- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
146

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 15. 14 april 1934 - F. Oberger: Ekonomisk översikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

146 TEKNISK TIDSKRIFT 14 APRIL 1934

unions" skulle blivit utan betydelse. En kompromiss har emellertid kommit till stånd, genom vilken båda arbetarorganisationerna tillförsäkrats förhandlingsrätt och dessutom säkerställts, att proportionen mellan arbetare tillhörande de olika organisationerna inom olika företag icke får genom avskedanden rubbas. Lönefrågan har för automobilindustrien på grund av dess allmänna räntabilitetsförhållanden kunnat redan på ett tidigare stadium regleras. Ifråga om järnvägs- och gruvarbetarna har konflikten helt rört sig på lönevillkorens område. Uppgörelse träffades ultimo mars med gruvarbetarna, varigenom dessa tillförsäkrades förkortad arbetstid och höjda löner. Då höjning av arbetslönerna dessutom godvilligt genomförts vid ett antal andra industrier, varibland den ekonomiskt så tungt vägande järnindustrien - med 10 proc. från innevarande månads början -, så torde faran för att konjunkturutvecklingen och N. R. A.-planerna skulle hämmas genom arbetskonflikter nu vara överstånden.

Å andra sidan synes Roosevelts ställning gentemot folkrepresentationen icke längre vara fullt så stark som tidigare. Så långt man enligt föreliggande källor kan se, torde detta bero därpå, att kongressmännen låta sina beslut i hög grad dikteras av hänsyn till förestående val. Även senaten har dock under inflytande av sina väljare gått emot Roosevelt. Detta skedde vid förkastandet av det s. k. St. Lawrence-fördraget, vilket ju avsåg överenskommelse med Canada om kanalisering av St. Lawrencefloden för att oceangående tonnage skulle kunna gå in i de stora sjöarna. De västra och södra staterna samt järnvägsintressena gingo av personliga ekonomiska skäl emot förslaget, som därmed föll. Kongressen överröstade den 27 mars med 310 röster mot 72 Roosevelts veto mot den lag, varigenom de i fjol genomförda reduktionerna av bl. a. veteranpensionerna upphävdes. För att lagen skall bli gällande fordras två tredjedelars majoritet i senaten, men denna är å andra sidan mera motståndskraftig mot krigsveteranernas påverkan, då endast en tredjedel av senatorerna i höst ställas inför sina väljare i och för omval. Med hänsyn till Roosevelts försvagade grepp om kongressen är det ovisst, huruvida den Tariff Bill, genom vilken presidenten skulle tillförsäkras fullt fria händer att reglera tullarna med hänsyn till traktatsförhandlingar med utlandet, verkligen kommer att kunna genomdrivas. Visserligen har kongressen varit enig med presidenten vid antagandet av lagen om kontroll över fondbörsen, genom vilken bl. a. terminsaffärerna så försvåras - belåningsmarginalen starkt höjes - att spekulationsmöjligheterna kraftigt reduceras. Men lagförslaget hade dessförinnan måst omarbetas och mildras. Det synes därför icke uteslutet, att den ekonomiske diktatorn kan komma att tvingas att ta större hänsyn i detaljtillämpningen av sina befogenheter till de lagstiftande församlingarnas önskningar än hittills och även få räkna med en mera ingående granskning av sina åtgärder från deras sida än tidigare. Kongressens hållning ifråga om veteranbonusen och vissa andra lagförslag har uppfattats såsom antydande risk för fortsatt inflation i U. S. A. i syfte att höja prisnivån, trots att redan den nuvarande undervärderingen av dollarn i och för sig lämnar utrymme för prisstegring i U. S. A. utan ändring av dollarns guldvärde. Farhågorna för en dollarförsämring har avspeglat sig i en stegring av pundet gentemot dollarn på grund av amerikanska placeringar i engelska värden, samtidigt som dollarn endast obetydligt försvagats gentemot övriga guldvalutor. Att guldvalutorna sålunda försämrats har sin grund i allmänna farhågor, att de skulle genom sänkning av guldvärdet på dollarn tvingas bort från guldet. Ovissheten beträffande utvecklingen i U. S. A. och den amerikanska valutapolitiken måste tydligen i första hand skingras, innan man kan hysa några förhoppningar om valutastabilisering. Säkerligen kommer England att först avvakta eventuella amerikanska tulltarifförhandlingars resultat, innan det låser sig fast vid guldet igen.

