Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 17 mars 1934 - Företagsekonomiens grundsatser och företagsledningen, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17 MARS 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 99
sig, om det exempelvis betalar sig att uppehålla de ökade kreditriskerna, de ökade försäljnings- och tillverkningskostnaderna, som måste uppoffras för höjandet eller uppehållandet av omsättningen med visst belopp om det ej i stället vore bättre att nöja sig med en mindre omsättning.
Regelns praktiska användbarhet försvåras i viss grad av tidsfaktorn: vissa av det nuvarande årets kostnader äro frön, som kunna bliva nyttiga även eller måhända först för kommande år, men andra bliva genom ändringar på marknaden utan framtidsvärde, vilket kan omintetgöras genom importförbud, tullar, nya uppfinningar å konkurrensfabrikat, smakändringar och ändringar i moder m. m. Riskerna i detta hänseende äro olika i olika branscher och företagsledaren har all anledning att vara väl insatt i sin branschs typiska riskmoment.
Om vi emellertid, utan att förbise riskproblemets befintlighet och svårighet söka att klargöra den skisserade huvudsynpunkten och använda densamma för bedömning av verksamhetens allmänna omfattning, skola vi finna, att ehuru satsen är så enkel, den icke sällan på ett ibland obegripligt sätt förbises.
En företagsledares strävan att nå största möjliga omsättning - vilket i allmänhet är nyttigt - kan leda till oekonomiska konsekvenser. En hög omsättning är ju i allmänhet eftersträvansvärd icke minst med anledning av de fasta kostnaderna av eljest outnyttjade produktionsmedel. Men denna strävan efter hög omsättning medför icke sällan ett brott mot den omtalade huvudregeln för begränsningen av verksamhetens omfattning. Dels medför ofta omsättningsökningen väsentligt ökade kreditrisker samt ökade annons- och försäljningskostnader, dels ökas ofta de fasta kostnaderna genom ökade krav på beredskap vid ökning i omsättningen, och i vissa fall bliva även de rörliga kostnaderna per produktenhet ökade, särskilt om mycket brådskande order skola tagas. Det händer sålunda i många företag, att en företagare för att öka företagets omsättning eller för att möjliggöra en hög omsättning ikläder företaget ökade kostnader, som ej uppvägas av motsvarande inkomstökning.
Vanligare är det dock, att omsättningen är oekonomiskt liten, att varje tillskott till omsättningen betyder en väsentligt ökad inkomst för företaget. Befinner sig företaget i ett sådant läge är det ekonomiska huvudproblemet för ledningen, att söka åstadkomma omsättningsökning genom gamla eller nya produkter, eller, i den mån detta ej låter sig göra, i tid söka anpassa organisationen för den mindre omsättningen.
I samband med den första frågan om den ekonomiska avvägningen av verksamhetens allmänna omfattning står den andra frågan om den ekonomiska avvägningen mellan olika verksamhetsuppgifter, avdelningar eller produkter inom företaget. Det är icke ovanligt, att en verksamhet eller en avdelning under längre tid uppehålles eller en produkt försäljes, trots att den är uppenbart oekonomisk, vilket ofta förklaras därav, att företagsledningen saknar insikt uti de företagsekonomiska sammanhangen, måhända på grund därav att organisatoriska eller tekniska detaljer helt fånga intresset. Då dessutom förhållandena på marknaden befinna sig i ständig rörelse, inträffar det icke sällan, att en verksamhet, avdelning eller produkt, som en gång varit ekonomisk, under de nya förhållandena ej längre lönar sig. De ekonomiska grundsynpunkterna behöva därför fortlöpande tillämpas och läggas till grund för en fortlöpande prövning av verksamheten.
Vid uppgörande och prövning av ett nytt års eller kortare periods budget eller verksamhetsplan är det ett särskilt lämpligt tillfälle att anlägga ekonomisk kritik på användningen av det för verksamheten avsedda kapitalet; att undersöka om detta fördelas och dirigeras i lämplig mängd till de användningar, där det kan bliva mest fruktbringande. Vid budgetuppställningen är slentrianmässig bundenhet vid det förflutna ofta till stor skada. Budgeten bör uppställas med hänsyn till aktuella förhållanden och de sannolika, väntade förändringarna. Huru ofta händer det icke, att en företagsledning, som vill visa påtagliga resultat av sin förvaltning, nöjer sig med att med stolthet peka på en med vissa procent över hela kostnadsskalan möjligast likformigt reducerad budget. Dylika besparingar bliva mycket dyrbara för företaget i den mån de gå ut över sådana verksamhetsgrenar, som genom en ökning av kapitalanvändning kunna lämna en ökad nettoinkomst. Även kan en sådan budget bliva mycket dyr för företaget i den mån fullständigt oekonomiska verksamhetsgrenar vidmakthållas, eventuellt med något beskurna anslag. Den ekonomiska regeln för budgetuppställning och verksamhetsplan är till form och innehåll väsentligt skild från den slentrianmässiga vanebudgeten. För en ekonomisk budget gäller frågan: huru mycket av tillgängliga medel är det i ekonomiskt att taga i användning för en verksamhet och huru skall på det mest fördelaktiga sättet de tillgängliga medlen användas i olika verksamhetsuppgifter, eller avdelningar eller för olika produkter.
För ett företag kan det vara en välbetänkt åtgärd att trots svåra tider öka anslaget för experiment, nykonstruktioner och patent eller inköpande av nyheter, för ett annat företag böra dessa poster i budgeten beskäras och en ökad annonsering eller intensiv försäljningsverksamhet bedrivas.
En företagsledare, som med tillämpning av de angivna ekonomiska grundsynpunkterna, går att undersöka förhållandena i sitt företag och uppgöra plan eller budget för verksamheten, måste till en ej obetydlig grad fördjupa sig i tekniska detaljfrågor för de olika verksamhetsuppgifterna, och dessa detaljfrågor kräva ofta en systematisk genomarbetning efter ekonomiska grundtankar. Det gäller därvid att för varje verksamhetsuppgift icke endast nöja sig med att undersöka utsikterna till optimalt resultat - intäkt - genom viss kostnadssumma, utan även att söka komma till klarhet om, vilken den för företaget optimala omfattningen av respektive verksamhetsuppgifter skall vara i förhållande till hela verksamheten. Det räcker sålunda icke med att undersöka, huru man skall annonsera för att erhålla bästa valuta för ett annonsanslag på 10 000 kronor eller 100 000 kronor, utan därjämte även att avgöra, hur mycket som lämpligen bör annonseras och huru mycket som bör användas för andra åtgärder för erhållande av avsättning för den produktmängd, som bör säljas. Den ekonomiska grundtankens fullföljande tvingar icke endast till en systematisk detalj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
