- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
136

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - H. Gustavsson: Senaste anordning för ångreservhållning vid Värtaelektricitetsverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Fig. 5. Belastningsvariationer under ett vinterdygn vid hög

maximaleffekt.



Studerar inan den konsekutiva belastningskurvan
för exempelvis år 1931, fig. 4, framgår, att av det
maximala effektbehovet under året, 84 000 kW,
68 % täckes av ångkraft med en så kort
utnyttjningstid som något över 600 timmar. Ränta och
amortering på anläggningskostnaden för
ångkraftverket utgör sålunda en så stor del av årskostnaden,
att en avsevärd del av verkets panneffekt kan
utföras för oljeeldning, om man härigenom kan hålla
anläggningskostnaderna nere. Då man vid verket
har mycket goda erfarenheter beträffande de hos oss
tidigare installerade kedjerostapparaterna med
kompartment och tryckluft både beträffande
frigörandet av stora värmemängder pr m3 eldstadsvolym och
följsamhet vid varierande belastning, fanns ingen
anledning att frångå denna eldningsanordning, när
det gäller förbränning av stenkol.

Följsamheten vid varierande belastning hos de år
1925–1926 installerade 24 atö pannorna i grupp I
framgår av fig. 5, 6 och 7, som visa ett vanligt
belastningsdiagram under ett vinterdygn samt ett par
försök, som gjorts för att utröna de möjligheter, som
dessa pannor erbjuda beträffande hastig
ångavgiv-ning vid eventuellt frånfall av vattenkraft.

illustration placeholder

Fig. 6. Forceringsprov med 500 m2 kedjerosteldad

ångpanna.



Fig. 5 visar de fordringar, som ställts på dessa
pannor under normal drift, vilka fordringar fyllts
utan större svårigheter till stor del tack vare en
kunnig personal.

Vid provet, fig. 6, höllos fem pannor i drift på
en ångturbingenerator med en belastning av ca 3 000
kW, vilket är den ungefärliga lägsta last, som med
något så när goda fyrar kan hållas med så många
pannor inkopplade. Samtliga pannor voro före
provets början inställda med precis lika fyrar och lika
dragförhållanden, så att lasten skulle bliva så jämnt
fördelad som möjligt. Fyra av pannorna voro
anslutna på en rökkanal, under det att den femte,
provpannan nr 35, gick på separat rökkanal. Vid en
belastningsökning å maskinen kunde under dessa
förhållanden de fyra pannorna gå fullständigt oberörda
och alltså med konstant belastning, under det att
hela belastningsökningen togs av den femte pannan.
Enligt detta prov, som utfördes den 11 maj 1931,
kunde panna nr 35 driva upp sin ånggenerering från
ett värde, som svarade mot ca 600 kW till 2 900 kW
på 1 minut, och till något över 4 000 på 8 minuter
utan att trycket sjönk mer än 0,6 at. Detta resultat
kan dock icke nås utan vissa ändringar i eldningens
skötsel.

Vid vanlig kontinuerlig drift torde det vara
fördelaktigast att gå med relativt tunna fyrar och
häremot svarande större rosthastighet. Vid låg
belastning å pannorna möjliggör sådan drift icke snabb
ökning i ångavgivningen, beroende på att det ringa
bränsleförrådet på rostmattan är förbrukat vid stark
ökning av draget, innan nytt bränsle hinner köras in.

Vid provet ifråga kördes däremot rostmattan med
lägsta hastigheten och 6" fyrar, under det att den
vid denna belastning normalt skulle hava körts med
2 à 3" fyrar och motsvarande högre rosthastighet.
Tillförseln av luft till rostmattans olika delar sköttes
även på annat sätt än det vanliga vid kontinuerlig
drift. Tillräckligt med luft för kolens avgasning
tillfördes nämligen under rostmattans främre del, under
det att luften var fullt avstängd ända till
rostmattans bakre del, där behövlig luft för kolens
slutförbränning tillfördes. Genom denna skötsel av
fyren erhålles på rostmattan ett tillräckligt
bränsleförråd, bestående av glödande koks, och man har
endast att öka upp fyrhastigheten och draga på mera
luft vid en belastningsökning. Det i fyren
befintliga koksförrådet räcker, tills nytt bränsle hinner
köras in. Före provets början voro luft- och
rökgasfläktar igång, och den maskinist, som skötte
pannan, hade fullt reda på vad som skulle göras vid
signal för ökad effekt. Av kurvan framgår den på
pannan kommande belastningsökningen och även
tryckförhållandena under provet. Lasten kunde icke
hållas längre tid än 24 min. på grund av att
murverket i eldstaden började smälta. Drifttekniskt
behöver man ej heller räkna med längre tid, då nya
pannor hinna kopplas in under tiden.

Med stöd av detta prov gjordes den 20 maj samma
år ett nytt prov, som representeras av fig. 7. Schema
uppgjordes över huru försöket skulle genomföras
och detsamma avsåg att undersöka, vad som under
vanliga driftförhållanden kan åstadkommas med de
koleldade 24 atö pannorna i grupp I. Före försöket
voro fem pannor i drift och två maskiner inkopplade
på nätet med en belastning av ca 2 500 kW.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free