- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
170

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 18. 5 maj 1934 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

korrosionsområdet, fil. kand. G. Phragmén har fortsatt
en undersökning av kiseljämvikten mellan smält stål
och slagg, varjämte docent G. Hägg påbörjat en
röntgenografisk undersökning av martensitens struktur i
härdat och anlöpt stål. Även ett antal forskare från
andra länder ha utfört arbeten vid institutet.

Institutets inkomst- och utgiftsstat för innevarande år
balanserar om 71700 kr. Inkomsterna utgöras av räntor
(41500 kr.), bidrag av staten (5500 kr.), av stiftelsen
(2000 kr.), av jernkontoret (13000 kr.), av högskolan
(1200 kr.) samt inkomster av uppdrag (8500 kr.). I
utgifterna ingå driftskostnader med 15400 kr. och löner
med 56300 kr.

Nya rön angående alfolisoleringen. Sedan Teknisk
tidskrift år 1931 (häfte 24) lämnade en redogörelse för
alfolisoleringens egenskaper, har materialets
användbarhet vid åtskilliga tillfällen diskuterats i den tekniska
pressen, varvid belysning erhållits ur en del nya
synpunkter. Bl. a. har alfolisoleringsmetoden i januari
detta år diskuterats vid sammanträde i München med
V. D. H. I., då överingenjör H. Niemann i Hannover
stod som inledare.

Man framställde därvid frågan, hur alfolen motstod
korrosionen, när den användes till isolering av
betongkanaler. De av fuktigheten ur cementet lösgjorda
alkalierna kunna tänkas innebära en allvarlig
korrosionsfara. Inledaren genmälde härtill, att man från första
början haft denna fara klar för sig och därför
rekommenderat ett korrosionsskydd som består i att
betongväggarna bestrykas med bitumen eller kallasfalt.
Isoleringen i betongkanaler har efter fem års tid
fortfarande visat sig tillfredsställande. I allmänhet finns
ingen korrosionsfara vid dylika värmeisoleringar, enär
alfolen sällan utsättes för gaser och vätskor, som verka
lösande på aluminium. Vid isolering av kylrum
kondenseras visserligen vatten på aluminiumbladen, men då
dessa på grund av sin ringa tjocklek måste tillverkas av
ytterst ren aluminiummetall, ha de en ganska stor
korrosionshållfasthet, vilken i särskilda fall kan höjas
genom överdrag med lacker eller oxider, som
genomsläppa strålningen. Men även i kylindustrien spelar
denna fråga numera föga roll, sedan man genom
konstruktiva åtgärder förstått hindra bildandet av imma i
isoleringsskikten.

I fortsättningen av diskussionen berördes även
alfolisoleringen ur ekonomisk synpunkt, varvid särskilt
isolering av rörledningar för periodisk drift beaktades. Vid
dessa spela förlusterna genom värmets ackumulering i
isoleringsmaterialet vanligen en avgörande roll.

Inledaren anförde härtill, att vid alfolisoleringen
värmeförlustkostnaderna spela en underordnad roll,
jämförda med kapitalkostnaderna för
isoleringsanläggningen. Alfolisoleringens specifika värme utgör 0,32
Cal/kg°C. För varje grad temperaturskillnad blir
därför den pr m3 magasinerade värmemängden 0,32
Cal/kg°C · 3 kg/m3, eller 0,96 Cal/m3°C. Motsvarande
värde för exempelvis en specialisolering med
volymvikten 300 kg/m3 och ett specifikt värme av 0,20
Cal/kg°C utgör 60 Cal/m3°C. Värmeförlusterna bli
därför relativt små vid alfolisoleringen. Även i andra fall
spelar isoleringsmedlets värmeackumulering en
betydande roll, exempelvis vid elektriska stekugnar. Man
har sålunda gjort försök med isolering av dylika ugnar
dels med alfol, dels med kiselgur och slaggull, varvid det
visade sig, att den alfolisolerade ugnen kunde bringas
upp till 250° temperatur på 15 min. kortare tid än den
kiselgurisolerade. Utom att arbetet underlättas genom
minskning av väntetiden innebär alfolisoleringen en
väsentlig besparing av elektrisk energi.

