- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Skeppsbyggnadskonst /
71

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - H. F. Nordström: Friktionsmotstånd och därmed sammanhängande frågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 10
l TEKNISK TIDSKRIFT
OKT. 1933
SKEPPSBYGGNADSKONST
* NlLSj.UUNGZELL
INNEHÅLL: Friktionsmotstånd och därmed sammanhängande frågor, av docent H. F. Nordström. - Litteratur.
FRIKTIONSMOTSTÅND OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR.1
Av docent H. F. NORDSTRÖM, Stockholm.
Större delen av den oerhörda bränslemängd, som årligen åtgår för framdrivning av alla världens fartyg, offras på friktionens altare, i första hand i form av fartygets s. k. friktionsmotstånd. Det är då ej att förvåna sig över, att studiet av frågan, hur friktionsmotståndet kommer till stånd, och studiet av de eventuella möjligheter, som kunna finnas att minska friktionsmotståndet, äro föremål för den största uppmärksamhet från den tekniska forskningens män.
Som bekant var det WILLIAM FROUDE, som på 1860-1870-talet först upptog dessa frågor till allvarligare behandling. Det skedde i samband med att han utarbetade principen, att medels modellförsök bestämma ett fartygs motstånd.
Froude antog som bekant att ett fartygs motstånd kan uppdelas i olika delar - friktionsmotstånd och övrigt motstånd eller restmotstånd - och att dessa delar kunna behandlas var för sig. Denna åskådning, som givetvis är att betrakta som en approximation, då en växelverkan delarna emellan otvivelaktigt måste äga rum, har man fortfarande ej kunnat frigöra sig ifrån.
Vad beträffar friktionsmotståndet för ett fartyg (eller en modell därav) identifierade Froude detsamma med det totala motståndet hos en platta, som framföres i sitt eget plan, och som har samma längd som fartyget (resp. modellen) och samma yta såväl beträffande ytinnehåll som ytbeskaffenhet. Att Froude tilldelade längden en fundamental roll har sedermera visat sig vara en riktig tanke. Däremot kan mot ansatsen för övrigt den invändningen göras, att fartygets form säkerligen har ett visst inflytande på friktionsmotståndet. Emellertid har den Froude’ska ansatsen dock visat sig vara en mycket fruktbärande arbetshypotes, och det är i stort sett den, man fortfarande arbetar med.
För att mera generellt komma åt det sålunda definierade friktionsmotståndet anställde Froude en serie försök med olika plattor. Härunder låg givetvis den förutsättningen, att motståndet per ytenhet ej beror av djupet under vattenytan. Av praktiska skäl
i Utvidgad form av föredrag1, hållet vid Svenska teknolog-föreningens avd. för Skeppsbyggnadskonst ordinarie vårmöte den 13 maj 1933.
kunde endast plattor av relativt små längder komma ifråga; de längsta plattorna voro 50’ långa. Resultaten bearbetades och uttrycktes i formeln
P = fAvn, där P - plattans motstånd,
A = ytans storlek,
v z= hastigheten.
För värdena å / och n angav Froude en tabell.1 Det visade sig att "friktionskoefficienten" / minskas, då längden ökas, innebärande att medelvärdet av PIA (motståndet per ytenhet) vid givet värde å hastigheten minskas i samma mån, som plattans längd ökas. Som värde å n har man sedermera använt värdet 1,825.
Försök med plattor med sådana längder, som komma i fråga vid fartyg, kunde av praktiska skäl ej realiseras. På basis av vissa antaganden extra-polerade Froude resultaten från sina begränsade plattförsök till att gälla även för större längder.2 Genom det klassiska släpförsöket med korvetten "Greyhound" kunde dessa extrapolationsresultat även i viss mån verifieras. Det var dock ett enstaka försök och det är därför förklarligt, att en viss misstro alltid funnits mot de Froude’ska friktionskoefficienterna, i synnerhet de för större längder.
Oaktat således det redan från början ej saknades invändningar mot den Froude’ska problemställningen, är det emellertid först på de senaste decennierna, som ett mera fördjupat studium av hela friktionsmotståndsproblemet kommit till stånd. Särskilt de sista åren kan detta studium sägas ha blivit allt intensivare. Samtidigt ha givetvis de vunna resultaten blivit alltmer omfattande. Med hänsyn till det begränsade utrymme, som står mig till buds, kan det därför endast bliva tal om en kort och mycket ytlig resumé av de viktigaste resultaten.
Det kanske i detta sammanhang bör påpekas, att
1 Se G. S. BAKER: The Laws of Ship Resistance. The Engineer, nov.-dec. 1931, sid. 562.
Se även H. F. NORDSTRÖM: De senare årens utveckling av Kungl. Tekniska Högskolans skeppsbyggnadslaboratorium osv. Teknisk tidskrift, Skeppsbyggnadskonst, 1924, sid. 85.
2 Se t. e. den i ovanstående not omnämnda artikeln av BAKER.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:14 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933s/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free