Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - Karl Sundberg: Elektriska och andra geofysikaliska metoders användning inom väg- och vattenbyggnadsfacket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TEKNISK TIDSKRIFT
23 DEC. 1933
II
l
l
0-8
0.6
o. a
o
2.6,
2A
2.2
2.0
1.8
1.6
1.0
o.e
0.6
0.’
01 23^56789 10 n
CL
11
0123 45 6783 10 11 12
a.
Fig. 9 a. Skenbara motståndet för Fig. 9 b. Skenbara motståndet
fallet h = hl och spec. motstånds- för hi -%h och^:^! :p2 =1:3:0.
kvoterna £ : £1 : £2 - l : 0,5 :2.
os^= skenbara spec. motståndet, Q - ytlagrets spec. motstånd.
ket är orsaken till att radiosignaler kunna uppfattas
på längre avstånd till havs än till lands. Även till
lands förhålla sig emellertid olika områden väsentligt
olika, vilket åtminstone delvis förklaras av olikheter
i markens ledningsförmåga. Vad självinduktionen
hos kraftledningar beträffar, är det av stort intresse,
att engelska myndigheter ansett denna fråga av så
stor betydelse, att man gått i författning om en mot-
ståndskartering av hela England.
Vad de elektriska metoderna för jorddjupsbestäm-
ningar, beträffar, äro dessas grundprincip, att det
skenbara specifika motståndet bestämmes vid olika
elektrodavstånd, exempelvis i enlighet med det redan
beskrivna fyrelektrodsförfarandet. Det skenbara
V
motståndet är det enligt formeln Q - 2 n a . - beräk-
nade värdet, vilket givetvis är det verkliga spec. led-
ningsmotståndet endast, om detta förblir konstant till
stort djup under markytan. Förekommer emellertid
på visst djup ett lager med mindre ledningsmotstånd
än ytlagrets, minskar det skenbara motståndet med
ökat elektrodavstånd och vice versa. Ju fler lager,
som förekomma, dess mer komplicerad blir den teore-
tiska beräkningen av det skenbara motståndet och
ännu mer komplicerad beräkningen av de olika lag-
rens tjocklek. Genom att jämföra den vid mätningen
erhållna motståndskurvan med ett antal teoretiskt
beräknade, lyckas det emellertid i allmänhet rätt bra
finna en lösning, som motsvarar en motståndskurva,
nära identisk med den uppmätta. I de flesta fall är
det på detta sätt möjligt bestämma jorddjup med en
noggrannhet av 5 å 10 %. Fig. 9 (5) visar några
teoretiskt beräknade motståndskurvor, och fig. 10
trerme vid mätningar erhållna motståndskurvor även-
som de härur beräknade jorddjupen. Fig. 11 visar
resultatet av en elektrisk jorddjupsundersökning ut-
förd vid avloppstunnelns utlopp vid Höljebro kraft-
station i Hälsingland, ävensom det senare vid tunnel-
genomslaget konstaterade läget å bergytan. Det
framgår, att de elektriska mätningarna givit med
verkligheten nära överensstämmande resultat.
Vad vattenletning medels geofysikaliska metoder
angår, må först påpekas, att inom områden, innehål-
lande veckade sedimentbergarter, vatten är att söka
i synklinalerna samt att lokalisering av antiklinaler
1 4g § .^42 ^ \l .fe 3
2000 "*. ^ 2000- "S 1
1500 II - j/
J A j \ \B
100* j 1000
T00 -J 500 ^\/^
Jordbe-täckning Fast berg fg 1QO M täckning SO 100 Fast berg 150 fo
0 B Jordav-tcfrtng Bero Jordotrfagring Berg
orrha/50 Borrhål >w
Fig. 10. Kurvor för skenbara motståndet och därur be-
räknade jorddjup. A. Relativt homogen jordbetäckning.
B. Jordbetäckning, bestående av flera lager med olika
elektrisk ledningsförmåga.
och synklinaler är den praktiska geofysikens huvud-
uppgift vid letning efter olja. Såväl gravimetriska
som seismiska och elektriska metoder användas för
lösande av detta problem. Visserligen är ju huvud-
uppgiften vid oljeletningen att lokalisera de öl j ef o-
rande antiklinaleraa (separationen mellan olja och
vatten sker som bekant på grund av skillnaden i
spec. vikt) men samtidigt karteras givetvis även de
vattenförande synklinalerna. Utrymmet tillåter ej
att här gå in på detta vidlyftiga kapitel, som torde
böra räknas till bergsingenjörens fack. Här är
emellertid närmast fråga om direkt uppletning av
vatten till skillnad från den nämnda indirekta meto-
den. För den direkta vattenletningen på elektrisk
väg tillämpas i allmänhet samma metoder som för
jorddjupsbestämningar med den skillnaden, att det i
förra fallet i allmänhet gäller lokalisera goda ledare
(vattenförande skikt) i stället för dåliga (fast berg)
i det senare fallet. Emellertid är det ej säkert, att
påträffade goda ledare även äro vattenförande i den
betydelsen, att vatten kan utvinnas ur desamma, vil-
ket givetvis ur praktisk synpunkt är utslagsgivande
för undersökningsresultatet. Det har nämligen redan
påpekats, att ett vattenhaltigt lager med små porer
som lera t. o. m. i de flesta fall leder bättre än ett
sandigt lager, men vattnet kan tillgodogöras endast
ur sandlagret. I vissa fall kunna dock goda resultat
uppnås.
Vad slutligen de elektriska metodernas användning
för materialprovning beträffar, skall först med några
10
\J_
Fig. 11. Elektrisk jorddjupsbestämning vid avloppstun-
nelns mynning, Höljebro kraftverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
