- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
2

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1. 6 jan. 1934 - Presidieskifte i Teknologföreningen - Kristoffer Huldt: Teknologföreningens fortsatta utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nödvändiggjort vissa mått och steg för konsolidering av
föreningens ekonomi. Utifrån sett, markeras emellertid
verksamheten förnämligast av tvenne åtgärder,
om vilkas framtida betydelse man är berättigad att
hysa stora förhoppningar. Den ena gäller ordnandet
av teknologernas och de unga ingenjörernas
praktikfråga, vilken som bekant numera tagits om
hand av Svenska industriens praktiknämnd, inordnad
i Industriförbundets ram men för sin tillkomst
och verksamhet beroende av teknologföreningen.
Den andra åtgärden avser platsförmedlingsverksamheten, vilken genom Svenska teknologföreningens anställningscentral nyligen erhållit en fastare och mera
effektiv organisation. Mångsidigheten i särskilt
direktör Huldts intresse för föreningen torde för övrigt
klart framgå av de synpunkter å föreningens verksamhet han framlagt i detta häfte av Teknisk
tidskrift.

I likhet med Kristoffer Huldt har hans
efterträdare, myntdirektör Alf Grabe, först vid mognare år
framträtt som en ledande kraft inom föreningen.
Visserligen beklädde han redan åren 1909-1911
befattningen som redaktör i Teknisk tidskrifts avdelning
för kemi och bergsvetenskap, men hans offentliga

verksamhet på olika fronter togo snart helt hans
krafter i anspråk. Vid tekniska högskolan var han
bunden åren 1905-1927 dels som assistent, dels som
speciallärare i metallurgi och metallografi samt
docent i bergskemi, en tid även som högskolans
sekreterare. Under åren mellan 1917 och 1927 var han
redaktör för Jernkontorets annaler och utnämndes
sistnämnda år till myntdirektör. Inom
teknologföreningens avdelning för kemi och bergsvetenskap var
han vice ordförande år 1931 och ordförande år 1932
De egenskaper myntdirektör Grabe lagt i dagen på
dessa poster samt i sin lärare- och ämbetsmannagärning komma säkerligen till gagn även på den
ansvarsfulla posten som ordförande i en av vårt lands
viktigaste yrkeskorporationer.

Direktör Sten Westerberg har, innan han
bekläddes med uppdraget att vara teknologföreningens
andre vice ordförande, sedan år 1930 tillhört
föreningens styrelse. Sin borgerliga gärning har han
alltsedan 1907 ägnat jästindustrien, för vars största
företagsgrupp han sedan år 1918 är chef. Han har
dessutom vid flera tillfällen anlitats i offentliga
uppdrag och har jämväl inom andra sammanslutningar
än teknologföreningen tagit en ledande del i arbetet.

TEKNOLOGFÖRENINGENS FORTSATTA UTVECKLING.

I anslutning till den enquéte, som Teknisk tidskrift
anordnade förra våren angående önskemål för
teknologföreningens fortsatta utveckling, må det, då jag
nu lämnar ordförandeskapet i föreningen, tillåtas
mig att så här post festum framlägga några tankar
i frågan. Jag har i olika sammanhang inom såväl
trängre som vidare kretsar haft förmånen samarbeta
med så många skickliga yrkeskolleger och verkligt
intresserade föreningsledamöter, att mitt eget
intresse för föreningen ytterligare stärkts och jag ännu
bättre lärt mig förstå föreningens stora betydelse för
en rätt utformning av vårt lands tekniska liv.

För att Svenska teknologföreningen skall kunna
ytterligare verka härutinnan, bör vår strävan först
och sist inriktas på att göra föreningen till en
sammanslutning för landets samtliga högskolebildade
-~ eller med dessa jämnställda - ingenjörer och
arkitekter, däri inbegripet alla dem som på "ett
framstående sätt, vare sig i vetenskapligt,
konstnärligt eller praktiskt hänseende, verka till den svenska
industriens och byggnadskonstens gagn".

Hur skall då teknologföreningen, vilken
ursprungligen bildades som en kamratförening och
därigenom delvis fått en säregen organisation, kunna
anpassa denna efter den ständigt pågående tekniska
utvecklingen, utan att samtidigt föreningens
karaktär av kamratförening utplånas? Ja, om man, som
jag, tror, att det tekniska föreningslivet är till
största gagn och växer sig starkast inom en obruten
yttre front, så blir problemet att anpassa
organisationen härefter.

Vår arkitekt- och ingenjörskår var, då föreningen
övergick från en kamratförening vid tekniska
högskolan till en allmän teknisk sammanslutning,
"lyckligtvis" alltför fåtalig för att räcka till för olika

självständiga föreningar motsvarande de olika
ingenjörsfacken. En uppdelning på sådana föreningar
hade då måst ske på bekostnad av styrkan utåt och
kamratskapet inåt. Teknologföreningen
organiserades därför med olika fackavdelningar under
gemensam ledning.

År för år ökas emellertid såväl antalet ingenjörer
och arkitekter med speciell utbildning och inriktning
som också antalet tekniska områden, vilka kräva
särskild uppmärksamhet och behandling. Tendensen
går således mot starkare differentiering både mellan
de olika avdelningarna och inom dessa. Samma
differentiering gör sig gällande inom landets övriga
tekniska föreningar, i det antalet medlemmar med
särskild fackutbildning öka i antal och önska
närmare samarbeta med yrkeskolleger inom samma
fack.

För teknologföreningen är då uppgiften att under
intimt samarbete med landets övriga tekniska
föreningar åstadkomma denna förbindelse mellan landet
runt spridda yrkeskolleger med samma fackintresse.
Men det måste vara ett samarbete i både ord och
handling och, där så ske kan, stabiliserat genom
organisatoriska åtgärder i form av
föreningssammanslagningar. Det är för visso många svårigheter att
övervinna härutinnan, svårigheter vilka man
knappast märker, förrän man praktiskt försökt
genomföra saken, men oöverkomliga äro de säkerligen icke,
om alla såväl inom som utom teknologföreningen
anse en lösning nödvändig. Här som annars måste
samtliga parter vara beredda att giva och taga; man
når intet resultat utan att offra något.

Teknologföreningen för sin del måste utforma sin
organisation på sådant sätt, att föreningen kan i sig
upptaga eller intimt samarbeta med härför lämpliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free