Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1933 - Notiser - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TEKNISK TIDSKRIFT
22 APRIL 1933
Vid nachspielet visade civilingenjör JOHAN HAGRUP
några bilder frän Siarn för ett talrikt och tacksamt
auditorium.
Fur.
Tekniska samfundet i Göteborg, avdelning för Väg-
och vattenbyggnadskonst, höll sitt ordinarie vårsam-
manträde å Coldinuordens restaurang tisdagen den 7
mars under ordförandeskap av kapten P. G. Blidberg.
Sammanträdet var ovanligt talrikt besökt. Bland för-
eningsangelägenheter förekommo föredragning och god-
kännande av årsberättelsen för 1932 samt inval i av-
delningen av 8 nya medlemmar. Dessutom redogjorde
professor Sven Hultin för det förslag till yttrande över
1929 års väg sakkunniges f or fattning s f or slag, som ut-
arbetats av den kommitté, som avdelningen vid förra
sammanträdet tillsatt med anledning av en skrivelse
från kungl. kommunikationsdepartementet, vilken skri-
velse av samfundets nämnd remitterats till avdelningen.
Kommittén utgjordes som bekant av hrr S. Hultin, W.
Huggert, G. Höckert, E. Millén och K. Wallman.
Vid den därefter följande diskussionen yttrade sig
kapten Sillen, major Petterson, vägingenjör Millén, di-
rektör Natt och Dag, ingenjör Wallman och professor
Hultin. Vägingenjör Millén, som inom kommittén reser-
verat sig mot yttrandeförslaget i vad detta berörde frå-
gan om huvudvägnätet och dess ifrågasatta frigörande
från lokala synpunkter, motiverade närmare sin stånd-
punkt. Major Petterson ansåg, att man borde utför-
ligare och skarpare, än vad som skett i det förliggande
yttrandeförslaget, understryka de stora nackdelarna för
städerna, som bleve följden, om de sakkunnigas förslag
bleve lag. Professor Hultin ansåg att det föreliggande
förslaget vore tillräckligt avstyrkande i sistberörda hän-
seende, men ville dock med anledning av vad som uttalats
under diskussionen föreslå avdelningen en omarbetning
av den passus i yttrandet, som berörde städernas väg-
fråga, i enlighet med de av major Petterson framförda
synpunkterna, och föreslog att avdelningen skulle upp-
draga åt styrelsen att tillsammans med major Petter-
son verkställa denna omarbetning. Detta blev även av-
delningens beslut.
Därefter höll kapten PER SWARTLING ett med talrika
intressanta ljusbilder belyst föredrag om "Järnvägs-
byggnader i Persien". Talaren redogjorde först för
hurusom Persien intill tiden för världskrigets utbrott
var helt beroende av främmande länder, vilket i första
hand vore orsaken till dess efterblivenhet ifråga om
kommunikationer. Landets topografi, omgivet som det
är av höga och otillgängliga bergskedjor, vore även en
bidragande orsak till denna efterblivenhet. Sedan 1918
har emellertid ett ganska livligt byggande av lands- och
järnvägar pågått. Den s. k. Tränsversalbanan, som nu
är under byggnad, sträcker sig från Kaspiska havet till
Persiska viken och är ca l 450 km lång. Linjesträckan
mellan Shahi och Teheran, som är i arbete under
svensk ledning - vid detta byggnadsföretag hade tala-
ren varit anställd under år 1932 - är ca 300 km lång
och har att passera den höga Elburskedjan, vars högsta
pass ligger på en höjd av ca 2 200 meter över havet.
För att nå denna höjd måste linjen, vars maxiniistig-
ning är 28 <Y00, förlängas medels konstutvecklingar så-
som spiraler, vändtunnlar m. m., för vilka gällde en
minsta kurvradie av 220 m. De bilder, som visades från
järnvägens stigning uppför Elbursbergen, gåvo syn för
sägen att denna sträcka "nordrampen", kommer att bli
en av de mest intressanta järnvägslinjer i världen. Att
byggandet liksom kartläggningen och stakningen av den,
även om man bortser från tjusningen av det okända lan-
det, kan verka lockande på företagsamma och äventyrs-
lystna yngre svenska ingenjörer, med eller utan syssel-
sättning här hemma, förstår man så väl. Arbetet, som
påbörjades vintern 1931-1932, beräknas taga en tid av
fem år. Så ännu finns kanske möjligheter att få vara
med!
