Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1933 - Einar Nordendahl: Förortsbanor versus omnibuslinjer - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 FEBR. 1933
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
21
om de obebyggda tomter och kvarter i förortssam-
hällena, som ligga emellan bebyggda delar, en gång
bleve bebyggda, komme doek medeltalet av boende-
tätheten inom en förortslinjes hela trafikområde i
allmänhet att bliva ringa, enär en förortslinje alltid
lär bliva tvungen att mellan bebyggda förortssam-
hällen passera genom trakter, som på grund av
otillgänglig terräng ej kunna bebyggas, en naturlig
följd av Stockholmstraktens topografi.
Denna jämförelse ger, enligt min uppfattning, tyd-
ligt vid handen, dels att i Stockholmstrakten nya för-
ortsbanor böra föreslås endast med den allra största
försiktighet, dels att problemet om förortsperson-
trafik i vissa fall, särskilt där banorna gå längre ut
i förorterna än vad som antagits i de här undersökta
exemplen, lämpligen bör kunna lösas genom en kom-
bination av busslinjer och förortsbanor, där buss-
linjer få tjäna som matarim j er till banor och på så
sätt förskaffa banorna en tillfredsställande trafik-
volym.
NOTISER
Svenska teknologf öreningen s avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst höll lördagen den 4 februari 1933
extra sammanträde för fortsatt behandling av den vid
avdelningens ordinarie decembersammanträde ajourne-
rade behandlingen av frågan om utlåtande rörande 1929
års väg sakkunnig as förslag till lag om allmänna vägar
och lag om vägdistrikt m. m.
Sammanträdet hölls kl. 15-18,39 å föreningens lo-
kaler och kl. 20-22,15 å Svenska läkaresällskapet. Som
ordförande fungerade major HUGO VON HEIDENSTAM.
Ordföranden öppnade sammanträdet med att hälsa
avdelningens medlemmar och inbjudna välkomna till
sammanträdet och vände sig därvid särskilt till ord-
föranden i 1929 års vägsakkunnigekommitté, lands-
hövding Sederholm.
Innan ordet överlämnades till förste anmälde talare,
uppläste ordföranden en skrivelse från Tekniska sam-
fundet i Göteborg av den 25 januari 1Q33, varav fram-
gick, att samfundet måst avböja samarbete med tekno-
logföreningen vid väglagsremissens besvarande och en
av den 31 januari från Skånska ingenjörsklubben, med-
delande att klubben som sin representant till samman-
trädet sänt kapten Gunnar Traneus.
Vidare uppläste ordföranden en skrivelse från för-
eningens styrelse den 31 januari 1933 med anhållan, att
avdelningen vid väglagsremissens besvarande jämväl
måtte taga under övervägande vad i det till föreningen
remitterade Skatteutjämningsberedningens utlåtande nr
III anförts beträffande vägväsendet. I samma skrivelse
meddelades vidare, att avdelningen genom föreningen
oberoende av väglagsutlåtandet genom särskild nådig
remiss beretts tillfälle att senast den 15 maj 1933 in-
komma med ett särskilt yttrande över Skatteutjämnings-
beredningens utlåtande nr III i vad det anginge väg-
väsendet.
Skatteutjämningsberedningens utlåtande rekommen-
derade införandet av vägdistrikt av landstingsområdets
storlek. Mot förslaget hade fyra av beredningens åtta
ledamöter reserverat sig och i stället förordat anslut-
ning till 1929 års vägsakkunnigas förslag.
Den sistnämnda skrivelsen från föreningen hade av
avdelningens styrelse överlämnats till avdelningens väg-
lagskommitterade, så att hänsyn därtill skulle kunna
tagas i ett eventuellt justerat förslag till yttrande.
Ordet överlämnades därpå till den förste av de vid
sammanträdets ajournering i december anmälda talarna,
ordföranden i avdelningens väglagskommitté, ’Civil-
ingenjör NILS VON MATERN.
