- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
62

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 17 febr. 1934 - Notiser - Länsarkitektinstitutionen - Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omorganisation - Upprensning av Fårösund - Statsbanornas räntabilitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT

17 FEER. 1934

De biträdande länsarkitektbefattningarna föreslås skola uppföras på extra stat, tillsättas av byggnadsstyrelsen och placeras i lönegrad B 24. Till länsarkitekternas förfogande skola stå arkitektutbildade assistenter, vilka förordnas av byggnadsstyrelsen och åtnjuta avlöning enligt en lönegrad 21. De sakkunniga framhålla som synnerligen angeläget, att såväl länsarkitekterna som de biträdande länsarkitekterna beredas tjänstelokaler hos länsstyrelserna. Förslaget innebär, därest systemet fullt utbygges, en merkostnad för statsverket med ca 12 500 kr. pr år.

Som synes har vägingenjörsinstitutionen fått tjäna till modell för den föreslagna organisationen. Emellertid framhålla de sakkunniga, att det med hänsyn till kompetensfordringarna å innehavarna av länsarkitekttjänsterna endast är möjligt att successivt genomföra omorganisationen, vilken till en början endast skulle tillämpas i tre distrikt, nämligen Göteborgs och Bohus samt Hallands län, Malmöhus och Kristianstads län samt Norrbottens län. ’

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omorganisation.

I anledning av k. m:ts i statsverkspropositionen upptagna förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ha likalydande motioner väckts i första kammaren av herr Borell, i andra kammaren av herrar Linnér och Lundqvist, vilka utmynna i en hemställan, att riksdagen måtte besluta att i staten för styrelsen skall upptagas generaldirektör med arvode å 19 000 kr. och tillsättning medelst förordnande på viss tid.

I motiveringen erinras till en början om att styrelsens uppgifter enligt departementsförslaget såväl som enligt de vägsakkunnigas förslag äro av övervägande teknisk natur, och att detsamma gäller de inom de olika byråerna handlagda ärendena. Under sådana förhållanden synes en chef utan teknisk utbildning i de allra flesta fall icke kunna undgå att bli beroende av de underordnade befattningshavarna. Det blir honom sålunda omöjligt att utöva den ledning av styrelsens verksamhet som bör vara hans förnämsta uppgift.

I fortsättningen framhålla motionärerna, att kostnaderna för vägväsendet f. n. torde uppgå till ca 120 mill. kr. samt att mycket betydande allmänna medel (år 1932 över 85 mill. kr.) fördelas av styrelsen. De sålunda anförda siffrorna giva en erinran om vad redan dem förutan är känt för varje svensk medborgare, eller att vägväsendet f. n. befinner sig i en period av den starkaste utsvällning och tillika ständig stegring av de tekniska kraven på de allmänna vägarna som transportmedel. De anspråk som böra ställas på den man som står i spetsen för den centrala ledningen, måste därför sättas högt, icke endast i avseende på teknisk sakkunskap utan även i avseende å erfarenhet. Det förefaller vara en synnerligen dålig besparing att nedsätta chefens ställning och avlöning, om genom en ringa höjning man kan erhålla större säkerhet för att få den rätte mannen till platsen. Den avlöningsform, som av departementschefen föreslagits eller överdirektörs avlöning med ett tillägg av 2 000 kr., anse motionärerna också vara säregen.

Upprensningen av Fårösund. De medel som av riksdagarna 1930 och 1931 anvisats för upprensning av norra inloppet till Fårösund (sammanlagt 490 000 kr.) ha befunnits otillräckliga för arbetenas genomförande enligt det ursprungliga programmet. Detta innebär, att bottendjupet skulle bliva 5,5 m i hela rännan. Med till buds stående medel har detta djup uppnåtts endast i norra hälften, medan i södra hälften djupet ej är större än 4,5 m. För arbetenas avslutande skulle enligt beräkningar av vattenfallsstyrelsen, som handhaft arbetena, erfordras ytterligare 140 000 kr.

