- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
80

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 9. 3 mars 1934 - Rütger Essén: Det utrikespolitiska kvartalet - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

80 TEKNISK TIDSKRIFT 3 MARS 1934

väsendet och inom den s. k. kommunala självstyrelsen bedraga den franska allmänheten på cirka en milliard francs. När det hela upptäckes blir huvudmannen i affären röjd ur vägen eller tvingas begå självmord, oklart vilket. Den radikala, socialistallierade regeringen Chautemps, som tidigare under vintern efterträtt det tämligen likartade kabinettet Sarraut, vill i detta läge framför allt hemlighålla affärens omfång och behandla den som en inre parlamentarisk fråga, lämplig att begravas i en diskret parlamentarisk kommission. Detta lyckades emellertid icke. Chautemps måste draga sig tillbaka. Det radikalsocialistiska blocket - "le cartel des gauches" - ville emellertid ej släppa makten, och den radikale M. Daladier lyckades ånyo bilda en regering med socialistiskt stöd. Härför hade han emellertid betalt det höga priset att på marxisternas och Stavisky-vännernas krav avskeda Paris dugande polischef Chiappe. Daladier fick visserligen förtroendevotum i kammaren, men bågen hade spänts för högt gent emot opinionen, och samma kväll, den 6 februari, som Daladier vann sin "parlamentariska seger", ägde i Paris våldsamma demonstrationer rum mot den parlamentariska korruptionen. Dessa utgingo från laglydiga och solida borgerliga element, och då Daladier till skydd för de skrämda deputeradena lät gendarmeriet avgiva eld med talrika dödsoffer som resultat väcktes en plötslig och oemotståndlig indignationsstorm över landet, som redan följande dag tvang Daladier att hos republikens president, M. Lebrun, begära avsked för sig och sitt kabinett.

Här hade alltså det enastående inträffat att den allmänna opinionen störtat en regering som ägde parlamentets förtroende. Men det var ej nog härmed. Samma opinion krävde energiskt en allmän upprensning i det parlamentariska träsket. Deputeradena grepos av skräck och motsatte sig icke att presidenten tillkallade den ålderstigne förre presidenten Gaston Doumergue för att i spetsen för en "nationell samlingsregering", i vilken både Herriot och Tardieu inträtt, verkställa denna politiska sanering.

Det återstår att se om Doumergue lyckas med denna uppgift. Hans personliga anseende och hans heder äro obefläckade. Någon märklig eller dominerande person är han emellertid ingalunda. Och i Frankrike gäller det nu av allt att döma den parlamentariska regimens vara eller icke vara.

Som en välgörande kontrast till dessa förhållanden kan man betrakta den samlade folkstämning av vördnad och tillit till en mångårig statschef som trädde i dagen, då konung Albert I av Belgien den 17 dennes omkom genom en olycka vid en bergbestigning. Konung Albert, som innehaft tronen sedan 1909, har med klokhet, allvar och ansvarskänsla under hela denna svåra tid stått i spetsen för sitt lands regering och genom sin samlande personlighet i hög grad bidragit både att befästa Belgiens utrikespolitiska läge och utjämna de såväl socialt som språkligt-kulturellt skarpa inre motsättningarna i landet. Den nye konungen, Leopold III, har ett svårt men på möjligheter rikt arv att övertaga.

Slutligen är att erinra därom att spänningen mellan Japan och Ryssland i den Fjärran Östern alltjämt växer. Japan konsoliderar sin mandschuriska ställning utan nämnvärd hänsyn till Rysslands traktatsenliga rättigheter. Det har emellertid den naturliga utvecklingstendensen på sin sida. Rysslands position i den Fjärran Östern öster om Bajkal saknar nämligen fast grund både i ekonomiskt och befolkningshänseende. Och Rysslands utsikter att med framgång föra krig på detta avstånd från sina verkliga maktkällor äro mycket små - långt mindre nu än 1904. Detta - jämte hänsyn till de inre riskerna för regimen vid ett krigsutbrott - torde vara främsta anledningen till att en öppen brytning ännu ej inträtt. Faran är emellertid alltjämt för handen.

NOTISER

Arbetsledareinstitutet
. Lika lydande motioner ha väckts, i första kommaren av hrr Sigfrid Hansson och Nylander samt fröken Kerstin Hesselgren, i andra kammaren av hrr Lithander, Andersson i Falkenberg och Åqvist, med hemställan om pensionsrätt i statens pensionsanstalt för ordinarie befattningshavare vid industriförbundets arbetsledareinstitut på samma villkor som äro stadgade för lärare vid kommunala eller enskilda anstalter för yrkesundervisning. Alternativt föreslås, att institutets nuvarande föreståndare skall beviljas rätt att återinträda i anstalten, som han med ett kortare avbrott tillhört åren 1913-1933.

Som skäl åberopas av motionärerna institutets karaktärsfrändskap med yrkesundervisningsanstalterna samt den lättnad som skulle beredas rekryteringen av personal vid institutet, bl. a. genom växling av lärarekrafter mellan institutet å ena sidan och folkhögskolor samt anstalter för yrkesundervisning å den andra, vilka institutioners personal redan äger pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Skyddet för ingenjörstiteln. Som Teknisk tidskrift på sin tid omtalade, anordnades av internationella federationen av intellektuella arbetare under fjolåret en enquéte avseende att ådagalägga vilka lagbestämmelser som i de olika länderna reglera dels rätten att utöva ingenjörsyrket, dels rätten att använda ingenjörstitlar. Sedan enquétesvaren ingått, har av internationella arbetsbyrån utarbetats en redogörelse för hithörande förhållanden. En sammanfattning härav återfinnes i den danska tidskriften Ingeniøren (24 februari 1934) i en uppsats av baneingeniør Johs. Kristensen, som vi i det följande citera.

Det har vid enquéten framhållits från stater, där skydd för ingenjörstiteln ej existerar, att detta förhållande framkallar konkurrens från tekniker med lägre utbildning eller rena autodidakter med överfyllnad på de tekniska yrkesbanorna samt arbetslöshet som påföljd. Internationella arbetsorganisationens rådgivande kommission har för sin del uttalat, att usurperandet av ingenjörstiteln medför en deklassering av yrket, i det att högskolebildade ingenjörer tvingas antaga arbete som ej svarar mot deras kvalifikationer.

Det skydd för ingenjörstiteln, som redan existerar i en del stater, är, som framgår av det följande, organiserat efter ganska växlande grunder.

I Tyskland är det de tekniska högskolorna som utdela ingenjörsdiplom och som kreera doktoringenjörer. De lägre tekniska läroanstalterna (Technika) utdela ingenjörscertifikat (Zeucnisse). Själva ingenjörstiteln är däremot ej skyddad, och åsikterna gå åtskilligt isär ifråga om skyddsbestämmelsernas lämpliga utformning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free