- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
18

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3. 20 jan. 1934 - E. Palm: Ingenjörernas avlöning - Från ultracentrifugeringens forskningsfält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och tänkesätt. Slutligen skall han erhålla nödtorftig övning i viktigare förekommande arbeten för att kunna bedöma, vad arbetet kräver av sin man.

Att ingenjörseleven skall bedriva studier vid ett företag utgör i och för sig intet skäl för snävare ersättning, om han därigenom får ökad möjlighet att framdeles göra detta företag eller motsvarande företagare tjänster. För studier av arbetarnas förhållanden och tänkesätt är det av största betydelse, att ingenjörseleven blir placerad som jämlike i ett verkligt arbetslag. Detta torde vara omöjligt utan att lön utbetalas. Även ur uppfostringssynpunkt spelar lönen stor roll. Några skäl härtill äro redan nämnda. Icke minst viktigt är att den studerande tillräckligt tidigt får begrepp om penningens värde. Endast den, som med svett och möda förtjänat sitt uppehälle, får full klarhet härutinnan.

De flesta företag i vårt land, som mottaga elever, torde betala någon lön. Den vanligaste timpenningen torde vara 50 öre, men ända ned till 20 öre förekommer. Ett stort, statligt verk, som bereder platser för ett 60-tal elever, betalar 3:50 kr. pr arbetsdag åt elev över 18 år och 3:75 åt dem, som hava tidigare praktik. Ett annat statligt verk betalar från 3 till 9 kr. pr dag beroende på läroanstalt och årskurs. Ett tredje statligt verk betalar 50 öre i timmen under de två första praktikperioderna, därefter 75 öre per timme. Ett halvkommunalt företag i Stockholm betalar 50-80 öre i timmen beroende på elevens årskurs vid vederbörande läroanstalt. En större mekanisk verkstad i Stockholm betalar alla kategorier ca 40 öre i timmen.

På en del håll erhåller eleven minimilönen för resp. ålder enligt avtalet. Inom textilindustrien, där längre elevkurser förekomma, betalas vid vissa företag de fem äldsta eleverna 30-40 öre i timmen, och nybörjarna få gå utan lön, tills betald plats blir ledig. Ett gruvföretag betalar 60-65 öre i timmen samt högre lön vid ackord. Inom väg- och vattenbyggnadsfacket betalas i allmänhet de högsta elevlönerna, varierande mellan 4-10 kr. pr dag.

Varje spår av enhetlighet saknas sålunda på detta område. Någon verklig motivering för dessa stora variationer och graderingar torde dock icke kunna förebringas. Det skulle därför vara av stort värde för alla parter, om man kunde ena sig om vissa riktlinjer för elevlönernas storlek. Svenska industriens praktiknämnd har i sitt program föreslagit, att ingenjörseleven borde erhålla så stor lön, att kostnaderna för enkel kost och logi kunde bestridas därmed. Med utgångspunkt från denna förutsättning borde 40-60 öre per arbetstimme kunna vara det område, som man i allmänhet hade att röra sig inom. Hänsynstagande till läroanstalt, årskurs, ålder och tidigare praktik kunde saklöst slopas. Verk och företag skulle därigenom besparas en hel del besvär, och den obefogade dragkampen mellan de studerande om de bäst avlönade platserna skulle stäckas. En lovvärd tävlan om de lärorikaste platserna skulle däremot befrämjas. E. Palm.

FRÅN ULTRACENTRIFUGERINGENS FORSKNINGSFÄLT.

Vid Ingenjörsklubbens i Falun årsmöte den 2 dec. f. å. redogjorde professor The Svedberg för sina berömda forskningar på Ultracentrifugeringens område. En sammanfattning av redogörelsen lämnas i det följande.

För ett tiotal år sedan påbörjade professor Svedberg på sitt laboratorium i Uppsala försök att använda centrifugalkraften för vissa molekylära mätningsändamål. Tillsammans med dr Nichols hade han under ett besök i U. S. A. medelst fotografering studerat sedimentationsförloppet vid centrifugering. Det visade sig då, att de vanliga laboratoriecentrifugerna voro odugliga för kvantitativa undersökningar av högdispersa system på grund av de konvektionsströmmar som uppstodo och den för långsamma rotationen, som resulterade i ett otillräckligt centrifugalfält med åtföljande allt för långsam sedimentering.

För studiet av en stor och viktig grupp av högmolekylära ämnen, bland dem de fysiologiskt så betydelsefulla proteinerna, skulle det innebära ett stort framsteg om man kunde utföra molekylviktsbestämningar och molekylviktsanalyser medelst centrifugering. En jämförelse med fenomen som vi känna från tyngdfältet - täthetsminskningen uppåt i den oss omgivande atmosfären och sedimentationen av lerpartiklar i vatten - visar att två vägar äro möjliga att gå. Man kan antingen studera täthetsfördelningen i en lösning efter tillräckligt lång centrifugering då jämvikt uppnåtts mellan sedimentering och diffusion (sedimentationsjämviktsmetoden) eller också mäta själva fallhastigheten av de lösta molekylerna (sedimentationshastighetsmetoden). Ur mätningar av förra slaget fås molekylvikten, ur sådana av senare slaget sedimentationskonstanten.

En överslagsräkning visar, att man med hjälp av ett centrifugalfält, varierande från 500 till 500 000 X tyngdkraften (g), skulle kunna studera hela den viktiga klass av ämnen, som ligger mellan kolloider och vanliga, lågmolekylära lösningar. Till detta område höra sådana fysiologiskt och tekniskt betydelsefulla substanser som äggviteämnen, kolhydrater, t. e. cellulosa, stärkelse, kautschuk och högmolekylära tekniska konstprodukter, som få en alltmera ökad praktisk betydelse, varav några med molekylvikter ända upp till 7,5 millioner. Det gäller härvid att åstadkomma en vibrationsfri rotation, framför allt därför, att endast optiska mätmetoder (fotografering) här äro möjliga och man måste se till, att oskärpa ej inträder.

Det svåraste problemet rörde friktionen, som förorsakade temperaturstörningar och därmed rubbningar i sedimentationen. Så länge rotationen ej överstiger 18 000-20 000 varv per minut, kan man låta rotorn vara direktkopplad å vertikal axel med en trefasmotor, som köres med förhöjt periodtal, hålla aggregatet vattenkylt samt låta motor och centrifug rotera i vätgas av atmosfärtryck.

En inhomogenitet hos centrifugalfältet upp till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free