Norsk utredning rörande turbinskador. I den norska
kraftanläggningen Mørkfoss–Solbergfoss inträffade i
oktober 1931 en serie allvarliga missöden med
turbinerna, vilkas orsaker sedermera klarlagts av en av
norska staten och Oslo stad tillsatt kommission,
bestående av ingenjör H. Thoresen, överingenjör H. Sørbye
och ingenjör C. B. Blydt. Den av kommissionen
framlagda rapporten har utförligt refererats i Elektroteknisk
Tidsskrift (5 april 1934), och då den torde kunna
påräkna intresse även i Sverige, skola de positiva
resultat, som framgått av undersökningen, här i korthet
omnämnas.

Anläggningen innehåller 8 maskinaggregat, vart och
ett med en enhjulig, vertikal Francisturbin, konstruerad
för en effekt av 11500 hkr vid 21 m fall och 150
varv/min. Turbinerna, som levererats av två norska
verkstäder, hava alla plåtskovlar i löphjulet med
navskiva och skovelring av stålgjutgods. Den ene
tillverkaren har gjutit in skovlarna såväl i navet som i
ringen, den andre har gjutit in dem i navet men svetsat
dem vid ringen.

Vid inspektionen, som företogs på senhösten 1931, efter
det turbinerna varit i drift mellan 37000 och 46000
timmar (i ett fall endast ca 7000 timmar) och sedan
driftstörningar förekommit hos sju turbiner, visade det sig
att vid två av dessa avlastningslocket hade lossnat
och legat an mot löphjulet, som f. ö. var oskadat. Vid
de återstående fem turbinerna hade mer eller mindre
stora skador uppstått å löphjulen, i det att en eller flera
skovlar lossnat vid navet och erhållit sprickor dels
vid ingjutningsställena där, dels vid ringen.

Kommissionen har funnit, att skadegörelserna
knappast kunna tillskrivas vare sig temperaturrörelser i
betongfundamenten eller föroreningar i vattnet men
däremot konstruktionsfel vid tillverkningen och bristande
inspektion under driften.

Man har vid tillverkningen utgått från att det vid
ingjutningen av skovlarna i stålgjutgodset skulle äga rum
en svetsning, och som ytterligare säkerhet har den ene
tillverkaren försett skoveländarna med svalstjärtformade
utskärningar, medan den andre perforerat plåten längs
kanten. Det har dock visat sig, att det vid avkylningen
sker en viss rörelse mellan gjutgodset och plåten,
varför vidhäftningen blir otillfredsställande. Perforeringen
ger dock säkrare resultat än den andra metoden.

Materialet i navskiva och ring är vanligt elektrostål,
medan skovlarna äro utförda av mjukt järn av samma
kvalitet som ångpanneplåt, med ca 0,05 % C. När
plåten ingjutes, åstadkommer den under relativt lång tid
rådande höga temperaturen en omkristallisering i
materialet som därigenom får mycket stora kristaller. Till
följd av den stora skillnaden i kolhalt mellan gjutgods
och plåt blir den därefter vidtagna normaliseringen
visserligen tillräcklig för gjutgodset, medan den
grovkristalliniska strukturen bibehålles hos plåten. Detta
har varit fallet med löphjulen i Solbergfoss.

Vidare har i plåtmaterialet i närheten av navskiva
och ring ur perliten utskilts cementit, som på grund av
sin sprödhet och hårdhet nedsätter plåtens hållfasthet
och ger upphov till interkristalliniska brott. Där
elektrisk svetsning använts vid ringen, går brottet längs
svetsfogarna på skovlarna. Det använda plåtmaterialet
har alltså varit föga lämpat att upptaga växlande
påkänningar och har därför så småningom blivit utmattat
längs navskiva och ring.

Om också konstruktionsmetoden visat sig användbar
vid små löphjul, är den avgjort olämplig vid större
sådana. Metoden har åren 1923–1924 använts även av
andra turbintillverkare än de norska. De senare ha
numera, efter de tråkiga erfarenheter de haft, övergått till
annan tillverkningsmetod för stora löphjul.

Personalpensioneringen år 1933. Till komplettering
av de tidigare (häfte 6) lämnade kortfattade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free