- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Skeppsbyggnadskonst /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - Allan Zander: Eldfara och brandskydd i fartyg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40
TEKNISK TIDSKRIFT
17 JUNI 1933
göra brännbara ämnen, såsom trä, säckar och dylikt, mycket lättantändliga och bilda med pulveriserade, organiska ämnen, svavel etc. mer eller mindre explosiva blandningar. Vissa av dessa kemikalier, särskilt kloraterna, bliva explosiva vid inverkan av syror. Vid en av någon anledning uppkommen brand äro de ytterst farliga, enär de vid upphettning sönderdelas under avgivande av kraftiga sticklågor och stor gasutveckling, ofta explosionsartad. Särskilt är detta fallet, om vissa av dessa ämnen såsom ammoniumperklorat och kaliumklorat sammanblandas. Det kan ske, t. e. genom, att vid en brand det smälta innehållet ur en ovanpå liggande låda rinner ned på en underliggande.
Olyckor med dessa slags laster hava tidigare varit relativt okända, men hava inträffat vid ett par tillfällen på senare år. Sålunda gick norska motorfartyget "Tricolor" i januari 1931 helt förlorat genom en kloratbrand ca 3 timmar efter avgång från Colombo. Fartyget var lastat med styckegods, däribland 300 ton kaliumklorat, fördelat i alla luckorna i shelterdäck, samt en mindre kvantitet ammoniumperklorat i akterkant av nr 3 lucka, det vill säga strax för om maskirikappen. Man observerade först t;ii lätt rök genom ventilatorn i akterkant av nr 3 lucka. Man släppte då på kolsyra och öppnade luckan för att nedfira brandslangar. Kort därefter sprang luckan i luften och omedelbart därpå även nr 4 lucka. 15 minuter efter det röken först uppdagats, stod hela fartyget i flammor och sjönk efter ytterligare 26 minuter. Sex personer omkommo, och den materiella förlusten uppskattas till ca 5000000 kr.
I mars 1933 inträffade ett liknande haveri i ett annat norskt fartyg, nämligen M/S "Hinnöy", som befann sig på resa från Antwerpen till Östern med styckegods och kemikalier, däribland klorat. Elden började under nr 4 lucka, och efter 10 minuter var hela fartyget ett eldhav samt sjönk efter svåra explosioner. 16 man omkommo, och den ekonomiska förlusten uppskattas till ca 3 000 000 kronor.
Jag har varit närvarande vid brandprov med klo-rater och perklorater, som utfördes med anledning av olyckan med M/S "Tricolor", och jag måste säga, att man fick ett hemskt intryck av den fruktansvärda hastighet, varmed en dylik brand måste försiggå, sedan den väl kommit i gång. Det är därför av yttersta vikt, att dessa kemikalier förpackas på bästa möjliga sätt, och ej i kaggar, som förut skett. Här i landet läggas klorater, perklorater med flera av de mest riskabla av dessa kemikalier i domestik-säckar med dubbla kraftpapperssäckar, som inneslutas i starka, späntade lådor av trä, som antingen äro limmade eller klädda med segt papper, så att intet av innehållet skall kunna komma ut.
Mtraterna, bland annat t. e. chilesalpeter, som icke äro fullt så riskabla, förpackas vanligen i säckar. Ombord böra dessa varor stuvas avskilt och icke i samma rum som andra eldfarliga varor och syror. Om möjligt böra de placeras så, att de i händelse av behov, t. e. vid brand på annat ställe i fartyget, kunna lämpas överbord. Vid lastning och lossning bör stor försiktighet iakttagas, så att intet av innehållet spilles ut på däcket, och största försiktighet med eld måste naturligtvis iakttagas särskilt beträffande nitratlaster, som äro förpackade i säckar.
Kol. De vanligast förekommande eldsvådorna i
fartyg inträffa i kol antingen som last eller bunkers. Det är nog en ganska spridd uppfattning, att orsaken till uppkomsten av eld i kol oftast är självupphettning. En intressant undersökning, som utfördes under åren 1925-1928 på föranstaltande av BOARD OF TRADE i England av ett stort antal fall av brand i Föl i fartyg visade emellertid, att så sannolikt icke är fallet, utan synes i de allra flesta fall yttre omständigheter, som kunnat undvikas, antingen hava förorsakat upphettning eller befordrat den benägenhet för självupphettning, som förefinnes hos praktiskt taget alla kolsorter. Dessa omständigheter kunna vara t. e. följande:
1) Direkt upphettning genom att kolen placerats i närheten av maskin- och pannkappar, rökupptag, ångled-ningar etc. utan tillräcklig isolering.
2) Luftläckor i provisoriska träskott eller genom hål i kolboxskott, bottengarnering och dylikt, varigenom en luftström kommer att passera genom kolen tillräcklig för att påskynda oxidationen men otillräcklig för att bortföra den bildade värmen.
3) Felaktigt ordnad ventilation, t. e. genom att luftrören äro dragna ned genom kolen, varigenom likaledes en luftström pressas in i desamma.
Av 310 undersökta fall av eld i kol voro endast 45, eller 14 %, förorsakade av enbart självupphettning eller i övrigt okända orsaker. I alla övriga fall hade någon eller flera av ovannämnda yttre omständigheter varit orsaken. För att minska brandrisken särskilt vid längre resor bör i huvudsak följande iakttagas:
a) Då benägenhet för upphettning är störst hos kolen i finfördelat tillstånd på grund av den stora syrehalten, och elden oftast uppstår just på de ställen, där sådant kol samlat sig, bör bräckage vid lastningen i möjligaste grad undvikas, genom att kolen störtas från så låg höjd som möjligt. Vidare böra de trimmas så, att det fina kolet blandas in i det grövre och ej samlas på vissa ställen. Att fukta kolen under lastningen anses riskabelt, däremot äro helt våta kol icke farliga. Kolen böra alltid trimmas så, att tillräckligt rum för ventilation finnes ovanför desamma under däck, och så att inga samlingar av explosiva gaser kunna ske.
b) Alla skott mot lastrum och kolboxar. som äro särskilt utsatta för upphettning, böra förses med någon sorts isolering för att förhindra upphettning av kolen. Ångledningar och dylikt, som äro placerade på skotten, böra vara väl isolerade från dessa.
c) Provisoriska träskott böra göras dubbla och klädas med något tätt material för att förhindra luftläckor.
d) Lastrum, i vilka kol inlastas, böra vara försedda med ventilatorer i för- och akterkant, så anordnade att en kraftig ventilation endast ovan kolen erhålles. Inga provisoriska skott, som åtskilja ventil atorern a från varandra, få sättas upp ovan kolen. Ventilatorer, pejlrör och dylikt till rummen skola vara sådana, att explosiva gaser ej kunna ledas till andra rum. I underboxar bör tillses att inga gaser kunna samla sig under mellandäck. Om ventilatorer finnas, böra luckorna i mellandäck vara täta, eljest böra dessa luckor vara avtagna. Öppen eld eller sladd-lampor få icke användas i rummen.
Som exempel på brand i kol kan jag nämna Johnsonlinjens ångare "Kronprins Gustav Adolf", som gick förlorad i juli 1930 på resa från Danzig till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:14 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933s/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free