Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - Det nya väglagförslaget - Nils von Matern - Diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN. 1933
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
medel, samt att en revision av medelstilldelningen till
städerna verkställdes, i syfte att åstadkomma en
bättre anpassning efter bördan för allmänna vägar
i olika städer, med hänsyn bl. a. till väglängd och
trafik."
Slutligen hade teknologföreningens kommitté be-
handlat frågan om byggnadslinjer och därvid före-
slagit vissa ändringar i de sakkunnigas förslag.
Dessa ändringar ginge ut på något större mått än
de föreslagna mellan byggnadslinjerna, vidare sär-
skilda bestämmelser beträffande vägskäl och plana
järnvägskorsningar. Särskilt det sista ansågo de
kommitterade det vara önskvärt att erhålla. Kom-
mittén hade vidare föreslagit, att samma bestäm-
melser, som gälla för byggnader, även skola gälla
andra skymmande föremål som häckar, staket m. m.
Kommittén hade dessutom föreslagit, att de föreslagna
undantagen rörande stadsplan, stomplan, byggnads-
plan och utomplansbestämmelser skulle underkastas
förnyad prövning.
Diskussion.
Väginspektören, major Fr. Ploman, förklarade, att
ehuru reservation från hans sida kunnat förekomma mot
ett flertal punkter i kommittéförslaget, han hade in-
skränkt sin reservation till tvenne huvudpunkter, väg-
distriktens indelning och riksvägarna.
I fråga om riks- eller huvudvägarna ansåg hr Plo-
man, att planmässighet och enhetlig ledning vore oav-
visliga villkor vid dessa vägars planläggning och ut-
förande. Den vid mindre vägdistrikt enligt kommitte-
rade erforderliga, centrala organisationen vore lika nöd-
vändig vid organisation i länsvägdistrikt. Hr Ploman
yrkade därför bifall till sin i denna punkt framförda
reservation.
Vad vägdistriktens indelning beträffar, syntes för de
kommitterade de tekniska synpunkterna hava varit ut-
slagsgivande. Hr Ploman framhöll, att alla praktiska,
tekniska problem vore ett komplex ej blott av teknik
utan av ekonomi och i regel även sociala samt rätts-
synpunkter. Det bästa - den ideala tekniska lös-
ningen - bleve en fiende till det goda, dvs. den ur
samtliga synpunkter riktiga problemlösningen.
Vägdistriktens indelning vore just en sådan fråga,
som ej kunde betraktas ur huvudsakligen teknisk syn-
vinkel. Denna frågas lämpliga lösning vore av vital
betydelse för stora delar av vårt land och för vida be-
folkningslager, främst måhända med hänsyn till arbets-
tillfällena. I och med länsvägdistriktens införande
skulle dessa arbetstillfällen bliva mera svåråtkomliga
för ortsbefolkningen, måhända i många fall till den
grad, att den fullständigt skulle utestängas från väg-
byggnads- och framför allt underhållsarbeten. De mo-
nopoliserade arbetstagarna skulle i dylikt fall komma
i åtnjutande av arbetslöner, vilka skulle ligga avsevärt
över vad lantbruk, skogsavverkningar och flottning
kunde erbjuda med därav följande svåra återverkningar
i olika hänseenden för dessa näringsgrenar.
Flertalet vägfrågor i vårt land, vad beträffar ny-
eller ombyggnad, inneslöte i sig ett mera lokalt in-
tresse, som föga skulle komma att tillgodoses genom
de centralt placerade och ensidigt sammansatta lands-
tingsvägstyrelserna, men som däremot väl skulle till-
godoses i måttligt stora vägdistrikt, i vilkas styrelser
även de lokala synpunkterna skulle vinna beaktande
och vägarendena en> intresserad och sakkunnig hand-
läggning.