I Europa tycks åtminstone en viss avspänning i den politiska situationen ha ägt rum. Däremot synes Tyskland i allt högre grad utveckla sig till en ständig ekonomisk orosfaktor för det övriga Europa. En diktatoriskt ledd utrikeshandel innebär, såsom Sovjet nogsamt visat, en stor fara för alla länder, enär den icke funktionerar efter de ekonomiska lagar, som ligga till grund för det mellanfolkliga varuutbytet i gemen. Tyskland synes långsamt glida hän mot ett praktiskt om måhända icke formellt utrikeshandelsmonopol. Den rådande importkontrollen liksom ock vissa föreskrifter rörande exporten äro sannolikt endast en början. Hotfulla ord om statligt organiserad tysk dumping från en diktatoriskt ledd tysk industri i stånd att övervinna alla handelspolitiska skrankor ha icke saknats från mer eller mindre officiellt tyskt håll. De hittills med statlig hjälp organiserade konkurrensmetoderna ha antytt, vad som kan vara att vänta. De svårigheter, den ryska konkurrensen vållat, äro väl kända, och de, en industristat av Tysklands storlek och effektivitet skulle kunna åstadkomma, kunna vi ana. Uttalanden om en dylik handelspolitik ha dock framkommit i samband med förhandlingarna om reglering av de utländska krediterna och väl i främsta rummet åsyftat att göra borgenärerna mjukare. En utrikeshandel av detta slag skulle visserligen stå i strid med nazis allmänna ekonomiska principer, som syfta att förvandla Tyskland till en självförsörjande agrarbetonad folkhushållning. Säkerligen är dock det nazistiska programmets realiserande oförenligt med Tysklands ekonomiska struktur, sådan denna är given genom naturtillgångar m. m., och sannolikheten talar för att en nazistiskt styrd industristat, som armbågar sig fram på de internationella marknaderna, icke är avlägsen. (Den nya budgeten upptager understöd åt sjöfart och utrikeshandel på 17*5 mill. rmk.) F. n. bidrager denna stat genom sin upprustning att ge ökad sysselsättning åt rustningsindustrien i stora delar av världen. Den sista budgeten höjer anslagen till tyska försvaret med en tredjedel till 894 mill. rmk, och däri ingår ock av allt att döma dylika för ett luftvapen i strid med fredstraktaten.

Medan sålunda de allmänna förutsättningarna för en lugnt fortskridande förbättring av konjunkturen äro synnerligen ovissa, anger produktionsstatistiken att den gynnsamma tendensen i varje fall icke ännu brutits. Den amerikanska stålindustriens produktionskapacitet har under mars utnyttjats till omkring 50 proc., medan motsvarande siffra för ett år sedan var 15 proc. Produktionen har under mars hållit sig konstant, medan den under februari steg med en tredjedel. Konsumtionen av elektrisk kraft har visserligen icke stigit i samma takt men uppgår för mars till cirka 17 proc. mer än under samma tid i fjol. Stegringen för järnvägstrafiken uppgår till cirka 30 proc. Detaljhandeln företer en liknande utveckling, vilket ju är så mycket mera glädjande, som denna näringsgren icke tidigare visat samma tecken till förbättring som övriga. Produktionssiffran för stål var för februari i år 100 proc. högre än för samma månad i fjol och för tackjärn var ökningen hela 130 proc. Ungefär samma procentuella stegring visade ock bilindustrien. Textilindustriens konsumtion av råvara antyder en viss ökning gentemot föregående år, men denna är dock, såsom man kunde vänta med hänsyn till den gynnsamma fjolårssiffran, relativt låg.

Februari månad synes för Englands del icke ha visat fullt lika förmånlig utveckling som de närmaste föregående månaderna, men förändringen är dock icke mera prononcerad. Föreliggande marssiffror synas närmast tala för att mars varit gynnsam. Den tyska järn- och stålindustrien visar för februari högre tillverkningssiff-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free