Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 FEBR. 1934
TEKNISK TIDSKRIFT
59
Syftet med kursen är i främsta rummet att
bibringa" eleverna i de olika facken sådan
elektrotek-nisk kunskap, som kan vara av nytta i deras
kom-. mande praktiska verksamhet. Det ligger i sakens
natur, att såväl av denna orsak som på grund av den
begränsade tiden en starkare teoretisk betoning av
ämnet är varken motiverad eller möjlig.
Det är ett erkänt förhållande, att med den
fortgående industriella utvecklingen elektriciteten
kommit att spela en allt viktigare roll inom olika
områden, evad det rört sig om dess användning som
drivkraft eller för signal-, manövrerings- och
mätningsändamål samt termiska och kemiska processer.
Detta har medfört en väsentlig ökning av
ämnesområdet och härmed ett visst behov av differentiering
på de olika facken. Den mera allmänt lagda
undervisningsplan, som i tämligen oförändrat skick under
många år följts, och som måhända varit motiverad
av vid begynnelsen rådande förhållanden, kan icke
numera anses tillfyllest. Den elektrotekniska
kur-sen^ bör väsentligen utgöra ett komplement till de
. respektive fackens teknologi, med vilken den är mer
eller mindre, intimt förbunden. Detta förhållande
synes redan tidigare på vissa håll hava blivit
uppenbart, t. e. inom bergskolan, där en för facket ifråga
avpassad kurs i "bergselektroteknik" länge ansetts
önskvärd. Mekanik och skeppsbyggnadskonst
sammanföras traditionellt liksom kemi och
bergsvetenskap. Med avseende på behovet av elektroteknisk
undervisning äro dessa fackskolor dock artskilda.
Medan mekanisternas intresse är särskilt
mångskiftande, ehuru huvudsakligen drivkraftbetonat, är
skeppsbyggarnas väsentligen inriktat på
fartygsanläggningar med deras helt speciella
installationsteknik samt manöver- och signalsystem, vartill på
senare år kommit den elektriska fartygsdriften.
Kemisterna hava med bergsmännen en gemensam linje
i den allmänna teorien för elektriska ugnar samt
hithörande elektriska anläggningar, men i övrigt
divergera behoven starkt; mot bergsmännens intresse
för elektriska anordningar inom gruvor och
järnverk står för kemisterna framför allt pappers- och
cellulosaindustriens drivkraftproblem, varvid den
moderna pappersmaskinens elektriska system
erbjuder särintresse.
Det är uppenbart, att arbetsfältet är synnerligen
omfattande. Frågan framställer sig då, i vilken
utsträckning det är möjligt att tillgodose en viss
intressedifferentiering. Med hänsyn till elevernas
starkt belagda arbetstid är det självfallet nödvändigt
framgå med stor försiktighet. Det är därför uteslutet
att räkna med en ökning av den gemensamma
kursen till eådant omfång, att varje fack skulle kunna
inom dess ram som avslutning erhålla ett skäligt
mått av sådan undervisning, som för detsamma
utgör ett speciellt behov. Det vore också meningslöst
att påtvinga eleverna i ett visst fack den
specialundervisning, som endast intresserar något av tre
eller fyra andra fack.
Den enda möjligheten ligger i att mer eller mindre
fullständigt differentiera föreläsningarna för de olika
facken under en viss del av kursens senare skede.
Förf., som sedan tre år tillbaka omhänderhaft
denna kurs, har redan från begynnelsen haft
uppmärksamheten riktad på spörsmålet i fråga. Jag har
haft en bestämd känsla av att en ändring i den be-
stående ordningen är obetingat nödvändig, Om den
elektrotekniska kursen för de olika facken skall bliva
av den verkliga praktiska nytta, som man har rätt
att fordra. Det gäller ej här, såsom vid de
respektive fackens huvudämnen, att studierna väsentligen
fortsättas under den kommande
ingenjörsverksamheten; det är därför av betydelse, att eleverna redan
på högskolan få en tillfredsställande^ på praktiska
mål inriktad orientering i ämnet. Med stöd av
erfarenheterna från de gångna åren samt diskussioner
inom de olika fackkollegierna har jag efter hand
letts in på en lösning, som synes inom ramen för
tidplanens resurser vara ägnad att tillgodose behovet.
Huvuddragen av denna lösning angivas nedan.
Den nuvarande kursen fördelas på tre terminer i
stället för två, varvid undervisningen under de båda
första blir för alla fack gemensam och obligatorisk.
Till andra terminen skulle, som hittills, höra
laborationsövningar. Dessa två terminer representera den
allmänt grundläggande delen av kursen, avsedd att
omfatta elektricitetslära, mätteknik, maskiner och
lampor samt elementen av kraftproduktion och
-överföring, kraftkostnader och taxor. En viss
komprimering av innehållet blir nödvändig för
genomförande av en sådan ordning. Med en mera direkt
anslutning till den elektriska delen av den allmänna
fysikkursen samt omläggning av vissa detaljer i
undervisningen är förändringen möjlig. Den medför
förutom tillgodoseende av det närmast avsedda
ändamålet den fördel, att den sålunda renodlade
grundläggande kursen även lämpar sig såsom obligatorisk
för avdelningen väg- och vattenbyggnadskonst, vars
elektrotekniska undervisning varit aktuell sedan
några år tillbaka. Under tredje terminen, som är
avsedd att bliva frivillig för väg- och vattenbyggnad,
men obligatorisk för alla övriga fack, genomföres
differentiering på så sätt, att kemi samt väg- och
vattenbyggnad få sina helt skilda föreläsningskurser,
medan mekanik, skeppsbyggnad samt bergsvetenskap
först fä en gemensam kurs i motorteknik
(drivkraftlära), varefter differentiering sker på allmän
industriell elektroteknik, marinelektroteknik och
bergselektroteknik.
Den totala ökningen av elevernas
föreläsningstimmar skulle bliva mycket obetydlig: för mekanik,
skeppsbyggnad och bergsvetenskap 5-7 timmar, för
kemi åtminstone t. v. ingen ökning.
Det är måhända på sin plats påpeka, hurusom den
undervisning rörande elektrotermiska och
elektrokemiska apparater och anläggningar, som
förutsatts ingå i kurserna för bergsvetenskap och kemi,
endast avser den rent elektrotekniska sidan av
resp. områden som komplettering till de
metallurgiska och kemiska processernas behandlmc: av
resp. facklärare. Då utvecklingen på särskilt det
vidsträckta elektrotermiska området numera
fortskridit så långt, att man kan tala om en allmän
elektricitetslära för detta gebit, synes den enklaste
och mest tidsbesparande metoden för dennas
utnyttjande vara att införliva den med den elektrotekniska
undervisningen. Det är givet, att den i varje fall
icke kan ägnas särdeles mycket tid, men ett mer
begränsat antal väl inpassade föreläsningar i de
differentierade elektroteknikkurserna torde kunna bliva av
väsentligt värde, då de komma i stort sett samtidigt
med motsvarande huvudundervisning inom resp. fack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