Kommunikationsministern har i årets statsverksproposition omförmält detta förhållande och därvid uttryckt önskvärdheten av arbetenas fullföljande enligt den ursprungliga planen men dock ej kunnat förorda ytterligare medelsanvisning inom skattebudgetens ram. Då det emellertid icke syntes uteslutet att arbetena skulle kunna ingå som ett led i åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande, har kommunikationsministern velat bereda riksdagen tillfälle att göra de uttalanden, vartill anledning kunde givas.

Med anledning av motioner, väckta av Gotlandsrepresentanter i båda kamrarna, hemställde statsutskottet om riksdagens medgivande till att för nämnda arbetens slutförande skulle av vattenfallsstyrelsen förskottsvis få disponeras ytterligare 140 000 kr. Riksdagens båda kamrar biföllo den 10 februari utskottets hemställan.

Statsbanornas räntabilitet. Järnvägsstyrelsen har nyligen yttrat sig i anledning av överrevisorernas i höstas avgivna berättelse, i vilken bl. a. framställdes som ett oavvisligt minimikrav, att järnvägsföretaget skulle lämna sådan avkastning, som erfordrades för tackande av de räntor, som måste gäldas å det i detsamma nedlagda lånekapitalet, överrevisorerna ifrågasatte vidare, att, om möjlighet icke funnes att på andra vägar, såsom genom förenklingar i arbetet och rationalisering av driften, fylla detta krav, en reglering av hela lönesystemet vid statens järnvägar måste företagas, varigenom omkostnaderna skulle kunna minskas.

Järnvägsstyrelsen påpekar till en början, att överrevisorerna utan att ingå på någon skälighetsprövning, om personallönerna verkligen kunna i och för sig anses ligga för högt i förhållande till personalens kvalifikationer och arbetsuppgifter, synas vilja utgå från lönebestämmelser efter järnvägsföretagets interna betalningsförmåga. Själva tanken, att personalen skulle i form av lönereduktioner ytterst bära följderna av inträdande konjunkturförsämringar i affärsläget, måste dock betecknas såsom främmande för de faktiska förhållandena och statsmakternas inställning.

Styrelsen inser emellertid det nuvarande lägets allvar och söker oavlåtligt handla därefter i mån av sina möjligheter och sin maktbefogenhet. Rationalisering av driften har också utförts under icke blott lojal utan också förtjänstfull och intresserad medverkan av olika personalgrupper. Vad beträffar övriga för ekonomien grundläggande förhållanden - huvudsakligen personallönerna- ligger avgörandet däremot helt hos statsmakterna. Med avseende på styrelsens inställning i frågan om personalens löneförmåner hänvisas i första hand till styrelsens yttrande i slutet av föregående år i det avgivna förslaget till kostnadsstat för innevarande år. Styrelsen utgick i detta yttrande från att överrevisorerna icke avsett någon differentiering av dyrtidstilläggen mellan järnvägens personal och övriga statsanställda. Till belysande av den ekonomiska innebörden av dessa tillägg påpekade styrelsen, att desamma för statens järnvägars vidkommande beräknades för år 1934 till i runt tal 9,5 mill. kr. Frågan om dessa tillläggs utgående avgöres ju emellertid av statsmakterna och undandraga sig således styrelsens bestämmanderätt. Angående grundlönerna för statsbanepersonalen ansåg styrelsen det icke orimligt, att denna personal icke avlönades högre än motsvarande personal vid de stora bärkraftiga privatbanorna. En reglering av statsbanepersonalens löner till bättre överensstämmande med ifrågavarande privatbanors lönenivå beräknades medföra en besparing av omkring 2 mill. kr. För att en sådan reglering skulle kunna åstadkommas, förutsattes, att järnvägen i likhet med vad som var fallet före år 1920 hade sitt eget avlöningsreglemente.

Beträffande det av överrevisorerna framdragna Och poängterade behovet av en lönereglering har styrelsen nu intet nytt i sak att tillägga, men vill understryka, att styrelsen aldrig åsyftat någon till extremer förande sammankoppling mellan avkastningsfrågan och löne-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:15:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934a/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free