Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 17 mars 1934 - Företagsekonomiens grundsatser och företagsledningen, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
98 TEKNISK TIDSKRIFT 17 MARS 1934
Bundenheten till vissa förutsättningar.
Oförmåga att numeriskt angiva sambanden mellan olika föränderliga faktorer.
Oförmåga att klargöra mycket komplicerade samband.
Oförmåga att förutsäga huru den framtida utvecklingen av produktions- och avsättningsvillkor komma att gestalta sig.
Det bör därför icke förundra, att mången erfaren och duktig praktiker kan ställa sig skeptisk eller avvisande mot specialvetenskapen företagsekonomi, särskilt om denna i likhet med vad som ibland skett med den allmänna ekonomiska vetenskapen, framträder med alltför stora anspråk och icke noga klargör de förutsättningar, på vilka dess utsagor vila.
Av vad som ovan anförts är det även klart, att "skillnaden" mellan vetenskapsmannen och praktikern på företagsekonomiens område ej med anspråk på någon djupare inblick i hithörande frågor kan sägas bestå uti "toleranserna", som en amerikansk skribent på detta område ganska ytligt uttrycker saken. "Skillnaden" mellan den företagsekonomiska vetenskapen och den praktiska företagsledningen hänför sig till både ändamål, arbetsmetoder och resultat. Företagsekonomiens ändamål är att klargöra de ekonomiska sammanhangen uti och mellan företagen under det att företagsledarens uppgift är att genom lämpliga praktiska åtgärder vinna vissa resultat - bland vilka de ekonomiska intaga en framskjuten plats.
I det föregående har företagsekonomiens begränsning såsom hjälpmedel för den praktiska företagsledningen beskrivits. Vi övergå nu att i korthet framställa företagsekonomiens grundläggande uppgift. Därav torde även framgå något av det positiva värde företagsekonomien har för företagsledaren.
I korthet uttryckt är företagsekonomiens centrala uppgift att klargöra de ekonomiska sammanhangen i den mån de beröra företagen. Det är således det enskilda företagets ställning i produktionen och prisbildningsprocessen samt företagets förhållande till marknaden, som företagsekonomien främst har till ändamål att klargöra. Utöver de praktiska kraven, som ställas på varje företagsledare att klart fatta isolerade fäkta och att veta vad som bör göras för uppnåendet av vissa ekonomiska resultat, avser företagsekonomien att klargöra sammanhanget mellan de olika fakta och händelser. För den praktiske företagsledaren är ofta uppnåendet av resultatet det väsentliga, men förklaringen av huru resultatet uppkommit av underordnad betydelse. För företagsekonomien är förklaringen av de sammanhang, som finnas, mellan vidtagna åtgärder respektive bedriven verksamhet och det erhållna ekonomiska resultatet det ur vetenskaplig synpunkt väsentliga.
Den vetenskapliga strävan att klargöra sammanhanget mellan och därmed även erhålla överblick över eljest isolerade fakta och förhållanden äger även ett mycket stort praktiskt ekonomiskt värde för företagsledaren. Ett exempel skall belysa detta. En ledare i ett fabriksföretag har olika möjligheter att välja mellan för att utveckla sitt företag, exempelvis kan han koncentrera sina ansträngningar till en effektiv annons- eller propagandaverksamhet för lämpliga produkter, han kan vidtaga prisändringar å produkter och han kan nedlägga ett intensivt arbete på att tekniskt fullända produkternas kvalitet och metoderna för deras tillverkning.
En för företagsekonomiska sammanhang oberörd företagsledare torde i regel låta sina ekonomiska åtgärder ledas av sina specialintressen. Är han övervägande reklamman, koncentrerar han sina ansträngningar på denna del av verksamheten, är han övervägande tekniker, torde denna del av företagets verksamhet bliva föremål för hans huvudsakliga verksamhet, är han försäljare, blir försäljningen hans specialintresse och risk finnes för att andra delar av verksamheten kunna bliva otillfredsställande tillgodosedda.
Ur företagsekonomisk synpunkt betraktas företagets skilda avdelningar som en enhet i vilken de olika verksamheterna äro förenade med ett intimt ekonomiskt sammanhang - "inre samband". För dessa olika verksamhetsgrenar, deras samverkan och inbördes avvägning bör tillämpas gemensamma ekonomiska principer. Därjämte är för företagsekonomien företagsenheten ett element i en större enhet, nämligen marknaden, med vars olika delar ett ständigt inbördes sammanhang existerar - ett "yttre samband".
I denna uppsats skola vi inskränka oss till behandling av företagets inre samband. Detta kan tillåtas såsom en förenklad framställningsmetod, under antagande av att det "yttre sambandet" är orubbat, men i grund och botten äro sammanhangen inom företaget och mellan detta och marknaden intimt hopvävda. Det är en huvudfråga för företagsekonomien att i möjligaste mån giva klarhet uti företagets inre ekonomiska sammanhang. Detta är även av stor praktisk betydelse för företagsledaren, innan detaljåtgärder i ena eller andra riktningen beslutas eller vidtagas. Det gäller därvid närmast att finna någon synpunkt av sådant art, att den kan användas som rättesnöre för en ekonomiskt förnuftig ledning.
En grundsynpunkt är följande: Ledningens ekonomiska uppgift är att sörja för en sådan kombination och samverkan av de till förfogande stående produktionsmedlen och de produktiva tjänsterna, inom ramen för företagets verksamhet, att de giva företaget största möjliga produktvärde (intäkt). Denna koncentrerade sats, som anger en företagsekonomisk grundregel, behöver utvecklas för att dess innebörd och betydelse skall bliva klar.
För det första kan regeln användas för att uppklara i vilken allmän omfattning verksamheten bör bedrivas. Först och främst säger den att verksamheten icke utan vidare bör taga i anspråk alla produktionsmedel, som med tillgängliga finansiella resurser kunna stå till dess förfogande. Såsom rättesnöre för bestämning av verksamhetens allmänna omfattning bör gälla, att verksamheten blott skall utvidgas till en sådan gräns, att kapitalinvesteringen för erhållandet av det sista produkttillskottet är mindre än eller lika med detta produkttillskotts värde. Denna gränsregel torde för mången låta ganska ointressant, men den innehåller en viktig regel för prövning av verksamhetens omfattning, nämligen: Enligt densamma bör prövas om de uppoffringar, som göras för att tillverka, försälja och erhålla betalning för det "sista produkttillskottet", verkligen löna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
