- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
138

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 14. 7 april 1934 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

138 TEKNISK TIDSKRIFT 7 APRIL 1934

vägar,hade regeringen äskat 1,35 mill. kr., likaledes av bilskattemedel. Statsutskottet hade intet att erinra mot anslagets storlek men hemställde i anledning av motioner i båda kamrarna, att detta skulle utgå av vanliga skattemedel, vilket även blev riksdagens beslut. I debatterna framhölls till förmån för utskottets förslag, att bilskattemedlen voro avsedda för vägunderhåll, och att ej det nuvarande budgetläget borde föranleda ett frångående av denna princip. För regeringsförslaget talade såväl finansministern som kommunikationsministern; den senare påpekade, att ur skattebudgeten f. n. utginge mycket stora anslag till vägbyggnader i form av reservarbeten, sammanlagt 52 mill. kr., och att det då ej funnes anledning att pressa ytterligare väganslag på 3 mill. kr. ur skattebudgeten.

Riksdagen beslöt även, att de av regeringen äskade medlen till byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan, 0,5 mill. kr. skulle utgå av andra statsinkomster än bilskattemedel, och samma blev beslutet angående anslaget till ödebygdsvägar, 1,2, mill kr. Även anslaget till byggande av enskilda utfartsvägar skall enligt riksdagens beslut utgå av andra medel än bilskattemedel; utskottet hade här föreslagit en höjning av anslaget med 100 000 kr. till 600 000, vilken även bifölls av riksdagen.

Riksdagen har ännu ej tagit ställning till propositionens förslag angående vägunderhållsbidragen.

Den första trolleybusslinjen i Berlin trafikeras sedan slutet av 1933 på den 6,7 km långa sträckan Spandau-Staakeri, på vilken tidigare trafiken uppehållits med bensinbussar. Enligt meddelande i VDI-Zeitschrift (17 mars) användas bussar av det utseende fig. visar, med 40 sittplatser och 30 ståplatser. Vagnvikten är ca 9,8 ton. Den fullsatta vagnen har en högsta hastighet av 45 km/h och en medelhastighet av 20 km/h, vilket betyder en restid på sträckan av 20 min. En spårvagn skulle här ej komma upp till större medelhastighet än 17 km/h. Vagnen har tvåmansbetjäning.

Vagnskorgen är svetsad, chassiet består av pressade U-balkar av nickelstål med urborrningar för minskande av vikten. Fram- och bakhjulen äro av stålgjutgods. Bromsarna äro Knorr-bromsar, som manövreras med pedal. Dessutom finnas handbromsar, verkande på de främsta bakhjulen. Elektrisk kortslutningsbromsning finnes däremot ej.

Vagnen drives med två motorer om sammanlagt 68 kW med gemensam ankaraxel, översättningsförhållandet mellan motor- och bakhjulsaxlar utgör 12: 1. Vagnens acceleration utgör 0,8 m/sek2.

Strömavtagarens stänger ha längden 6 m och tillåta en avvikning av vagnen i sidled av 4,5 m från ledningen.

illustration placeholder
Trolleybuss för Berliner Verkehrs A.-G.


Anliggningstrycket mellan rullarna och kontaktledningarna är ca 8,5 kg. Vagnens läge i förhållande till kontaktledningarna visas å förarplatsen medelst signallampor. Kontaktspänningen är 600 V.

Behandling av spannmål medelst högfrekvent ström. Enligt meddelande i VDI-Zeitschrift (17 mars) använda några amerikanska järnvägsbolag i sina spannmålssilos högfrekvent ström (ca 22*106 p/s, motsvarande 7 m våglängd) för oskadliggörande av parasiter (skalbaggar, larver o. d.) i spannmålen. Man låter denna glida genom det högfrekventa fältet mellan två parallella plattor under en tid av 6 sek. Högfrekvensgeneratorns effekt är ca 20 kW.

Enligt uppgift har behandlingen önskad effekt på parasiterna men inverkar ej på spannmålens näringsvärde, minskar däremot något dess fuktighet. Vidare tror man, att grobarheten förbättras genom behandlingen.

Stålets hållfasthet vid låga temperaturer. I VDI-Forschungsheft nr 364, 1934, har G. GRUSCHKA publicerat resultaten av undersökningar av stålets hållfasthet vid låga temperaturer. Denna tidigare föga utredda fråga har med den ökade framställningen och användningen av flytande gaser blivit mycket aktuell. Undersökningarna beröra de i kyltekniken använda konstruktionsstålen, varvid hänsyn tagits till deras sammansättning och försök gjorts att förklara legeringsämnenas eventuella inflytande.

Slagprov vid låga temperaturer ha visat, att upp till ca -50° slagsegheten är jämförelsevis ringa och nästan lika för alla stål. Slagsegheten stiger från -50° och uppåt, når sitt högsta värde vid ca +100° och faller därefter åter. Övergångsområdet mellan -50° och +100° är ej noggrant begränsat och visar hos olika material stundom avvikande kurvform.

För dragprov vid låga temperaturer kunde normalprovstavar ej användas med hänsyn till brottanvisningarnas stora betydelse vid låga temperaturer, utan speciella provstavar måste utexperimenteras. Den lägsta temperatur som användes vid provningarna var -195° (kvävets kokpunkt). Undersökningarna gällde 12 stålsorter, varvid för normala konstruktionsstål bestämdes kolhaltens, ev. även manganhaltens inflytande. En särskild försöksserie avsåg att bestämma inflytandet av nickel i stålet.

Undersökningarna visade, att sträckgränsen och draghållfastheten hos kolstål och nickellegerade stål tillväxa vid sjunkande temperatur. Det vid normala temperaturer gällande linjära förhållandet mellan hållfasthet och kolhalt finnes även vid lägre temperaturer. Kurvorna för kontraktion och tänjbarhet visa dock en oregelbundenhet, som allt efter stålets sammansättning uppträder inom olika temperaturområden. Nickelhalten gör, att denna oregelbundenhet uppträder vid lägre temperatur än hos vanliga kolstål.

Tekniska högskolan i Finland har utgivit dels ett planschverk över högskolans lokaler, dels en rikt illustrerad och utförlig beskrivning över högskolans laboratorier. Båda böckerna, särskilt den sistnämnda, som beskriver elektrotekniska laboratoriet och maskinlaboratorierna (värmekraft-, vattenkraft-, textilteknik- och trätekniklaboratorier), ge vid handen, att den högre tekniska undervisningen i Finland är förvånansvärt väl rustad i många avseenden. Den påkostade utstyrsel broschyrerna fått tyder också på en större generositet i fråga om medel än vad vi från senare år äro vana vid hos oss. Böckerna äro avfattade på finska med kortfattade sammandrag på svenska och engelska.

Daedalus 1934. Tekniska museets årsbok Daedalus har nu utkommit, lik sina föregångare i fråga om ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free