Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1933 - G. S. Lalin: Betongreparationer med hastigt bindande bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 4
TEKNISK TIDSKRIFT
AMklL 1933
VG- ocH\OTTl>IDYGGNADSRONST
INNEHÅLL: Betongreparationer med hastigt bindande bruk, av byråingenjör G. S. Lalin. - Väg- och vatten-
byggnadsfacket under år 1932. - Notiser. - Litteratur.
BETONGREPARATIONER MED HASTIGT BINDANDE BRUK.
Av byråingenjör G. S. LALIN.
Den relativt magra betong, som förr ofta kom till
användning för vattenbyggnadsändamål, har visat
sig med tiden undergå en mer eller mindre hastig
förstörelse på grund av genomsipprande vattens för-
måga att utlösa under cementets hydratisering fri-’
gjord kalk. Betongen har härigenom blivit alltmer
porös och ej sällan hava enstaka betongpartier full-
ständigt sönderfallit. Sedan denna enkla orsak till
förstörelsen efter omfattande undersökningar blivit
känd och man fått klart för sig, att en vattentät
betong är praktiskt taget beständig, gäller det för
nybyggnader alltså endast att fordran på vatten-
täthet uppfylles, vilket med tillräcklig cementhalt hos
betongen och ett omsorgsfullt utförande utan större
svårighet låter sig göra. Då det är fråga om repa-
ration av betong i vattenbyggnader, ställes man van-
ligen inför betydligt svårare problem. Det enklaste
och även tillförlitligaste reparationssättet, nämligen
att riva ut de skadade partierna, insätta erforderliga
dubbar och armeringsjärn samt nygjuta med tät be-
tong kan endast komma ifråga, där konstruktionen
får torrläggas under relativt lång tid. I de allra
flesta fall innebär emellertid en sådan torrläggning
en lika lång driftstörning och i ogynnsamt fall drift-
avbrott, förenat med alltför stora kostnader, varför
man i regel blir nödsakad att utföra reparationerna
vid vattentryck på konstruktionen eller ock utföra
dem på mycket kort tid.
De metoder, som stå till buds, äro huvudsakligen
cementinjektion och lagning med hastigt bindande
bruk, av vilka den förra avser att utfylla i det inre
av murkroppen uppkomna kaviteter och den senare
att täta ytorna. Båda metoderna kunna med fördel
användas samtidigt och lämna då mycket gott resul-
tat. Den hastiga bindningen har man tidigare er-
hållit genom tillsats av kalciumklorid eller vatten-
glas och på senare tid även genom vissa för ända-
målet särskilt tillverkade medel, såsom Sika, Tri-
cosal, Saponit m. fl.
Den lämpligaste bindetiden för puts på en yta,
genom vilken vatten framsipprar, är beroende på
huru ymnig genomsippringen är. I allmänhet torde
dock förhållandena vara sådana, att den egentliga
bindningen bör vara avslutad efter 1/2 å l min., efter
vilken tid vidhäftningen skall vara tillräcklig att
motstå vattnets framträngande. Vidare får hård-
nandet icke ske ögonblickligt utan taga en tid av
minst 10 min.; sker hårdnandet hastigare, riskerar
man sprickor i putsen på grund av reaktionsvärmet.
En putsmassa med så hastig bindning kan givetvis
icke med fordel tillredas och påslås för hand, utan
härtill användes cementspruta, varvid vattnet till-
sättes i munstycket omedelbart innan bruket träffar
murytan.
Försök att med tillhjälp av i handeln förekom-
mande tillsatsmedel framställa ett bruk, som har
ovan anförda egenskaper, hava icke utfallit tillfreds-
ställande. De medel, som tillsättas genom utrörning
med vattnet, lämpa sig dessutom mindre väl för
cementsprutning; det viktigaste skälet är, att mäng-
den tillsatsmedel blir beroende av vattentillsatsen,
vars avpassande icke bör försvåras, enär det redan
i och för sig fordrar träning och omdöme hos den
man, som sköter munstycket.
Man kan emellertid med betydligt enklare medel
- blandning av portlandcement och aluminatcement
- framställa ett för sprutning lämpligt bruk, som
har de önskade egenskaperna. Ett sådant biand-
cement har de två sista åren fått en ganska vid-
sträckt användning vid vattenfallsstyrelsens repara-
tionsarbeten. De för dessa arbeten undersökta
svenska och utländska portlandcementen hava för-
hållit sig mycket olika i blandning med alummat-
cement och olikheter hava även förekommit vid olika
leveranser av samma cementsort. Anledningen
synes vara variationer i bränningstemperatur och
lagring. För alla de undersökta cementsorterna har
dock den regeln varit gällande, att vid övervägande
mängd aluminatcement erhålles en hastig bindning
och ett tämligen långsamt hårdnande, då vid omvänt
blandningsförhållande en något långsammare bind-
ning och ett hastigt hårdnande erhålles.
Puts av detta slag rätt sammansatt har en utom-
ordentlig vidhäftningsförmåga, förutsatt att den
gamla betongen noga rengjorts från kalkutfällningar.
Det lager av utfällnmgarna, som ligger omedelbart
intill betongen, är vanligen vattenfyllt. Om den
reaktionskraftiga putsmassan då icke får tillfälle
binda vattnet och utfylla porerna i betongen blir
följden, att putsen blir bom och risk för sönderfrys-
ning föreligger. Detsamma blir förhållandet, om
putsmassan på något ställe hållits alltför torr, vilket
man har en viss benägenhet att göra, då det gäller
att ögonblickligen stoppa en läckning i en mycket
porös yta. Som allmän regel kan sägas, att puts-
massan fordrar stor mängd vatten, om resultatet
skall bliva det bästa möjliga. Ett försök att "torka"
ytan genom påsprutning av torrsats lyckas visser-
ligen för ögonblicket, men härigenom blir lagret när-
mast betongen poröst, med nyssnämnda risk för bom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
