- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
55

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 6. 10 febr. 1934 - Tekniska föreningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skånska ingenjörsklubben
höll fredagen den 15 december ett talrikt besökt sammanträde på Kungsparkens restaurang i Malmö under ledning av 1. v. ordföranden överingenjör Ch. Birch-Iensen. Före sammanträdet hade klubben gjort ett studiebesök i Malmö stads elektricitetsverks nya kvicksilverlikriktarestation, placerad under det närbelägna Davidshallstorg. Ordföranden meddelade, att styrelsen till ordinarie medlemmar av klubben invalt civilingenjörerna L. O. Bergman och O. Wiklund. Överingenjören vid Malmö stads elektricitetsverk A. Gerner lämnade i ett med ljusbilder illustrerat anförande en del intressanta uppgifter om den nyssnämnda likriktarestationen. Dess slutliga placering hade föregåtts av en hel rad olika förslag, vilka av estetiska hänsyn måst förkastas. Nu synes av densamma endast nedgångstrappan i ett hörn av torget samt i ett annat hörn en annonspelare, som döljer avloppsröret för den varma luften. Kalluften intages genom trappan och filtreras. 3-fasströmmen transformeras till 6-fas i en transformator med Y-koppling på såväl primär- som sekundärsidan. Sekundärsidans båda nollpunkter äro sinsemellan förbundna genom en sugdrosselspole. Glaskolvarna, till antalet nu 3 men framdeles 4, lämna likström upp till 350 amp. för varje kolv. Strömmen återledes till drosselspolens mittpunkt. Stationen är automatisk. Tändningen åstadkommes med en nål, som av en elektromagnet lyftes upp ur kvicksilvret. Hjälpanoderna brinna ständigt. Ljusbågen från kvicksilverkatoden till de 6 anoderna styres medelst galler, ett vid varje anod. Gallren laddas pos. eller neg. från ett batteri, vars mittpunkt är förbunden med katoden. Omkopplingen verkställes av en synkronmotor.

Kvällens huvudföredrag hölls av överingenjören vid Höganäs-Billesholms a.-b. Egon Gummeson om "Höganäsbolagets gruvdrift och moderniseringen av densamma". Föredraget belystes med ljusbilder. Gruvdriften har en tvåfaldig uppgift, dels att skaffa leror jämte det bränsle, som åtgår för dessas utnyttjande, dels att uppfordra stenkol för försäljning i den öppna marknaden i konkurrens med importerat bränsle. Det förstnämnda syftet gäller gruvorna i Höganäs, Skromberga och Bjuv, det sistnämnda Ormastorp, Gunnarstorp, Hyllinge och Billesholm. Prisutvecklingen på kolmarknaden efter världskriget hade gjort gruvdriften starkt förlustbringande, så att enda möjligheten att vidmakthålla densamma var en grundlig rationalisering. På ett fängslande sätt redogjordes för denna rationalisering och koncentration av driften. Delvis hava de lämnade uppgifterna influtit i denna tidskrifts avd. f. bergsvetenskap 1933, häfte 9, 10 och 12, varför de här förbigås. Hyllinge- och Billesholmsgruvorna äro nedlagda. Deras kvarvarande innehåll skall tagas genom gångar, som slås från Bjuv. Likaså skola kolen i Gunnarstorp uppfordras genom Ormastorpsschaktet. Av tidigare 13 schakt användas endast 4. Transporten under jord ställer sig billigare än järnvägsfrakten ovan jord. Även arbetarna, som tidigare fingo använda ända till 1 1/2 timme dagligen för promenader nere i gruvorna mellan schakt och arbetsplatser, förflyttas numera pä vagnar; dessa dragas av linor. Effektiviteten har stigit från 3 till 6 ton per man och dag, arbetsförtjänsten från 7 till 10 kr. Särskilt intresse tilldrog sig uppgiften om hur ackordsprisen sattes. Man bildade arbetslag av unga kraftiga förmän, s. k. förmanskolonner, och utexperimenterade med dessa vad som kunde medhinnas på viss tid. Med kurvor visades, hur produktionskostnader och försäljningspriser varierat under de senare åren. De förra hade länge legat högt över de senare men pressats nedåt steg för steg, tills kurvorna äntligen skurit varandra och driften således blivit vinstgivande. Tavlans skuggsida var den arbetslöshet, som rationaliseringen medfört.

