- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
27

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 4. 27 jan. 1934 - Kolmarknaden vid årsskiftet. Återblick och framtidsutsikter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela året. Följden därav har också blivit, att prisskillnaden mellan exempelvis skotska pearls och i kvalitetshänseende jämförbara Dombrowa småkol uppgår till icke mindre än 4/- à 5/- per ton. Att dylika polska priser äro förlustbringande säger sig självt. Den stora prisskillnaden mellan engelska och polska småkol och svårigheten att erhålla önskvärda sortiment från England ha säkerligen föranlett en del svenska köpare, som ursprungligen avsett att köpa mera än halva kolbehovet från England, att begränsa inköpen till åtagna 50 % och placera resterande kvantitet i Polen. De låga priserna på polska småkol ha t. o. m. föranlett några pappersbruk i London att importera dylika kol. Det skall bli synnerligen intressant att se, huru allmänna opinionen i England kommer att reagera häremot.

I handelsavtalet med England har Sverige som bekant förbundit sig att täcka minst 47 % av kolimporten från England. Oaktat de statliga institutionerna, såsom exempelvis statens järnvägar och vattenfallsstyrelsen, köpt så gott som uteslutande engelska kol och oaktat gasverken köpa övervägande engelska kol samt storindustrien åtagit sig att köpa engelska kol till 50 %, torde det dock bliva svårt att uppnå 47 %, så länge de avsevärda kolkvantiteter, som passera över importfirmornas lager, icke äro underkastade några importbestämmelser. Att finna en tillfredsställande lösning på denna fråga är säkerligen svårt men icke desto mindre nödvändigt, i all synnerhet som denna kvantitet till mycket stor del utgöres av stora kol. Då engelsmännen som förut nämnts hava svårt att få fram tillräckliga kvantiteter småkol på grund av mera sparsam ingång på order av stora kol, kan det tänkas, att mera omfattande köp av dylika kol från lagerhandelns sida skulle kunna medföra en lättnad för industrien att erhålla lämpliga småkol på rimligare villkor.

Vad som intresserar en kolköpare mera än något annat är, huru utsikterna te sig för 1934. Man kan då konstatera, att framtidsutsikterna för kolindustrien icke på mången god dag sett så ljusa ut som f. n. Därmed avses icke att en högkonjunktur är omedelbart förestående, utan att en återhämtning börjat, som efter alla tecken att döma kommer att fortsätta. I England kommer den kollag, som sedan ett antal år tillbaka reglerar brytningen, utan tvivel att bliva bestående även för framtiden, sedan man mer och mer kommit till insikt om de fördelar såväl kolindustrien som landet haft av densamma. Vissa modifieringar komma att av regeringen underställas parlamentet, innebärande bl. a. olika brytningskvoter för såväl hemmaindustrien som exporten samt gemensamma minimipriser för de olika exportdistrikten. Härigenom hoppas man kunna undvika den förutvarande konkurrensen distrikten emellan samt bättre kunna möta den varierande efterfrågan för export. Då den engelska hemmaindustrien och isynnerhet järnindustrien på senare tid kunnat glädja sig åt en avsevärd förbättring, är det tämligen säkert, att från denna avnämare ett betydligt ökat kolbehov framkommer. Traktatvägen har England dessutom tillförsäkrat sig en icke obetydlig ökning i exporten, och denna väg kommer tydligen även i fortsättningen att följas.

För den tyska och i all synnerhet den westfaliska kolindustrien förefalla framtidsutsikterna även goda. Vilken uppfattning man än må ha beträffande den nuvarande regimen i Tyskland, kan man dock icke frånkänna densamma en stimulerande inverkan på näringslivet. Även om tillbakagången i arbetslösheten delvis torde vara skenbar, lider det intet tvivel om, att den nya ordningen åstadkommit en anspänning i nationens krafter på ett utomordentligt sätt. Såsom betecknande för läget inom den tunga tyska industrien förtjänar anföras resultatet från en mycket stor koncerns 4 första månader på bokslutsåret 1/7 1933-30/6 1934 jämfört med föregående bokslutsår. Det visar sig då, att kolbrytningen ökat med 14,3 %, kokstillverkningen med 21,9 %, ståltillverkningen med 46,9 %, tackjärnstillverkningen med 65,8 % samt framställningen av valsjärn med 56,5 %. Att en dylik produktionsökning medför lägre tillverkningskostnader och förbättrat ekonomiskt resultat är självklart. Finansiellt sett ha ju dessutom stora delar av den tyska industrien stärkts i oerhörd grad genom möjligheten att återköpa de utestående dollarlånen till låga kurser i deprecierad dollarvaluta.

Huru förhållandena komma att gestalta sig i det tredje kolexporterande landet i Europa, Polen, är däremot svårare att uttala sig om. Antagligen torde väl den nuvarande abnormt stora prisdifferensen mellan engelska och polska kol så småningom komma att utjämnas, i den mån nya avsättningsområden kunna erövras, och kolkonsumtionen i samband med en allmän konjunkturförbättring ökas.

Om alltså framtidsutsikterna te sig nog så ljusa ur producentsynpunkt, är läget helt naturligt icke lika tilltalande ur konsumentsynpunkt. Då prisnivån under 1933 i stort sett varit densamma som under 1928, men produktionen ca 24 mill. ton mindre i England och ca 40 mill. ton mindre än i Tyskland, borde ju en avsevärt ökad efterfrågan kunna tillgodoses utan att någon nämnvärd prisstegring behövde inträffa. Tyvärr äro utsikterna för en dylik utveckling minimala. År 1928 förde de olika engelska produktionsdistrikten en förbittrad kamp sinsemellan, och förhållandet var likartat mellan de enskilda gruvorna. Nu däremot är läget helt annorlunda, genom att produktionen kan regleras, samt minimipriser fastställts. Då härtill kommer att England numera tack vare handelsavtalen har en i viss mån garanterad avsättning för sina kol, kan man naturligtvis befara, att brytningskvoten hålles så snäv, att prisnivån vid ökad efterfrågan drives i höjden. Man torde visserligen knappast kunna förebrå engelsmännen för att hittills avsiktligt hava utnyttjat situationen i denna riktning, enär brytningskvoten under 1933 upprepade gånger höjts i olika distrikt, men det är ju ganska naturligt att en dylik ökning icke vidtages, förrän efterfrågan med säkerhet nödvändiggjort densamma, vilket medför, att under tiden en åtstramning i priserna sker, som gärna har tendens att bliva bestående även i fortsättningen. Att tillgången på sorterade småkol kommer att bliva knapp i England, kan man ta för givet, men som förut nämnts, kan detta icke avhjälpas enbart genom ökad kvot utan är så gott som helt beroende på avsättningen av stora kol. Någon avmattning i nuvarande prisnivå är dock sannolikt att förvänta under sommarmånaderna.

För koks och i mindre utsträckning för kokskol

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free