- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
141

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 15. 14 april 1934 - Den senaste läroverksreformen och dess följder för den tekniska undervisningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT

HAFT. 15 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 14 APRIL
ÅRG. 64 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1934

INNEHÅLL: Den senaste läroverksreformen och dess följder för den tekniska undervisningen. - A. Herman Olson +. - Ekonomisk översikt. - Notiser. - Sammanträden.

DEN SENASTE LÄROVERKSREFORMEN OCH DESS FÖLJDER FÖR DEN TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Den nya läroverksstadga som trädde i kraft i fjol blev som bekant föremål för åtskillig kritik vid offentliggörandet, och ej minst den tekniska undervisningens målsmän ha ställt sig betänksamma inför dess konsekvenser. Frågan var föremål för överläggning vid Svenska teknologföreningens ordinarie stämma fredagen den 23 sistl. mars, varvid professor Carl Heuman höll det orienterande inledningsföredraget, vilket här i sina huvuddrag fritt refereras tillika med de under diskussionen framlagda synpunkterna.

I oktober 1933 bildades efter några månaders förberedande arbete[1] "Föreningen för matematisk-naturvetenskaplig undervisning", vars medlemsantal numera uppgår till ca 500. Orsaken till föreningens uppkomst var den väsentligt försämrade ställning, i vilken den matematisk-naturvetenskapliga undervisningen kommit genom 1933 års skolreform. Av den allmänna diskussionen, vartill reformen gav anledning, hade framgått, att man ofta hyste rätt överraskande meningar såväl om den dittillsvarande matematikundervisningen som om skolreformens följder, och föreningen tog därför till sin första uppgift att söka åstadkomma en vederhäftig utredning av sakläget. Denna utredning, vilken numera föreligger i tryck[2], låg i vissa delar till grund för inledarens orientering.

De senaste läroverksreformerna.

Tal. gav till en början en överblick över de högre allmänna läroverkens organisation enligt skolstadgorna 1878, 1895, 1905, 1928 och 1933, varvid särskilt språkundervisningen berördes. 1905 års stadga misshandlade på ett skandalöst sätt det franska språket, vilket efter dåtida uppfattning tillmättes mera litterär än praktisk betydelse. 1928 års stadga medförde bl. a. den nyheten, att ämnesbegränsningen i gymnasiets två högsta ringar (resp. den nybildade lyceitypens två högsta kretsar) blev obligatorisk. Antalet ämnen blev 8, därav 5 s. k. fasta och 3 tillvalsämnen. För att undervisning i ett tillvalsämne skulle få anordnas, fordrades att minst 5 lärjungar deltoge däri. Valrätten blev därigenom ganska illusorisk, helst lärjungarna dessutom valde de lättaste ämnena. Särskilt undervisningen i franska språket blev på detta sätt lidande.

För att råda bot för dessa missförhållanden tillkallade dåvarande ecklesiastikministern Stadener i juni 1931 fem sakkunniga (de s. k. läroverkssakkunniga) för att utarbeta förslag till metodiska anvisningar till gällande undervisningsplaner. Sakkunnigbetänkandet förelåg i december 1932 och innehöll g undligt motiverade förslag. Bland annat inneburo dessa, att engelskan, ev. franskan, skulle vara fast språk på realgymnasiet såväl som på latingymnasiet och att tillvalsämnena skulle sammanföras i fixerade ämnesgrupper. För att kunna giva språken ett bättre utrymme på timplanen hade de sakkunniga efter ingående diskussion föreslagit en måttlig minskning av antalet matematiktimmar. Skolöverstyrelsens i huvudsak tillstyrkande yttrande över förslaget förelåg den 28 februari 1933.

Den 17 mars utfärdades k. m:ts nya stadga, vilken innebar oväntade och betydande avvikelser från läroverkssakkunnigas förslag. Liksom i detta gjordes visserligen engelskan till fast språk, och likaså hade tillvalsämnena inordnats i fasta kombinationer, men dessas antal hade avsevärt minskats. För att stärka franska språkets ställning, hade franska fått ingå i ej mindre än fem av de sex tillvalsgrupperna å realgymnasiet. Endast genom val av gruppen biologi-fysik-kemi kunna eleverna numera undgå franska. Vidare utökades timantalen för modersmåls- och historieundervisningen, främst genom inskränkning av matematikens timantal på sätt som framgår av följande tablå:

Antal veckotimmar i matematik i

realskolans klass realgymnasiets ring
1 2 3 4 5 I II III IV

Stadga 1928 .......... 5 5,5 4 5 5 6 6 6 6

Stadga 1933 .......... 4 5 4 3 4 5 4 5 6

För hela realskolekursen har alltså timantalet minskats från 24,5 till 20 timmar och för hela gymnasiekursen från 24 till 20. För kombinationen 4 realskoleklasser +4-årigt gymnasium ha veckotimmarnas antal minskats från 43,5 till 36, dvs. med 17,2 %.

Vad har vunnits med reformen?

Det påpekades under pressdiskussionen våren 1933, att den nya stadgan väsentligt stärkt de moderna språkens ställning på skolschemat och att ingen

[3]
[4]


[1] 1
[2] 2
[3] 1 Se Teknisk tidskrift 1933, häfte 23 och 41.
[4] 2 Den senaste läroverksrefprmen. C. E. Fritzes bokförlags
a.-b. i distr. Pris l kr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free