Kommitterade hade, ansåg hr Ploman, ej ens för-
söksvis givit belägg för, att organisation, ekonomi och
arbetsresultat skulle bliva bättre med länsvägdistrikt
än med mindre distrikt, och han ansåg sig därför utan
risk kunna påstå motsatsen eller åtminstone, att någon
överlägsenhet hos länsvägdistrikten ej funnes. Det
funnes för övrigt icke rum för minsta farhåga för, att
skillnaden i kostnad för måttligt stora distrikt, ut-
rustade med lämpliga tekniska och administrativa kraf-
ter, och kostnaden för landstingsdistriktsorganisationen
skulle bliva av sådan storleksordning, att den kunde
bliva av större betydelse vid valet mellan de båda orga-
nisationsformerna.
En sådan fullständig omvälvning som införandet av
länsvägdistrikt innebure, syntes hr Ploman ej av be-
hovet påkallad eller motiverad, då den nuvarande
distriktsorganisationen i stort sett visat sig duglig att
bemästra den största omvälvning, som vårt vägväsende
genomgått i vårt land vid bilismens genombrott och
därpå den största hausse i vägbyggnad och vägförbätt-
ring, som nian inom rimlig framtid skulle komma att
uppleva. Resultatet vore också för närvarande, att
vägnätets tillstånd i förhållande till vad som blott för
ett tiotal år sådan var fallet, är relativt gott. Hr Ploman
ansåg, att det i fortsättningen gäller icke så mycket
att göra dåligt bra som att göra bra bättre.
Då alltså en betydande livskraft och anpassnings-
förmåga funnes i den nuvarande distriktsorganisatio-
neri, trots dess oförnekliga brister och ofullkomligheter,
ansåg hr Ploman det lämpligast att råda bot för
bristerna och nå ett bättre tillstånd genom en sund ut-
veckling av den bestående organisationen i enlighet
med de sakkunnigas förslag än genom densammas av-
skaffande och en nyskapelse enligt de kommitterades
förslag.
De kommitterade hade icke själva verkställt eller ut-
talat önskemål om en närmare utredning av den av
dem varmt förordade lösningen. Då frågan om läns-
vägdistrikt genom reservanten bland de sakkunnige
och genom de kommitterades betänkande förts fram i
diskussionen, hade hr Ploman i sin reservation fram-
hållit, att kommitterade möjligen bort framkomma med
krav på en allsidig utredning av kostnader och möjlig-
heter för en dylik organisations införande. Detta syn-
tes honom nu tillrådligt, då det under alla förhållanden
vore bättre, att detta alternativ fullt utreddes, än att det-
samma mer eller mindre outrett fördes fram i handel*
sernas brännpunkt. God tid funnes för övrigt att verk-
ställa en dylik utredning, då väglagsförslaget med viss-
het icke skulle komma under riksdagens behandling
förrän år 1934.
Hr Ploman yrkade därför, att föreningen, hur än dess
utlåtande i övrigt skulle komma att avfattas, till det-
samma skulle foga en framställning om en fullständig
utredning rörande organisation i länsvägdistrikt.
Byråchefen, överstelöjtnant Nils Bolinder, teknisk
ledamot bland 1929 års sakkunniga, redogjorde i ett
längre anförande för de synpunkter, som legat till grund
för lagförslaget. Han ansåg sig ej kunna ansluta sig till
de kommitterades som det syntes honom rent tekniska
syn på denna fråga och framhöll, att det föreliggande
problemet måste anses vara lika mycket ett organisa-
toriskt, ekonomiskt och administrativt problem som ett
tekniskt.
Hr Bolinder erinrade om, att landets vägar kunde
indelas i ödebygdsvägar, ortsvägar, länshuvudvägar och
riksvägar, och att de lokala intressena huvudsakligen
måste anses vara bundna vid orts- och länshuvudvä-
garna, medan ödebygdsvägar och riksvägar vore att
hänföra till statsvägar, byggda av staten och mera repre-
senterande riksintresset. Då enligt i vägföreningens
tidskrift lämnad uppgift 20 % av vägnätet hade att
upptaga 50 % av den sammanlagda trafiken, kunde man
anse, att viss del av dessa 20 %, som med hänsyn till
sin stora trafikbelastning måste byggas och underhållas
förstklassigt, borde beträffande planläggning och byg-
gande övertagas av staten, medan återstående delar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
