Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKTIDSKRIFT
HAFT. 9
ÅRG. 64
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
3 MARS
1934
INNEHÅLL: Det utrikespolitiska kvartalet, av Rutger Esséa. - Notiser. - Tekniska föreningar. -
Sammanträden.
DET UTRIKESPOLITISKA KVARTALET.
Av RUTGER ESSEN.
Definitiv konjunkturförbättring. -
Jämförelse med läget för ett årtionde sedan:
produktionsstegringen medför ej stegring av
det mellanfolkliga handelsutbytet. -
Regeringarna kontrollera valutapolitiken. -.
Guldländerna, Förenta staterna och
sterling-blocket. - Planhushållningen ett faktum. -
Den allmänna politiska oron. - Tyskland:
inre lugn, ekonomiska svårigheter,
uppgörelse med Polen,
upprustningsförhandling-arna. - Tyskland-Österrike,
Dollfuss-dikta-turen, austromarxismens besegrande. -
Italiens österrikiska politik. - Anschluss
eller Habsburg. - Affären Stavisky i
Frankrike: opinionsstorm mot parlamentet. -
Doumergue’s nationella samlingsregering. -
Konung Alberts av Belgien död. - Växande
spänning Japan-Ryssland i den Fjärran
östern.
Stockholm den 24 februari 1934.
Man kan nu ej längre tvivla på att
världskonjunkturernas kurva verkligen på ett varaktigt sätt svängt
uppåt. Det är långt till en högkonjunktur, men
tendensen är omisskännlig. Världsproduktionen är ånyo
i stigande, arbetslösheten minskas, om än långsamt,
och den allmänna "affärsaktiviteten" stegras i alla
länder.
Detta världsläge skulle sålunda ungefärligen
motsvara det som rådde för cirka tio år sedan, då
återhämtningen efter den första efterkrigskrisen just
kommit i gång i de flesta länder. Men en närmare
undersökning av förhållandena ger snart vid handen
att olikheterna äro större än likheterna. Det
karakteristiska för den nuvarande situationen ligger
framför allt däri, att återhämtningen väl gör sig gällande
på produktionens område - med åtföljande
minskning av arbetslösheten och stegring av konsumtionen
(kausalsammanhanget må de olika
politisk-ekono-miska skolorna tvista om) - men däremot i ytterst
ringa mån eller icke alls framträder i en ökning av
världshandelns volym eller överhuvud i livligare
ekonomiska förbindelser de olika länderna emellan.
Av detta varuutbyte direkt beroende näringsgrenar
- såsom oceansjöfarten - äro sålunda alltjämt
lamslagna. Även de internationella kreditförhållandena
ha ringa rörelsefrihet och sakna stabilitet.
Det är med andra ord autarkitendensen som segrat.
Detta innebär, att den nationella trygghetsprincipen
medvetet eller omedvetet sättes före den rent
ekonomiska principen om största möjliga behovstill-
fredsställelse med billigaste medel., Den äldre
handelspolitiska grundprincipen -
mest-gynnad-nationsklausulen - och den självreglerande internationella
guldmyntfoten ha därmed satts ur spelet och ersatts
dels av byteshandel enligt
kontigenteringsuppgörel-ser, dels av olika nationella valutasystem, som
medvetet användas som medel för uppnående av
omedelbara fördelar i varuutbyte och betalningsbalans.
Man kan visserligen urskilja olika grupper av
länder, som i dessa hänseenden förhålla sig något
annorlunda. De båda extremerna utgöras härvidlag
av "guldlandsblocket" och Förenta staterna. Mellan
dessa står "sterlingblocket", till vilket de
skandinaviska staterna närmast böra räknas.
Guldländerna, av vilka de främsta äro Frankrike,
Belgien, Holland, Tyskland, Schweiz och Italien,
bibehålla hittills sina valutors fixa förhållande till
guldet. De vådor, som den fortsatta
guldvärdestegringen medför för deras handelsbalans, söka de i
främsta rummet möta genom en sträng
tullskydds-politik, syftande till den inre marknadens
reserverande för hemmaindustrien och importens minskande.
Tyskland har dessutom genomfört ett
valutakontrollsystem, som i verkligheten förvandlar dess
guldmyntfot till en rent nominell sådan och möjliggör för
regeringen att kontrollera större delen av det
utländska varuutbytet genom att ransonera tillgången
på deviser och härvid stänga så gott som alla
möjligheter för fri prisbildning på valutamarknaden. I
verkligheten betyder detta alltså ett
importreglerings-system, som närmar sig ett statsmonopol på
utrikeshandeln.
Förenta staternas ryktbara planhushållning under
ledning av presidenten Roosevelt och hans
"brain-trust" har hittills vad den yttre handelspolitiken och
valutans handhavande beträffar, syftat till ett
fortgående nedbringande av dollarns guldvärde, allt i
avsikt att premiera exporten och framkalla en artificiell
prisstegring. För denna politik har emellertid nu
satts en viss gräns, sedan dollarn från februari
fixerats till ett guldvärde av cirka 59 % av dess forna
paritet och New Yorks Federal Reserve Bank
förklarat sig hädanefter beredd att köpa och sälja guld
till detta pris. Presidenten bibehåller emellertid
alltjämt sin extraordinära befogenhet att vid behov
ändra detta guldvärde uppåt eller nedåt. Det finnes
sålunda ej någon absolut säkerhet för att
dollar-devalueringspolitiken icke framdeles ånyo kan
återupptagas. Även planer på att återställa den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