Efter förhandlingarna intogs gemensam supé, varefter följde ett animerat samkväm. Härunder visades en utmärkt film över gruvdriften. Man fick bl. a. se motordrivna kedjesågar, med vilka kolflötserna undermineras, arbetartågen med sina egendomliga vagnar, där arbetarna sitta bakom varandra i en lång rad grensle över en bock, övriga transportanordningar, siktar m. m. Tal höllos icke endast för föredragshållare och nyinvalda medlemmar utan även för Tekniska museet, vars anteckningslista cirkulerade och samlade åtskilliga nya namn. Ingenjör V. Månsson trakterade pianot.
F. M.

Svenska ingenjörssällskapet i Storbritannien
hade fredagen den 15 dec. ett sammanträde på Svenska handelskammarens i London lokaler, vilket var talrikt besökt av de svenska ingenjörerna i London såväl som av inbjudna svenska och danska gäster. Vid sammanträdet invaldes åtta nya medlemmar i föreningen, vars medlemsantal därmed ökats till 121.

Sedan föreningsangelägenheterna undanstökats, höll civilingenjör Håkan Öfverholm ett resekåseri från Indien, betitlat "Ingenjörer i djungeln". Föredraget, som beledsagades av film och skioptikonbilder, skildrade först de svårigheter, som ingenjörerna haft vid uppbyggandet av det moderna Indien och den betydande insats, som de svenska ingenjörerna gjort härvid. Efter denna mera sakliga del av föredraget övergick föredragshållaren till att i lätt och kåserande ton berätta om alla de svårigheter, som möta ingenjörerna i såväl arbete som privatliv, vid umgänget med indiska arbetare och "överingenjörer".

Efter föredragets slut intog sällskapet en äktsvensk julmiddag, vilken åtföljdes av glögg och eftersits, under vilken ytterligare bilder och filmer av skämtsamt innehåll förevisades, och en livlig diskussion utspann sig mellan de närvarande svenska ingenjörerna och då särskilt de, vilka själva varit i Indien.
S. W.

Tekniska förbundet i Borås
höll lördagen den 16 dec. 1933 ordinarie sammanträde å hotell du Nord under ordförandeskap av överingenjör Alex. Engblom. Sammanträdet bevistades av ca 150 personer, bland vilka märktes kommerserådet A. F. Enström, fabrikör Sven Sandvall och undervisningsrådet Nils Fredriksson, jämte ett flertal gäster från Göteborg, Jönköping, Alingsås, Huskvarna och Skövde.

Vid val av styrelse fick denna följande sammansättning: övering. Alex. Engblom ordf. samt civiling. Gunnar Berg och Oskar Lindén, rektor Ivar Nordenskjöld, civiling. Axel Nylander samt ing. Oscar Ohlson och Olle Wikström. Revisorer blevo fabrikör Sigurd Lind och arkitekt Nils Sörensen med ing. Torsten Ek som suppleant.

Det beslöts att årsavgiften för aktiva medlemmar skulle höjas från 5 till 10 kr., varjämte avgiften för ständigt ledamotskap fastställdes till 100 kr. Firmor och andra sammanslutningar samt enskilda personer kunna såsom stödjande medlemmar, ehuru utan rösträtt, tillhöra förbundet mot en årsavgift av minst 50 kr.

Till fackkommitterade för att möjliggöra ett planerat sektionsarbete utsågos: för textilteknik dir. Gillis Eiserman och Ivan Ludvigson, civiling. Stig Kjellstrand och dr Hugo Bartl, för industriell organisation ing. Olle Wikström, Hj. Callensten och Sten Cedervall samt för kraftfrågor och driftproblem ing. Oskar Lindén, Rolf Lindström, John Krook, Harry Hedman och Karl Wassberg.

Överingenjör Tarras Sällfors, Stockholm, höll därefter föredrag över ämnet "Tids- och arbetsstudier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free