- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
2

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1. 6 jan. 1934 - Presidieskifte i Teknologföreningen - Kristoffer Huldt: Teknologföreningens fortsatta utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nödvändiggjort vissa mått och steg för konsolidering av föreningens ekonomi. Utifrån sett, markeras emellertid verksamheten förnämligast av tvenne åtgärder, om vilkas framtida betydelse man är berättigad att hysa stora förhoppningar. Den ena gäller ordnandet av teknologernas och de unga ingenjörernas praktikfråga, vilken som bekant numera tagits om hand av Svenska industriens praktiknämnd, inordnad i Industriförbundets ram men för sin tillkomst och verksamhet beroende av teknologföreningen. Den andra åtgärden avser platsförmedlingsverksamheten, vilken genom Svenska teknologföreningens anställningscentral nyligen erhållit en fastare och mera effektiv organisation. Mångsidigheten i särskilt direktör Huldts intresse för föreningen torde för övrigt klart framgå av de synpunkter å föreningens verksamhet han framlagt i detta häfte av Teknisk tidskrift.

I likhet med Kristoffer Huldt har hans efterträdare, myntdirektör Alf Grabe, först vid mognare år framträtt som en ledande kraft inom föreningen. Visserligen beklädde han redan åren 1909-1911 befattningen som redaktör i Teknisk tidskrifts avdelning för kemi och bergsvetenskap, men hans offentliga verksamhet på olika fronter togo snart helt hans krafter i anspråk. Vid tekniska högskolan var han bunden åren 1905-1927 dels som assistent, dels som speciallärare i metallurgi och metallografi samt docent i bergskemi, en tid även som högskolans sekreterare. Under åren mellan 1917 och 1927 var han redaktör för Jernkontorets annaler och utnämndes sistnämnda år till myntdirektör. Inom teknologföreningens avdelning för kemi och bergsvetenskap var han vice ordförande år 1931 och ordförande år 1932. De egenskaper myntdirektör Grabe lagt i dagen på dessa poster samt i sin lärare- och ämbetsmannagärning komma säkerligen till gagn även på den ansvarsfulla posten som ordförande i en av vårt lands viktigaste yrkeskorporationer.

Direktör Sten Westerberg har, innan han bekläddes med uppdraget att vara teknologföreningens andre vice ordförande, sedan år 1930 tillhört föreningens styrelse. Sin borgerliga gärning har han alltsedan 1907 ägnat jästindustrien, för vars största företagsgrupp han sedan år 1918 är chef. Han har dessutom vid flera tillfällen anlitats i offentliga uppdrag och har jämväl inom andra sammanslutningar än teknologföreningen tagit en ledande del i arbetet.

TEKNOLOGFÖRENINGENS FORTSATTA UTVECKLING.

I anslutning till den enquéte, som Teknisk tidskrift anordnade förra våren angående önskemål för teknologföreningens fortsatta utveckling, må det, då jag nu lämnar ordförandeskapet i föreningen, tillåtas mig att så här post festum framlägga några tankar i frågan. Jag har i olika sammanhang inom såväl trängre som vidare kretsar haft förmånen samarbeta med så många skickliga yrkeskolleger och verkligt intresserade föreningsledamöter, att mitt eget intresse för föreningen ytterligare stärkts och jag ännu bättre lärt mig förstå föreningens stora betydelse för en rätt utformning av vårt lands tekniska liv.

För att Svenska teknologföreningen skall kunna ytterligare verka härutinnan, bör vår strävan först och sist inriktas på att göra föreningen till en sammanslutning för landets samtliga högskolebildade – eller med dessa jämnställda – ingenjörer och arkitekter, däri inbegripet alla dem som på "ett framstående sätt, vare sig i vetenskapligt, konstnärligt eller praktiskt hänseende, verka till den svenska industriens och byggnadskonstens gagn".

Hur skall då teknologföreningen, vilken ursprungligen bildades som en kamratförening och därigenom delvis fått en säregen organisation, kunna anpassa denna efter den ständigt pågående tekniska utvecklingen, utan att samtidigt föreningens karaktär av kamratförening utplånas? Ja, om man, som jag, tror, att det tekniska föreningslivet är till största gagn och växer sig starkast inom en obruten yttre front, så blir problemet att anpassa organisationen härefter.

Vår arkitekt- och ingenjörskår var, då föreningen övergick från en kamratförening vid tekniska högskolan till en allmän teknisk sammanslutning, "lyckligtvis" alltför fåtalig för att räcka till för olika självständiga föreningar motsvarande de olika ingenjörsfacken. En uppdelning på sådana föreningar hade då måst ske på bekostnad av styrkan utåt och kamratskapet inåt. Teknologföreningen organiserades därför med olika fackavdelningar under gemensam ledning.

År för år ökas emellertid såväl antalet ingenjörer och arkitekter med speciell utbildning och inriktning som också antalet tekniska områden, vilka kräva särskild uppmärksamhet och behandling. Tendensen går således mot starkare differentiering både mellan de olika avdelningarna och inom dessa. Samma differentiering gör sig gällande inom landets övriga tekniska föreningar, i det antalet medlemmar med särskild fackutbildning öka i antal och önska närmare samarbeta med yrkeskolleger inom samma fack.

För teknologföreningen är då uppgiften att under intimt samarbete med landets övriga tekniska föreningar åstadkomma denna förbindelse mellan landet runt spridda yrkeskolleger med samma fackintresse. Men det måste vara ett samarbete i både ord och handling och, där så ske kan, stabiliserat genom organisatoriska åtgärder i form av föreningssammanslagningar. Det är för visso många svårigheter att övervinna härutinnan, svårigheter vilka man knappast märker, förrän man praktiskt försökt genomföra saken, men oöverkomliga äro de säkerligen icke, om alla såväl inom som utom teknologföreningen anse en lösning nödvändig. Här som annars måste samtliga parter vara beredda att giva och taga; man når intet resultat utan att offra något.

Teknologföreningen för sin del måste utforma sin organisation på sådant sätt, att föreningen kan i sig upptaga eller intimt samarbeta med härför lämpliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free