- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
105

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 12. 24 mars 1934 - J. von Sydow: Äro gasverk nationalekonomiskt berättigade i Sverige?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT


HÄFT. 12
ÅRG. 64
         UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
         24 MARS
1934

INNEHÅLL: Äro gasverk nationalekonomiskt berättigade i Sverige?, av belysningschefen J. von Sydow.

— Praktiknämndens första arbetsår. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser. — Sammanträden.

ÄRO GASVERK NATIONALEKONOMISKT BERÄTTIGADE
I SVERIGE?


Av belysningschefen J. VON SYDOW.

     Det torde icke vara ovanligt i en del av
våra städer som äro utrustade med både
gas- och elverk att en viss dragkamp förekommer
om sådana kunder som förbruka värme.
De friktioner som därvid uppstått mellan
företrädare för de olika verken, samtliga
vanligen kommunala tjänstemän, hava även
givit upphov till funderingar över
gasverkens nationalekonomiska berättigande.
Chefen för Örebro gas- och elverk J. von Sydow
har gjort en studie över de ekonomiska sammanhangen och skriver:


Elektroteknici uttala ibland, att gasverk icke äro
nationalekonomiskt berättigade här i Sverige. Även
i dagspressen förekomma då och då liknande
omdömen. Det låter så bestickande att man skulle kunna
låta bli att importera stenkol och ersätta dem med
naturkraften i våra vattenfall, som alstras gratis av
det regn vår Herre sänder oss från ovan. Före
världskriget hade vissa skribenter rent fantastiska idéer om
vattenkraftens outtömlighet och trodde att den skulle
räcka till kraft, ljus och all sorts värme inom
industri, hantverk och åtminstone städernas hushåll.
Så småningom torde man dock ha insett att våra
krafttillgångar icke förslå härtill.

Under senare år har man även i dagspressen hållit
sig mera på verklighetens mark. Fortfarande göras
dock uttalanden av angiven innebörd, och detta kan
väl knappast tydas på annat sätt, än att man
förmenar det vara nationalekonomiskt riktigare att här i
Sverige nedlägga gasverken och ersätta gasen med
hydroelektrisk kraft. Det kan därför vara av intresse
att i stora drag undersöka hur denna fråga verkligen
ligger till. Avgörande torde vara dels huru mycket
elverken skulle behöva öka sin produktion för att
kunna övertaga gasverkens värmealstring, dels
huruvida gasverken generellt taget äro
nationalekonomiskt berättigade här i Sverige.

De allra flesta gasverken och särskilt de större äro
belägna i södra och mellersta Sverige. I Norrland
finnes förutom ett medelstort gasverk endast några
småverk, varför i det följande bortses från de
norrländska gasverken. I södra och mellersta Sverige
finnes 32 gasverk, men då uppgifter över
elektricitetsproduktionen saknas för 5 mindre städer, medräknas
här blott 27 städer med både gas- och elverk.

Under år 1932 tillverkades i dessa 178,6 mill. m3
gas. Samtidigt alstrades eller inköptes 675 mill. kWh,
och den sammanlagda maximala effekten
uppgick till omkring 207 000 kW. Detta innebär icke att
207 000 kW uttogos samtidigt – vid senare
jämförelse antages emellertid forhållandena vara
likartade beträffande maximalproduktionen gas. I bägge
fallen inkluderas förlusterna men bortses ifrån att
förlusterna vid gasdistributionen som regel äro
procentuellt mindre än vid elektrisk distribution.[1]

För att kunna jämföra en m3 gas med en kWh
erfordras en ekvivalent. Gas- och elverksföreningarna
fastställde 1929 vid gemensamma försök grundade på
viss veckomatsedel gasekvivalenten till 3. Hushåll
och övriga mindre abonnenter förbruka 80–85 %
av hela gaskvantiteten. Vilken ekvivalent som bör
användas för stora förbrukare är svårare att bedöma,
då veterligen jämförelse icke skett, men även för
dessa torde ekvivalenten ligga nära 3. Skulle t. e.
för 80 % av gasförbrukning gälla en ekvivalent av 3
och för återstående förbrukning 2 1/2 blir
medelekvivalenten 2,9. En gasekvivalent av 3 kan därför vid
en överslagskalkyl ej medföra nämnvärt missvisande
resultat.

178,6 mill. m3 gas motsvarar under angivna
förutsättningar 535,8 mill. kWh. Hur många kW som
denna energimängd representerar är dock vanskligt
att med säkerhet avgöra, då förbrukningen av gas och
elektricitet icke fördelar sig på samma sätt på
dygnets olika timmar. Då belysningen utgör en
avsevärd del av elverkens belastning, infaller som regel
dennas maximum under november eller vanligast
under december mellan klockan 16–17, dvs. innan
fabriksdriften upphört men efter det belysningen
börjat tändas. Beträffande gasförbrukningen äro
förhållandena olika. För gasen förekomma i Örebro 2
belastningsspetsar, nämligen en högre mellan kl.
11,45–12 och en mellan kl. 18–19. Om gasen
ersättes med elektrisk energi skulle man därför få den
högsta belastningsspetsen för elverket mitt på dagen.
Vid Stockholms gasverk infalla belastningsspetsarna
under november och december i regel kl. 11–12
(ibland kl. 12–13) samt kl. 16–17 eller kl. 17–18
för olika dagar. Jag känner icke i allmänhet till
förhållandena vid övriga verk men utgår ifrån att




[1] Enligt statistik för 1932 uppgingo ej nyttiggjorda m3 gas till 6,75 % och ej nyttiggjord elektrisk energi till 21,5 %.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free