- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
136

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 14. 7 april 1934 - Lokaltrafikens ordnande i Stockholm - Erik Olson: Några reflexioner om företagsekonomi som ekonomisk specialvetenskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

136 TEKNISK TIDSKRIFT 7 APRIL 1934

Frågan om i vad mån anläggningskapitalet bör anses som räntepliktigt samt om de grunder, enligt vilka avskrivningar å anläggningarna böra beräknas, har varit föremål för ingående resonemang. I varje fall är det tydligt, att bansystemets snara förverkligande under nuvarande förhållanden ej gärna kan komma under övervägande enbart av ekonomiska skäl, och den plan av det fullständiga bansystemet, som visas i fig. 5 torde ligga åtskilligt fjärran.

NÅGRA REFLEXIONER OM FÖRETAGSEKONOMI SOM EKONOMISK SPECIALVETENSKAP.

Denna tidskrifts läsare ha i häfte 11 d. å. fått stifta bekantskap med en ny ekonomisk specialvetenskap, som benämnes företagsekonomi. Om det första intrycket är sådant, att man nödgas skaka på huvudet, så sker detta ej av "misstro mot den ekonomiska vetenskapens möjligheter att gagna den praktiska affärsverksamheten", utan över den exempellösa frimodighet varmed denna föregivna vetenskapsgren med sina av allt att döma otillräckliga förutsättningar giver sig i kast med det ekonomiska livets mest omfattande och mångskiftande problem: företagarverksamhetens ekonomi.

Företagsekonomi är ett område, som teoretiskt och praktiskt blivit belyst från alla sidor, varom en rik litteratur bär nogsamt vittne, och skall en ny vetenskap taga vid, kunde det vara ett rimligt krav, att den begynner, där den hittillsvarande kunskapen slutar. Så tycks emellertid alls ej vara fallet av de upplysningar att döma, som stå att hämta ur här åsyftade uppsats, "Företagsekonomiens grundsatser och företagsledningen". Därav får man mer intrycket av en föreliggande strävan att begreppsmässigt komplicera redan klarlagda ekonomiska omständigheter, än av försök att utgående från hittills nådda resultat på det ekonomiska och organisatoriska området tränga vidare på djupet till lösande av nya problem. Det anspråksfulla användandet av vetenskapens namn är i detta samband mycket litet på sin plats och klingar ej förtroendeingivande. Något större blygsamhet, åtminstone så länge man sysslar med det merkantila livets A, B, C, vore att tillråda.

Några reflexioner, som osökt tränga sig fram vid genomläsning av ifrågavarande uppsats, må här anföras.

Det erkännandet kan gärna givas, att uppsatsens innehåll i mångt och mycket är intresseväckande, men man måste likväl reagera mot dess tendens, som är ägnad att ingiva oriktiga föreställningar om företagarlivets sätt att fungera och tillförlitligheten av de krafter, som härvid äro verksamma. Okritiskt läst måste uppsatsen giva det intrycket, att vårt företagarliv i sin hittillsvarande utbyggnad varit behäftat med betänkliga organisatoriska brister och att en ny vetenskap nu framträtt för att finna vägarna att häva dessa. Att förhållandet ej är detta ligger i öppen dag. En dylik uppfattning vore att oberättigat underskatta den epok, som nu ligger bakom oss, under vilken världens industri växte ut till allt större företag, under ständig växelverkan mellan praktisk företagarblick och intensivt teoretiskt forskningsarbete. En intim anknytning skedde mellan ledningen för de stora företagen och skilda vetenskapsgrenar, ej minst den ekonomiska vetenskapen, och det torde ej vara förmätet påstå, att i många fall fullkomning nåddes. Under dylik samverkan utbyggdes världsföretag som A. E. G. under Rathenaus ledning och åtskilliga av våra egna storföretag äro exempel därpå.

Mot bakgrunden av dessa sakförhållanden är det, som den gren av ekonomiskt studium, som vill kalla sig "företagsekonomi", ter sig rätt anspråksfull, när den anmäler sig vilja bl. a. gå företagsverksamheten tillhanda i sådana praktiskt ekonomiskt gripbara spörsmål, som när det gäller att avgöra, huruvida, i vilka avseenden och i vilken utsträckning verksamheten bör utvidgas, hur ledningen bör fördela sina ansträngningar för att ett riktigt "inre samband" skall upprätthållas mellan företagets tekniska verksamhet, reklam och försäljning.

Man får nästan det intrycket, att denna nya vetenskap skulle fungera så exakt, att ett bokföringsväsen bleve obehövligt. Åtminstone visar ej författaren vid något tillfälle, att han är medveten om, att åtskilliga av de omständigheter, som den nya vetenskapen är avsedd att belysa, just klarläggas genom en rationellt och riktigt upplagd bokföring. När författaren anför, att det icke ar "ovanligt, att en verksamhet eller en avdelning under längre tid uppehålles eller en produkt försäljes, trots att den är uppenbart oekonomisk", så är detta, förutsatt att det sker utan företagsledningens vetskap och avsikt, just exempel på, vad som kan ske, när redovisningssystemet ej fungerar tillfredsställande och då är det på den punkten rättelse skall ske. Några uppgifter för en ny vetenskap kunna däremot knappast härledas därur.

Överhuvud är det synnerligen påfallande, att bokföring, resultaträkning och räntabilitet, företagsekonomiens väsentliga innehåll och kärna, ej synes ha beretts något märkbart utrymme i denna nya vetenskap, som vill kalla sig företagsekonomi. Allt vetenskapligt avverkande av tekniska och ekonomiska delspörsmål är av ringa betydelse, om ej räntabiliteten såsom indikator för verksamhetens rätta bedrivande tydligt nog åskådliggöres. I räntabiliteten, grundande sig på ändamålsenlig kontouppdelning, kompletterad med kalkyl och statistik har företagsledningen tillgång till instrument, som genom sakmässig bokföring kunna göras praktiskt taget hur känsliga som helst. Med hjälp av dess utslag vägledes företagarverksamheten till ändamålsenligaste utvecklande av de produktiva krafterna, just där de bäst behövas.

Hur skall man förklara, att denna nya vetenskapsgren, som velat göra företagsekonomien till sitt område, kunnat så kapitalt förbise detta begrepps väsentligaste ingrediens? Måhända vill den vara ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free