I ett längre anförande försvarade denne de i kom-
mittéutlåtandet framhållna synpunkterna gentemot den
kritik, som av vissa talare framförts vid december-
sammanträdet. Talaren påpekade, att vad Skatteutjäm-
ningsberedningen anfört i väglagsfrågan vore ett direkt
stöd för de av de kommitterade framhållna åsikterna,
vilka i huvudsak helt delades av ’Skatteutjämningsbered-
ningen.
Beträffande underhållet av grusvägarna ville talaren
framhålla, att detta för landet spelar en mycket stor
ekonomisk roll och gentemot hr Bolinder att ledningen
därav måste anses vara en teknisk uppgift väl värdig
våra fackutbildade ingenjörer. Vad kostnaden för den
av de kommitterade föreslagna administrationen be-
träffar, ansåg talaren, att denna icke skulle behöva
bliva större vid landstingsdistrikt än vid mindre väg-
distrikt, och i varje fall borde hänsyn tagas därtill, att
stora summor med säkerhet skulle stå att vinna genom
en rationellt ordnad och ledd väghållning. Talaren
meddelade därpå några justeringar, som de kommitte-
rade efter decembersammanträdet beslutat göra i sitt
utlåtande, avsedda att i viss mån mildra de däri gjorda
yttrandena. De hade i sitt tidigare yttrande föreslagit,
att landstinget skulle bli det beslutande organet inom
landstingsområdet. Nu föreslog hr von Matern, att
teknologföreningen icke skulle uttala sig om organisa-
tionen av detta organ utan förorda en utredning om
den lämpligaste organisationen av representationen för
landstingsområdet.
Näste talare var civilingenjör ALEX. SÖDERGKEN, som
även bemötte den vid decembersammanträdet framförda
kritiken mot kommitténs förslag till utlåtande, och där-
vid särskilt framhöll, att frågan om administrations-
kostnaden vid den ena eller andra organisationsformen
skjutits allt för mycket i förgrunden. En jämförelse
mellan de olika förslagen ur organisatorisk, administra-
tiv, ekonomisk och social synpunkt utfölle enligt talaren
så, att förslaget om landstingsdistrikt vore överlägset
eller åtminstone likvärdigt med de sakkunnigas förslag.
Svårast var det, sade talaren, att vid en objektiv jäm-
förelse ur ekonomisk synpunkt få fram någon skillnad
till förmån för det ena eller andra förslaget. Talaren
kunde ej förstå, vari den av hr Ploman påstådda skill-
naden mellan uttrycken "teknisk" och "teknisk-eko-
nomisk" låge. Vidare framhöll han, hur nödvändigt
det vore, att vägmästarna finge en teknisk ledning
- den av de kommitterade föreslagna arbetschefen, -
som borde få direkt befälsrätt över dem. Vidare borde
bokföringen för vägväsendet omläggas så, att de nu-
varande missförhållandena i detta avseende bortfölle.
Den 10-gradiga röstskala, som av många ansågs vara
ett starkt skäl för de mindre vägdistriktens bibehål-
lande, skulle enligt talaren med säkerhet komma att
försvinna, och därmed skulle vägarbetarna redan vid
en organisation med mindre vägdistrikt komma att
insätta många av sina representanter i vägfullmäktige.
Med den utveckling, som under senare år skett, skulle
man i framtiden, oberoende av organisationsformen,
icke heller kunna räkna med, att vägarbeten skulle
kunna ske annat än till avtalsenliga löner. De socken-
intressen, som av flera, talare framhållits vara av sådan
betydelse för vägfrågan, ansåg talaren ej alltid vara av
godo, då de ofta splittrade arbetena på flera småföretag
till men för de ur trafiksynpunkt viktigare vägarbetenas
rationella bedrivande.
Civilingenjör EL PAUL WRETLIND ansåg, att 1929 års
väglagsförslags värde låge i det ändrade sättet för me-
delstilldelningen och i de större distrikten. Det av av-
delningens kommitterade framlagda förslaget med lands-
tingsområdet som vägdistrikt vore ett ytterligare steg i
rätt riktning, som livligt borde understödjas. Talaren
framhöll, att vägarbetena icke längre borde få skötas som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
