Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1933 - Karl Ringdahl: Svetsningen och klassificeringssällskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
15 APRIL 1933
Jag kommer längre fram att göra jämförelser mellan Lloyd’s, British Corporations, Bureau Veritas’ och Germanischer Lloyd’s, Det Norske Veritas’ och Svenska fartygsinspektionens bestämmelser. Jag skall senare även nämna några ord om American Bureau of Shipping. Det har ju intet direkt intresse för oss. Men på grund av den stora omfattning, som svetsat skeppsbyggeri tagit i U. S. A., kommer jag att vidröra saken som allra hastigast. Lloyd’s bestämmelser återfinnas i den redan nämnda Notice Nr 1587 av år 1932, British Corporations bestämmelser äro av år 1932 och likaså Bureau Veritas’. För det sistnämnda sällskapet vill jag göra den reservationen, att deras materialbestämmelser ej äro stadfästa, och att byggnadsbestämmelserna endast gälla för fartyg i "navigation intérieure". Stadfästa materialbestämmelser och byggnadsreglemente kommer i början av 1933. Från Germanischer Lloyd hava vi bestämmelserna av år 1931 och från Det Norske Veritas cirkulärskrivelsen av 1932 samt den praxis, som användes vid Oslo station av Det Norske Veritas. Från Svenska fartygsinspektionen hava vi 1925 års P. M. till fartygsinspektörerna. Jag skulle vilja indela dessa register i tre grupper:
1. De, som på grund av bestämmelserna endast tillåta svetsning med tjockklädda elektroder i styrkeförbanden, nämligen Lloyd’s, British Corporation, Bureau Veritas och Det Norske Veritas. (Vid styrkeförband kunna endast tjockklädda elektroder användas, då fordringarna på töjning äro mycket höga.)
2. De, som tillåta svetsning med en god, tunnklädd elektrod, och till denna grupp hänför jag Svenska fartygsinspektionen.
3. Den sista gruppen blir Germanischer Lloyd, där bestämmelserna äro så lagda, att man kan använda oklädda elektroder. Att det kunnat bli så i detta sistnämnda fall har sin särskilda historia. Utvecklingen torde ha tillgått på följande vis. Upp till omkring år 1928 hade de Kjellbergska bolagen patent på tunnklädda elektroder, och man försökte då i Tyskland att på något sätt komma undan dessa patent. Detta förklarar, varför den oklädda elektroden fått insteg i tyskt skeppsbyggeri, och att bestämmelserna fingo läggas därefter. Tendensen hos tyska varv har på senare tiden även gått mot klädda eller liknande elektroder, och det kan ifrågasättas, om ej Germanischer Lloyd’s bestämmelser så småningom komma att skärpas, så att användningen av oklädd tråd till styrkeförband ej möj liggöres.
Som förut nämnts skall jag att ögonblick uppehålla mig vid American Bureau of Shipping (A. B. S.). Detta klassificeringssällskap har endast en del allmänna principer fastlagda men har på det stora hela taget varit mycket välvilligt stämt mot svetsningen. Kunde ett varv visa prov på vad svetsningen dög till, var det lätt att få deras sanktion. Denna A. B. S:s välvilliga inställning till svetsningen har otvivelaktigt hjälpt svetsningen framåt i Amerika ganska betydligt.
För de flesta reglementena gälla en del allmänna bestämmelser. Dessa äro tämligen lika och påminna om bestämmelserna för "workmanship", etc. i de vanliga bestämmelserna, sådana som bl. a. föreskriva, att rost och färg på svetsstället skall vara
borta, att så mycket som möjligt skall svetsas färdigt före montaget på fartyget och att så mycket som möjligt skall svetsas under tak, när vädret så fordrar. Beträffande klimatet säger Lloyd, att svetsning såvitt möjligt bör undvikas vid temperatur under O grader. Denna bestämmelse blir ju olämplig på våra breddgrader och den bör åtminstone bringas ned till - 5 grader, vilket Bureau Veritas och Ger-manische Lloyd medgiva. (ESAB har utfört en hel del arbeten på fartyg vid så låg temperatur som -10 grader och med fullgott resultat.) Vidare innehålla dessa allmänna bestämmelser i allmänhet rätt för inspektör att under arbetets gång uttaga en arbetare för provning av hans svetsningsskicklig-het. Ett par reglementen föreskriva lämpliga gränser för strömstyrkor, vilket man får anse som mindre lyckat.
Vidare finnas bestämmelser om ägarens tillstånd och om införning i registret.
Beträffande prover så godkänner Lloyd icke ett system längre utan godkänner efter vederbörliga prov en viss elektrod och registrerar den. British Corporation, Bureau Veritas och Germanischer Lloyd godkänna varvet efter vederbörliga prov. Det Norske Veritas fordrar vid nybyggnad och större reparationer Hovedkontorets godkännande i varje särskilt fall. Detta föregås av de nedan nämnda prövningarna. Inspektörerna ha stor frihet, när det gäller avgörandet i mindre omfattande fall. Svenska fartygsinspektionen go(dkänner efter prov ett "svetssystem"’ men fordrar dessutom prov av varje svetsare. En liten egenhet för British Corporation kan påpekas. Där fordras från varje elektrod en viss minimilängd på strängen. Antagligen har man för sig, att man dymedelst minskar krymp spänningarna. Denna bestämmelse är av synnerligen tvivelaktigt värde.
Vi övergå nu till de bestämmelser, som finnas för provningar av svetsar, elektroder etc. Som jag redan påpekat, äro utgångspunkterna för de olika reglementena mycket olika, så att ett sällskap ofta inte kommer med i en viss typ av prov.
Provning av materialet i svetsen.
Lloyd, British Corporation, Bureau Veritas, Norske Veritas och Svenska fartygsinspektionen föreskriva provningar av rent svetsningsmaterial ("deposited metal"), vilket enklast åstadkommes på så sätt, att man nedlägger svetsnings strängar i ett vinkel järn och utsvarvar ett prov ur det så erhållna svetsningsmaterialet (fig. 4). De tre första reglementena fordra ’dragprov på den så uttagna provstången; de äro för övrigt ganska lika. Fordringar på draghållfastheten variera mellan 39 och 42 kg/mm2 och töj-ningen mellna 16 och 18 %. (Bureau Veritas fordrar visserligen ett kvalitetstal, bildat av produkten av brotthållfastheten och töjningen lika med 750, som i praktiken kan ersättas av 42 kg/mm2 och 18 %.) Det Norske Veritas är liksom de andra nöjd med ungefär 42 kg/mm2 men fordrar samma töjning som för vanligt stålmaterial, vilket innebär en förlängning på minst 25 %. Endast de allra bästa elektroder komma upp till en sådan töjning.
Bockprov av rent svetsningsmaterial fordras endast av Lloyd, British Corporation och Det Norske Veritas. 120° fordras.
Smidprov fordras endast av Bureau Veritas. Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
