- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
150

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 16. 21 april 1934 - Axel Estelle: Något om den tekniskt-vetenskapliga kemistutbildningen i en del främmande länder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

150 TEKNISK TIDSKRIFT 21 APRIL 1934

återgivas men likvisst på det livligaste rekommenderas till ingående studium av dem det vederbör och intresserar.

Vid Italiens tekniska högskolor synes utbildningen av kemiska ingenjörer vara mycket grundlig. Studietiden omfattar också fem år. Under de två första åren är undervisningen, som då gäller uteslutande grundläggande teoretiska ämnen, gemensam för alla fackskolor, varför eleven har god tid på sig för definitivt val av linje.

Den för maskin- och kemiska ingenjörer gemensamma kursen omfattar topografi, konstruktionsteknik, värme- och vattenkraftmaskiner, mekanisk teknologi och tekniska anläggningar, teknisk kemi, hydrodynamik, metallurgi och bergsvetenskap samt yrkeshygien. Specialkursen för kemister omfattar laborationer i teknisk kemi, kemisk teknologi, fysikalisk kemi och metallurgi jämte laborationer, kemisk teknisk analys, termo- och elektrokemisk teknologi, agrikultur-, färgämnes- och jäsningskemi.

För utarbetandet av examensarbeten stå förstklassiga laboratorier för kemisk teknologi till förfogande, varav bland annat ett miniatyrgasverk och ett laboratorium för högtryckssyntes. Däremot har det ej varit möjligt att förmå industrien att låta eleverna ens för sommarmånaderna få tillfälle till praktik inom den kemiska branschen. Denna brist har man sökt att åtminstone i någon må avhjälpa med en i sitt slag enastående anstalt, det s. k. Institut Ronzoni. Inom detta, för vilket ej här kan närmare redogöras, bedrives tillverkning i mindre skala av en del kemiska produkter av högt marknadsvärde i ändamål att med hjälp av elevernas arbetskraft göra institutet i möjligaste mån självförsörjande. Institutet lär på ett lyckligt sätt förmedla övergången till industrien för åtminstone en del av högskoleeleverna.

För Japans vidkommande hade världskriget visat nödvändigheten av en ny fackriktning, den kemiske ingenjörens, och av denna anledning erhöll universitetet i Kyoto 1922 en särskild lärostol i "kemiska ingenjörsvetenskaper" till komplettering av dem man redan hade i keramik och cement, elektrokemi och tunga kemikalier, textilier och färgämnen, jäsningskemi och gasteknik samt i fotokemi. Kursen i den nya disciplinen är i Japan en påbyggnad, krävande icke mindre än nio trimestrar (tremånaders-terminer varav tre per år), på redan vunnen kemisk specialutbildning. Den kemiske ingenjörens ställning karakteriserades åtminstone delvis av ett i artikeln gjort uttalande om, att denne bland annat har att bearbeta av forskningskemist tilläventyrs gjord uppfinning, tills den är mogen att omhändertagas av industrien. Beklagligtvis saknade man emellertid ännu vad referenten kallar "storindustriellt laboratorium".

Kemistutbildningen i våra dagars Ryssland är av alldeles särskild art. Skolväsendet har som bekant blivit föremål för den nya regimens livligaste intresse. Skoltvång är sålunda från och med ingången av 1932 åtminstone teoretiskt infört i hela Sovjetunionen, men det är framför allt de tekniska läroverken, i synnerhet de tekniska högskolorna, som särskilt omhuldas. Det gäller ju också att med alla till buds stående medel så fort som möjligt dana en kår av skolade krafter att taga hand om den storindustri, som nu håller på att växa fram.

Fackutbildningen för den kemiska industrien är därför till ytterlighet specialiserad och någon kemiskteknisk allmänbildning kan det således ej bli fråga om. Man syftar också under närmaste framtiden mindre till ett nyskapande än till en kopiering av den kemiska produktion, som skapats på andra håll i världen, och till ett behärskande av densamma. Då man därtill synes vara av den uppfattningen, att det skulle taga allt för lång tid att tillräckligt grundligt utbilda en och samma person för hela området av en speciell tillverkning exempelvis av socker, så ha fackhögskolorna för kemi och kemisk teknologi, av vilka kemiskt-tekniska Mendeljew-institutet i Moskva är den förnämsta, två skilda avdelningar, en kemiskteknisk och en mekanisk-kemisk, uppdelade i ett antal likabenämnda fakulteter, motsvarande de kemiska storindustrierna. Det är tydligen meningen, att de avgående eleverna skola gå ut i praktiken så att säga parvis, varvid den ene har att taga befattning med den maskinella delen och den andre med den kemiska inom en och samma specialfabrik.

Att beträffande Danmark inhämta uppgifter om därvarande kemistutbildning via Tyskland är för oss att gå över ån efter vatten. Den är också med säkerhet tillräckligt känd inom härvarande intresserade kemistkretsar för att göra det överflödigt att vidare orda om den. Däremot är det av intresse att taga kännedom om, hur den tyske referenten bedömer densamma.

Han fäster sig särskilt vid, att den danska tekniska högskolans läroplan även omfattar "Kolleg über Apparatebau" och betonar, att studiernas mål är en allround-utbildning. Av vad han i övrigt erfarit drager han den slutsatsen, att Danmark haft "chemical engineers" långt innan man i Amerika haft klart för sig, vad detta begrepp egentligen innebär. Vidare söker han taga sina landsmän ur den villfarelsen, att en så tekniskt markerad utbildning som den ifrågavarande danska ej skulle nöjaktigt befordra vetenskaplig forskningsverksamhet. Den danska högskolekemistens arbetsresultat bevisade nämligen motsatsen.

Den här refererade enquéten har givetvis ej kunnat innehålla några upplysningar om den motsvarande utbildningen i Tyskland, men det är förvånande, att redaktionen ej funnit anledning anställa en kritisk jämförelse mellan de utländska och inhemska förhållandena på det ifrågavarande området. Det är först i näst sista häftet för förra året av "Angewandte Chemie", som man finner en uppsats, som åtminstone delvis utmynnar i den efterlysta jämförelsen. Den har till rubrik: "Chemische Technologie und Unterrichtsreform" och till författare privatdocenten vid tekniska högskolan i Breslau, dr A. W. Schmidt. Inledningsvis omförmäles, hurusom man ofta varit betänkt på en omgestaltning av högskoleundervisningen i kemisk teknologi, men att det tyvärr stannat vid blotta funderingarna. Nu, då undervisningsministeriet direkt påyrkade studiereformer, vore det oundgängligen nödvändigt att underkasta frågan en allsidig prövning. Undervisningen i ämnet vore f. n. alldeles otillfredsställande, då den inskränkte sig till föreläsningar och i övrigt vore beroende av, om och i vad mån respektive docenter haft någon beröring med den kemiska industrien. Den påminte ännu allt för mycket om den tid, då träspaken var förnämsta medlet för omröring och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free