.

Fig. 3. Startningsprov med ångturbingenerator. Stalturbin på normalt 20 000 kW, maximalt 30 000 kW.

tryckvariationer följer ackumulatortrycket fullständigt
panntrycket.

År 1933 togs ackumulator nr 2, som är lika med
nr 1, i bruk. Den är ansluten på samma 300 mm
ledning som ansluter ackumulator nr 1 till 24 atö
ångnätet. Även denna ackumulator är levererad av
A.-b. Ruthsaccumulator.

Med ackumulator nr 1, vilken liksom ackumulator
nr 2 är liggande, ha gjorts urladdnings- och
uppladdningsförsök. Före urladdningsförsöket hölls en
ångturbingenerator i drift med en belastning av ca
10 000 kW med ånga från 24 atö pannorna i grupp I
och ackumulatorn inkopplad parallellt med
pannorna. Anordningen var sådan, att samtliga pannor
kunde skiljas från ångturbingeneratorn genom
stängning av en ventil. Efter stängning av denna ventil
lämnade ackumulatorn ensam ånga till
ångturbingeneratorn, som hölls uppe i ungefär samma
belastning som före provets början, se fig. 2.

Av denna figur framgår, att ett tryckfall på 5,7 at
uppstod i ackumulatorn på ca 3,5 minuter, när
medeleffekten var 9 000 à 10 000 kW. Detta
urladdningsprov försiggick utan vibrationer och
missljud vare sig hos ackumulatorn eller turbinen. Vid
slutet av urladdningen minskades belastningen å
maskinen, och uppladdningsprovet vidtog
omedelbart, fig. 2. Handavstängningsventilen i
laddningsledningen på ackumulatorn ställdes fullt öppen, och
den ventil, som under urladdningen skilt pannorna
från ackumulatorn och turbinen, öppnades.
Uppladdningsförloppet visar, att trycket höjdes från
14 atö till 21 atö på 7 à 8 min. Även detta försök
gick utmärkt, ehuru ackumulatorn vibrerade något
och avgav ett susande ljud. Ackumulatorn sköter
upp- och urladdning fullt automatiskt med hjälp
av endast 2 st. backventiler som regleringsorgan.
Anordningen är sålunda synnerligen enkel och
fordrar ringa tillsyn.

Det kanske kan synas en smula riskabelt att
utsätta en så stor och dyrbar maskin som den
ångturbin, vilken användes vid detta prov, för de
temperaturvariationer, som uppkomma, då ångturbinen
ena minuten drives av överhettad ånga med en
temperatur av ca 375°C och strax efteråt av mättad ånga
av omkring 200°C. Emellertid torde påfrestningarna
å ångturbinen knappast bli så hårda som vid
de startningsprov, som tidigare utförts i samband
med leveransproven med de två senast levererade
turbinerna, varvid dessa efter upptagning av
behövligt vakuum utan förvärmning körts upp från
stillestånd till fullt varvantal, 3 000 v/min., på en tid av
ca 2 minuter, se fig. 3, som visar startningsprovet
med det av STAL levererade aggregatet.

Ångpannorna.

Den viktigaste frågan var dock utbytet av
pannorna, då det gällde att bland de många möjligheter,
som funnos att välja på, komma till klarhet över
vilken anordning, som för Värtaverket vore den
lämpligaste.

Fig. 4. Konsekutiv belastningskurva vid Värtaelektricitetsverket för år 1931.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>