Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Motortrafikens andel i kostnaderna för väghållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 OKT. 1933
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
Jll
Barmarksunderhållets vägslitningskostnad bör i
möjligaste mån fördelas å de olika trafikslagen med
hänsyn till dessa trafikslags olika grad av vägslit-
ning.
Ett rättvist bedömande av graden av vägslitning
orsakad av hästtrafiken, jämförd med biltrafikens
vägslitning, är mycket svårt. Hästtrafikens järn-
ringade fordon och järnskodda dragare medföra en
långt större krossning av materialet i vägbanan och
likaså svårare spårbildning. Motorfordonen å andra
sidan framkalla genom sin större hastighet uppsug-
ning av det finare materialet i vägbanan, som sedan
dammar bort. Därigenom avlägsnas bindämnet i
vägen, som därefter lättare förstöres under inverkan
av den hastiga trafiken. Motorfordonen framkalla
vidare korrugering på grusvägarna, vilket föran-
leder behovet av täta hyvlingar av vägbanan.
På de högklassiga och halvpermanenta belägg-
ningarna är det hästtrafiken, som åstadkommer den
största skadegörelsen. Ett känt faktum är exempel-
vis den ödeläggande effekten av de hästdragna
sockerbetsskjutsarna. På grusvägarna, som utgöra
ca 98 % av landsbygdens vägnät, är det sannolikt
biltrafiken, som vållar de största kostnaderna, fram-
för allt genom dess större krav på jämnhet hos väg-
banan.
Att uppställa någon erkänt riktig regel för häst-
trafikens och biltrafikens andelar i kostnaderna för
vägslitningen torde f. n. icke vara möjligt. Mest
rättvist synes vara att fördelningen utföres med hän-
syn till fordonsslagens genomsnittliga enhetsvikt,
vilket dels utgör ett mått på vägslitningen, dels
även på den nytta, som de båda trafikslagen ha av
vägarna. Fördelningen skulle sålunda ske efter
.trafikarbetet, uttryckt i bruttotonkm.
Med ledning av den utredning rörande motor-
fordonsbeståndet i Sverige, som de sakkunniga verk-
ställt, kan medelvikten för bilarna beräknas till 1,7
ton och medelvikten för motorcyklarna till 0,25 ton.
Medelvikten för hästfordon torde kunna uppskattas
till 1,3 ton, dragdjuren häri inberäknade.
Enligt dessa siffror skulle trafikarbetet utgöra
(specialfordonen ej medräknade):
för hästtrafiken 490 mill. bruttotonkm pr år 12,0 %
" motorcykel-
trafiken 70 " " " " 1,7 %
" biltrafiken 3 540 "
86,3
Summa 4 100 mill. bruttotonkm pr år 100,0 %
Den av hästtrafiken orsakade vägslitningen synes
böra bekostas av vägskattemedel, enär denna trafik
väsentligen är av lokal natur.
Barmarksunderhållets vägslitningskostnad bör så-
lunda fördelas på följande sätt:
vägskatt ..................... 12 %
automobilskattemedel
Vint er vägunderhållet s kostnad.
Enligt 1929 års vägsakkunnigas förslag skulle
kostnaderna för vinterväghållningens normalkostnad
bestridas med 25 % av vägdistrikten, med 25 % av
staten och med 50 % av motortrafiken. Vinterväg-
hållningens merkostnad skulle med 25 % bestridas
av vägdistrikten och med 75 % av motortrafiken.
Denna fördelning motiveras av 1929 års vägsak-
kunniga med, att endast en del av vägnätet vinter-
tid hålles i ett för automobiltrafik lämpligt skick,
varför det icke vore skäligt, att motortrafiken bi-
drager med större andel. Merkostnaden, som upp-
står, torde i väsentlig grad bero på krav från motor-
trafiken, varför en högre bidragsandel borde falla
på motortrafiken, vad beträffar denna merkostnad.
1931 års väg- och bro sakkunniga ha ingen erinran
mot, vad 1929 års sakkunniga sålunda anfört. För
att bedöma, hur de totala kostnaderna komma att
fördelas under dessa förutsättningar, vilja de sak-
kunniga antaga, att 80 % av vinterväghållningen är
"normal kostnad" och 20 % "merkostnad".
Under denna förutsättning skulle vintervägunder-
hållets kostnad fördelas på följande sätt:
Normal kostnad Merkostnad Summa
Vägskatt 0,25 . 0,80 - 0,20 0,25 . 0,20 = 0,05 25 %
Staten 0,25 . 0,80 = 0,20 20 %
Automobil-
skatte-
medel 0,äO . 0,80 - 0,40 0,7;5 . 0,20 = 0,15 55 %
Summa 100 %
Kostnader för vägbyggnader.
1929 års vägsakkunnigas förslag till fördelning av
kostnaderna för byggande av väg framgår av tabellen
nedan:
Vägdistrik-
ten
Staten
Motor-
trafiken
- minst 90 %
50 % 25 %
- 85 %
- 75 %
Nyanläggning, om-
läggning eller
förbättring av
riksväg ....... högst 10 %
Nyanläggning av
vanlig landsväg 25 %
Omläggning eller
förbättring av
länshuvudväg .. 15 %
Omläggning eller
förbättring av
annan vanlig
landsväg ...... 25 %
Nyanläggning, om-
läggning eller
förbättring av
ödebygdsväg .. högst 16% minst 83 Vs -
Ur motiveringen för detta förslag förtjänar föl-
jande att här återgivas: "Bidragen till anläggning
av de med nuvarande terminologi såsom landsvägar
och vanliga bygdevägar betecknade vägarna utgå,
såsom förut nämnts, numera helt av automobil-
skattemedel. Ur rent saklig synpunkt kan det dock
näppeligen anses berättigat, att kostnaderna för
dylika vägar belasta allenast vägdistrikten och mo-
tortrafiken - en uppfattning, som ock synes ligga
bakom riksdagens förut återgivna uttalande i ämnet
(skrivelse nr 283 från 1932 års riksdag). Visserligen
förhåller det sig så, att sådan vägs tillkomst huvud-
sakligen grundar sig på ett i orten - ofta nog sedan
inånga år - föreliggande behov av ny vägförbindelse
och att den trafik, som kan väntas framgå å vägen,
till övervägande del utgöres av motortrafik, vars
krav i synnerlig grad blir avgörande vid bestäm-
mande av vägens utförande, men då jämväl staten
måste anses hava ett betydande intresse av nya tra-
fikleders tillkomst, torde en kostnadsfördelning
enligt intresseprincipen påkalla, att jämväl staten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
