Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Kommunalteknikernas årsmöte 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 OKT. 1933
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
119
lösningar, som i och för sig icke varit alldeles önsk-
värda.
För stadens vattenförsörjning redogjorde byggnads-
chefen i Borås K. J. BERTIL SWEDENBORG i ett uppmärk-
sammat föredrag om "Borås vattenledningsverk".
Staden förses med vatten från tre olika verk, Picke-
verket av år 1881, Ålgårdsverket av år 1900, utvidgat
1923 och 1925, samt Sjöboverket av år 1932.
Det förstnämnda verket, som är baserat på sjövatten,
utvidgades avsevärt år 192(5, då genom om- och påbygg-
nad av dammarna vid sjön det disponibla vattenmaga-
sinet ökades från 240 000 till 440 000 ms.
Ålgårdsverket utnyttjar grundvattnet i en rullstensås.
På grund av egendomliga geologiska förhållanden har
grundvattentillgången visat sig mindre än beräknat.
Företagna undersökningar hade även givit till resultat,
att tanken på användandet av grusåsen för konstgjord
grundvattenbildning måste uppgivas. Möjligheterna att
på annat håll i stadens närhet erhålla naturligt eller
konstgjort grundvatten konstaterades ävenledes vara
synnerligen små. En provisorisk utvidgning av verket
genom användning av vatten från Viskan företogs där-
för åren 1923-1925. Reningen skedde medelst snabb-
filtrering och klorering, och Borås var den första plats
i -Sverige, där sterilisering medelst klor kommit till an-
vändning. Vattnet blev emellertid som väntat icke fullt
tillfredsställande ifråga om smak o<ch färg, varför redan
år 1925 nya utredningar igångsattes. Resultatet härav
blev det år 193-2 färdigbyggda Sjöboverket, för vilket redo-
görelse tidigare lämnats i Teknisk tidskrift, häfte 8,
1933.
Dagens tredje föredrag hölls av civilingenjör RAGNAR
SONDÉN och var rubricerat "Förslag till avloppsvattnets
avledande och rening i Borås".
Redan år 1908 hade påbörjats en utredning om av-
skärande kulvertledningar längs Viskan, vilka jämte re-
ningsverk (emscherbrunnar) enligt ett år 1915 framlagt
förslag skulle råda bot mot de särskilt under tork-
perioderna framträdande hygieniska olägenheterna vid
det förutvarande avloppssystemet. Förslaget godkändes
av stadsfullmäktige år 1917 men på grund av dyrtid och
annat kom kulvertarbetet icke till utförande förrän efter
1924 och då enligt ett delvis omarbetat och utvidgat för-
slag.
De inom staden rådande bristerna avhjälptes sålunda
genom åtskilliga stora ledningsarbeten under åren
192i5-27. De allmänna olägenheterna (nedanför staden)
av Viskans förorening blevo emellertid alltmer framträ-
dande, särskilt under de torra åren 1930 och 1932, och
gåvo anledning till starka klagomål.
Vid företagen utredning konstaterades, att allt spill-
vatten, såväl från hushållen som från industrien, borde
underkastas rening. Tills vidare hade man emellertid
måst avstå från rening av det industriella avloppsvatt-
net, vilket i regel utsläpptes direkt i ån. Det projekte-
rade reningsverket hade dock konstruerats med tanke
på en framtida utbyggnad även för industrivattnet.
Reningen kommer åtminstone tills vidare att inskrän-
kas till slamavsklljning. Denna föreslås bl. a. på grund
av den vintertid rådande låga temperaturen å avlopps-
vattnet skola ske i grunda slamavsättningsbassänger
med separata rötkammare. Framför det vid reningsver-
ket förlagda pumpverket anordnas dels grovgaller med
maskinell rensning och dels sandfång med luftinblås-
ning för avskiljande av slammet och med tömning me-
delst tryckluft. Pumpverket utrustas till en början med
3 st. propellerpumpar med vertikal axel.
Avsättningsbassängen har projekterats cirkulär med
26 m inre diameter och ett djup av 2,3-2,7 m. Vattnet
strömmar radiellt från centrum mot ett längs periferien
anordnat skibord. I en tvärs över bassängen gående och
kring centrum vridbar brygga upphängas slamskraporna,
genom vilka slammet nedföres till en i bassängens cen-
trum belägen ca 5 m djup brunn. Det från denna brunn
avgående slammet beräknas ha en vattenhalt av högst
90 %.
