Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 13 jan. 1934 - Notiser - Tryckprovning av betongrör, av Sverker Nilsson - Åttonde generalkonferensen för vikt och mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna apparat mycket lätt att frakta på pakethållaren till en bil. Den undre brädan med cylindrarna och trycksprutan kan emballeras i en låda med ca 30 cms bredd och höjd samt ca 1,5 meters längd, under det spännanordningen, bestående av järnrör, förvaras i en mindre låda. Vardera lådan väger ca 15 kg brutto. Apparaten tillverkas komplett i dylika lådor och ger möjlighet att prova alla förekommande rör dimensioner mellan 9" och 40".
Det må emellertid framhållas, att provningsresultatet vid tryck inuti ett cementrör ej fullt överensstämmer med den hållfasthet, som erhålles, då röret tryckes utifrån. Den teoretiska skillnad, som skulle erhållas vid homogena, jämnstarka rör, torde vara av mindre betydelse. Men på grund av att rören i allmänhet hava ett hårdare yttre ytskikt tack vare vattning och cementets tendens att fylla ut alla hålrum mot formen, torde cementrör i allmänhet tåla större tryck inifrån än utifrån. Röret brister nämligen först vid belastningspunkterna och härvid uppstår den för hållfastheten avgörande dragpåkänningen av momentet i rörets yttre kant vid tryck inifrån.
Undertecknad fick i somras tillfälle att genom cementföreningen få utföra en serie jämförande prov, vilka visade, att 9" rör vid tryck inifrån tålde ca 9 % större brottbelastning än vid tryck utifrån. För 18" rör var brottlasten 22 % större vid tryck inifrån än vid tryck utifrån. De båda metoderna att provtrycka rör synas därför ej vara fullt jämförbara.
På grund av den nya apparatens enkelhet och låga pris torde den dock ha praktiskt berättigande vid mindre skarpa kontroller. Genom eventuell ökning av kommunaltekniska föreningens fordringar vid användandet av denna apparat, skulle praktiskt taget likvärdig kontroll kunna ernås.
Sverker Nilsson.
Åttonde generalkonferensen för vikt och mått öppnades den 3 oktober 1933 i Paris och hade samlat 48 delegerade från 29 till meterkonventionen anslutna stater. Endast från Finland, Peru och Portugal hade delegerade uteblivit. Sverige representerades av myntdirektör Alf Grabe.
Konferensförhandlingarna ägde rum i Breteuil under ordförandeskap av Cotton, Frankrike. Bland de till konferensen ingivna rapporterna och förslagen må följande nämnas:
Den första periodiska revisionen av de nationella huvudlikarna för metern har avslutats samtidigt med de minutiöst kontrollerade undersökningarna rörande dessas dilatation. Det har konstaterats att de 1889 hos åtskilliga huvudlikare funna avvikelserna från dilatationsformlerna säkerligen kunna tillskrivas tillfälliga mätningsfel. För alla likare, som framställts av en och samma legering, kan man tillämpa identiska formler.
För de nationella kilogramhuvudlikarna avslutades den första periodiska kontrollen till 1913 års konferens. Farhågan för slitning av dessa likare förmår ofta de nationella instituten att begära revision före den bestämda kontrollperioden.
Guillaume och Benoit, Frankrike, hade tidigare föreslagit tantal som material för kilogramlikarna, men denna metall är ingalunda billigare än platina-iridium. De ha därför fortsatt sina forskningar beträffande Volfram, som jämte sin höga specifika vikt (19,5) och höga smältpunkt (3 200°) besitter fördelen att vara så hård, att den praktiskt taget ej slites. Även ett rostbeständigt stål med hög kromhalt har prövats.
Experiment ha utförts för noggranna jämförelser av våglängderna för vissa spektrallinjer och kadmiums röda linje. Huvudändamålet med dessa undersökningar har varit att utnyttja fina men komplexa spektrallinjer, eftersom dessa äro absolut monokromatiska, men de ha också befordrat noggranna underrättelser om finstrukturen. Underdirektören i internationella byrån för vikt och mått, Pérard, har förordat linjen 5 562 i kryptonspektret som jämförelsegrund i stället för den röda kadmiumlinjen. Han har konstruerat en våglängdsdifferens av 2 å 3 tusendels ÅE mellan bestämningar utförda å kadmiumlinjen med några års mellanrum och frågar sig, om denna skillnad beror på observationsfel eller på isotopiska skiljaktigheter mellan de två använda kadmiumpartierna. Sears, Storbritannien, har konstaterat samstämmigheten mellan våglängdsbestämningar, utförda under loppet av 40 år, och har föreslagit konferensen att, godkänna principen om våglängdens införande som enhet för längd i stället för arkivmetern. Konferensen har samtyckt till att internationella kommittén för vikt och mått undersöker förslaget.
Genom ändring av artikel 7 i meterkonventionen hade sjätte generalkonferensen utsträckt kommitténs och internationella byråns verksamhet till att gälla även de elektriska enheterna, och sjunde konferensen hade samtyckt till att jämsides med den internationella kommittén tillsattes en rådgivande kommitté med uppgift att stå den förra till råds i elektriska frågor. Ett av de första förslagen från denna kommitté har varit återgång till de absoluta elektriska enheterna, vilka skulle ersätta de s. k. internationella enheterna. Åttonde konferensen gav internationella kommittén bemyndigande att bestämma jämförelsetalen mellan CGS-enheterna och motsvarande internationella enheter och att låta de nya enheterna träda i kraft utan inväntande av en ny konferens’ samtycke.
Vid internationella byrån ha sedan mer än ett år pågått undersökningar i syfte att jämföra de av åtskilliga nationella institut använda normalierna för motstånd och EMK. En ny serie undersökningar, omfattande ett större antal normalier har nyligen påbörjats, åsyftande jämförelser mellan normalierna på samma plats, vid samma tid och samma temperatur.
Internationella kommittén hade år 1929 uppdragit åt den rådgivande elektriska kommittén att studera jämväl fotometriska frågor. Den senare kommittén hade år 1930 begärt att få antaga benämningen "rådgivande kommittén för elektricitet och fotometri", men efter underhandlingar med internationella kommissionen för belysning, som vid sin sida äger en specialkommitté för fotometri, beslöt man föreslå generalkonferensen att tillsätta en särskild rådgivande kommitté för fotometri. Detta blev även konferensens beslut.
Den rådgivande elektriska kommittén hade vid sin senaste session, då den med sig adjungerat nyssnämnda kommissions fotometriska experter, framlagt förslag om att till ljusenhet fastställa den absolut svarta kroppen vid platinas stelningstemperatur, men konferensen beslöt uppdraga åt den blivande rådgivande kommittén för fotometri att undersöka detta spörsmål.
Mot den internationella konferensen har ofta riktats anmärkningen, att den befattar sig med frågor tillhörande den rent praktiska metrologien. Vid ett flertal tidigare sessioner ha därför förslag väckts om att under generalkonferensens ledning sammankalla en internationell konferens för administrativ och tillämpad metrologi. Det ryska ombudet Zalutsky hade denna gång hos konferensen begärt tillsättandet av en rådgivande kommitté för praktisk metrologi, anknuten till den internationella kommittén för vikt och mått. Den senare skulle på detta sätt kunna bevara kontrollen över de beslut som tangera de vetenskapliga frågorna. Denna nya synpunkt på hithörande fråga upptogs gynnsamt av konferensen, som uppdrog åt internationella kommittén att verkställa erforderliga utredningar.
Sedan föregående generalkonferens hava ytterligare två stater ratificerat meterkonventionen, nämligen Ne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
