- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Skeppsbyggnadskonst /
83

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - H. F. Nordström: Friktionsmotstånd och därmed sammanhängande frågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 NOV. 1933
SKEPPSBYGGNADSKONST
83
Överförandet av resultat från modell till fartyg resp. till annan modell.
Sedan man ansett sig säkrare än förut behärska friktionsmotståndet, har man funnit anledning, att åter studera frågan om överförandet av resultatet från en modell till fartyget.
Telfers metod. Det har förut konstaterats, att man hittills ej kunnat frigöra sig från den uppfattningen, att motståndet låter uppdela sig i olika delar - oaktat det är påtagligt, att denna uppfattning endast innebär en approximation av verkligheten.
Ett försök till en sådan frigörelse framlades emellertid för en del år sedan av E. V. TELFER.1 Hans tankegång kan sägas vara följande.
Om man till en början åter tänker sig ett fartygs (resp. modells) motstånd uppdelat i friktionsmotstånd och restmotstånd, så gäller som förut
* tot. == L f -f- ’rett
eller
tot.
rest
eller
ctot. = cf
där cf är en funktion av Reynolds’ tal E =
vL
och crest är en funktion av Froude’s tal F - –– .
kan v2 bestämmas (g^ och g2 hava i allmänhet samma
värden). Värdet av R2 blir därefter - !^_?. Då
^2
Cft vid detta värde R2 är känd och vidare enligt Froude’s lag crest2 == crestl kan punkten Q2 tydligen konstrueras. Av detta framgår, att Q2 även kan erhållas som skärningspunkten mellan linjen R = R2 och en genom Q± gående kurva, erhållen genom pa-
rallellförskjutning kurvan.
cTM
i ordinataxelns riktning av cf-
Vi studera ett fartyg och en modell därav; modellens data indicera vi med l och fartygets med 2. Vi förutsätta att cf för den ifrågavarande formen är känd, dvs. funktionen
Iv L
är känd. Vi förutsätta vidare, att modellen är körd vid en serie hastigheter så, att Ptot.\ är känd som funktion av vr l f ig. 14 upprita vi nu ctotA som funktion av Rr2 Vid varje värde av R^ känna vi på grund av ovanstående antagande cn och därmed är crestl känd. Varje punkt Q1 på kurvan för ctotA
svarar mot ett visst värde-^4 på det Froude’ska
talet. Den punkt Q2 på den sökta fartygskurvan, som har samma värde å det Froude’ska talet kan nu bestämmas på följande sätt. Av
i Ship Resistance Similarity. Träns. I. N. A., 1927, sid. 174.
Se även Frictional Resistance and Ship Resistance Similarity. Träns. North-East Coast Inst. Eng. Shipb., Vol. XLV (1928-1929), sid. 115. Från den senare uppsatsen är f ig1. 15 hämtad.
1 detta sammanhang1 må blott omnämnas ett mycket intressant och principiellt helt nytt uppslag i denna fråga som förra året framlades av O. SCHLICIITING inför Schiffbautech-nische Gesellschaft i ett föredrag med titeln: Die Beruck-sichtigung des Reibungswiderstandes bei der Bestimmung des Schiffswiderstandes aus dem Froudeschen Modellversuch. Ytterligare undersökningar krävas emellertid för att man skall få ett fast grepp om detta uppslags möjligheter.
2 I allmänhet är det opraktiskt med en lineär skala för abskissan R då figuren därigenom blir alltför utbredd. I
stället kan man t. e. taga log Rf VÄJ VÄ, dvs. en funktion sådan att skalan krymper ihop då R ökas.
Fig. 14.
Sedan Q2 och därmed ctoL2 äro kända, kan det totala motståndet beräknas för fartyget vid hastigheten v9. i det
Ptot.2 -
tot.2
V A9 V»
På samma sätt kan varje annan punkt S., på fartygskurvan motsvarande punkten S1 på modellkurvan bestämmas. Härigenom kan fartygets totala motstånd som funktion av dess hastighet beräknas.
I samband härmed kan följande observation göras. Emedan alla kurvorna för konstant värde å det Froude’ska talet - (?± Q2, S^ S2.....i figuren - utgöra en parallellförskjutning i ordinataxelns riktning av en och samma kurva, nämligen den som känd förutsatta Cy-kurvan, äro de samtliga inbördes "parallella".
Av detta framgår, att om man känner ctoL -kurvorna för en serie likformiga modeller (av olika storlek) resp. för fartyget och med användning av dessa uppritar en serie kurvor för konstanta värden å F, så böra dessa senare kurvor bliva parallella och vidare bör man av deras utseende kunna studera c^-kurvans karaktär för den ifrågavarande formen. Vi skola använda oss av denna observation i det följande, då det gäller att behandla s. k. modellfamiljer.
Telfer förenklade ytterligare sitt förfaringssätt, i det han trodde sig hava konstaterat, att cf kunde uttryckas genom formeln
Cy = k1 -f &2 R~^ > där k^ och k2 äro givna konstanter och R som förut
är = . Han använder nu vid sin framställning v
R~^ som abskissa, varigenom c ^-kurvan kommer att representeras av en rät linje. Samtidigt bli kurvorna för konstanta värden å F räta linjer, samtliga parallella ined c ^-linjen.
Om man kör två modeller av olika storlek och därefter bestämmer resp. c^.-kurvor, så behöver tydligen - åtminstone principiellt taget - extrapolatorn kI -f- k2 Ä~H ej vara känd, utan lutningen av lin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:15:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933s/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free