Rötkammaren gives av byggnadstekniska skäl en
nästan klotrund form med 14,o-14,5 m diameter; den
värmeisoleras ovan markytan med gasbetong. En in-
tensiv omrörning av slammet erhålles genom en å ett ver-
tikalt rör monterad propeller, vars intermittenta drift
regleras automatiskt. Slammet uppvärmes till + 25J
genom inbyggda rörslingor för varmvatten, vilket er-
hålles från en rötgaseldad panna.
Hittills beviljade anslag för avloppsvattnets avledande
och rening uppgå till ca 2 mill. kronor.
Efter lunchpaus hade tillfälle beretts för mötesdel-
tagarna att bese det intressanta vattenledningsverket
vid Sjöbo ävensom att deltaga i en synnerligen givande
rundfärd för studium av bl. a. gatuarbeten, egnahems-
områden och det av alla livligt uppmärksammade Sim-
stadion.
Vid den efterföljande middagen, som gavs av Borås
stad, presiderade drätselkammarens ordf., civilingenjören
AXEL NYLÄNDER. I sitt hälsningstal betonade hr N.
bl. a. vikten av ett gott samarbete mellan olika kommu-
nalteknici och den stora betydelsen av en väl utbildad
kår för handhavandet av de tekniskt och ekonomiskt så
betydelsefulla kommunala anläggningarna av olika slag.
I sitt svarstal framhöll föreningens ordf., stadsplane-
direktören A. LILIENBERG, att framgången av de tekniska
företagen inom ett samhälle även till stor del vore be-
roende av det uppoffrande arbete, som kommunernas
förtroendemän nedlägga på fullgörandet av sina uppdrag.
Andra mötesdagen inleddes med val av ordförande
och styrelseledamöter m. m., varefter till diskussion
upptogs det av föreningens kommitté avgivna yttrandet
över normalförslaget till gatukostnadsbestämmelser. In-
ledningsanförandet hölls av civilingenjören ERIK H^EGG-
STRÖM, Stockholm.
Den nya stadsplanelagen har, sade tal., konsekvent
åsyftat och slutligen fastslagit ett återförande på fastig-
hetsägarna av deras tidigare skyldighet att deltaga i
gatukostnaderna och detta i en omfattning, som vida
överträffar vad som gällde före likställighetsavtalen.
Det har ansetts helt naturligt, att markägaren själv bör
bekosta de kommunala arbeten, som direkt beröra hans
fastighet och som äro oundgängligen nödvändiga för
fastighetens "uppklassande" i ett högre marknadsvärde.
Genom den nya lagen överflyttas emellertid gatukostna-
derna icke kategoriskt på fastighetsägarna utan är av-
görandet i detta hänseende överlämnat till kommunerna
själva. Gatukostnadsbestämmelserna finge enligt kom-
mitterades mening sin största betydelse ifråga om om-
raden, som redan tagits i anspråk för bebyggelse, som
uppstyckats i stadsägor eller som försetts med nödtorf-
tiga väg- och ev. ledningsanläggningar.
I fortsättningen kritiserades bl. a. föreskriften i 50 §
stadsplanelagen "att tomtägare må belastas med högst
halva kostnaden för gatas anläggning framför hans
tomt". Detta vore en olycklig formulering, som för-
hindrade de för ett större område sammanräknade gatu-
kostnadernas fördelning exempelvis pr kvm eller efter
någon annan rationell grund. Att trots erinringar lagen
fått denna formulering, ansåg tal. sannolikt ha berott på
sammanblandning av begreppen gatukostnads- och gatu-
mar/cs-ersättning.
Vidare kritiserades bl. a. normalförslagets 5 §, som
angiver, att av kostnaden för avloppsledning, som av-
leder även regnvatten, av tomtägarna skall ersättas så
stor del, som motsvarar förhållandet mellan arealen av
tomtmarken inom området och områdets hela areal.
Sålunda vore ju avrinningen exempelvis från parkom-
råden förhållandevis liten, varför det vore rättvisare att
kostnaderna fördelades efter beräknad avrinning.
Tvisters hänskjutande till skiljenämnd ansågs även-
ledes vara ett olyckligt förslag; billigare och naturligare
vore att anlita domstolsvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