Ett andra föredrag för aftonen hölls av ingenjören
HÅKAN BIRKE om "Modernapelardammar - erfarenheter
från U. S. A.-vistelse som Adelsköldsstipendiat".1
Sedan ordföranden framfört avdelningens tack till de
båda föredragshållarna och förklarat sammanträdet av-
slutat, samlades man till gemensam supé. Vid nach-
spielet förevisades en persien-film, som av Persiska
kompaniet i Stockholm välvilligt ställts till avdelningens
förfogande. Filmen visade framställningen av persiska
mattor och karavantransporten av dessa och andra varor
samt gav en god och intressant bild av ett folk levande
i orientalisk oberördhet. J. A.
i En artikel i detta ämne av samme författare kommer
att införas i denna tidskrift.
Red.
LITTERATUR
Winterarbeiten im Beton- und Eisenbetonbau, av pro-
fessor dr-ing. A. KLEINLOGEL, Darmstadt, Verlag von
Wilhelm Ernst £ Sohn, Berlin 1932. Pris häftad, 117
sidor med 87 f ig. förutom litteraturförteckning,
RM. 9:-.
Professor Kleinlogel har med detta arbete lämnat ett
värdefullt bidrag till betonglitteraturen.
I inledningen framhåller författaren betydelsen ur
flera synpunkter .- särskilt sociala - av att byggnads-
arbeten fördelas i möjligaste mån jämnt på den varma
och på den kalla årstiden och lämnar en sammanfatt-
ning av vad som i Tyskland åtgjorts och åtgöres i syfte
att påvisa möjligheter och fördelar av betongarbeten
vintertid och att väcka intresse och förståelse därför.
Av största intresse äro måhända bokens tre första
avdelningar, där inverkan av lägre lufttemperatur på
betongens bindning och inverkan av kall undergrund vid
gjutning av betongfundament behandlas samt ett fler-
tal exempel på misslyckanden till följd av frost eller
kall väderlek anföras.
I olika avsnitt behandlas därefter betydelsen för
vinterarbeten i betong av väderlekstjänst, förberedande
åtgärder till undvikande av överraskningar genom in-
träffande frost samt vinterarbetets inverkan på arbets-
plan och byggnadsanordningar.
För det praktiska utförandet av betong vintertid får
man i kapitlen om uppvärmning av vatten samt förva-
ring, behandling och uppvärmning av cement, sand, ma-
kadam och armeringsjärn ävensom om överbyggnader
till skydd mot frost goda upplysningar om vad som
kräves, anvisningar om lämpliga arbetssätt samt be-
skrivningar på anordningar. I samband härmed be-
handlas de vanliga tillsatserna till betongmassan till
skydd mot frost: koksalt, klorkalcium och soda.
I övrigt förtjäna kapitlen om behandling av frusna
byggnadsdelar samt om byggnadskontroll under vintern
att omnämnas. Beräkning av värmebehovet vid betong-
gjutning, som ägnats en ingående behandling, torde
vara av mera teoretiskt värde. Då det gäller att välja
eller dimensionera erforderliga uppvärmningsanord-
ningar för utförande av betong under vintern, torde
man göra klokt i att stödja på praktisk erfarenhet.
Arbetet avslutas med ett kapitel om merkostnader för
och ekonomi av betonggjutning under vintern med en
tillhörande tabell, innehållande kostnadssiffror .från 33
utförda arbeten av varierande storlek.
Till arbetet har fogats en samling bestämmelser från
olika länder rörande utförandet av betong vintertid
samt en omfattande litteraturförteckning.
Boken förtjänar framför allt att läsas av "byggare",
men bör vara av stort intresse för alla, som syssla med
betong. E. W. Jn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
