- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
181

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 18 1/2. 11 maj 1934 - Hj. August Lind: Textilindustrien i Östergötland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

11 MAJ 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 181

kommande förgarnet går därefter genom en ring, vilken löper runt en horisontell, cirkelformad löparebana i vars mitt den vertikala, hastigt roterande, spindeln befinner sig. Genom lämplig avpassning av förgarnets frammatningshastighet i förhållande till spindelns rotationshastighet erhålles önskad snodd. Garnets upplindning på spinnpipan (en på spindeln trädd papphylsa) bestämmes av löparbanans upp- och nedåtgående rörelse.

Spånad av kardullsgarn.

Till kardullsgarn användes företrädesvis kortare ull samt vid kamningen erhållen noils. Till billigare kvalitéer kommer även s. k. konstull till vidsträckt användning.

Konstull erhålles genom upprivning av på förhand sorterade yllelappar från skrädderier, konfektions- och trikåfabriker eller ock av yllelump från avlagda kläder eller trikåvaror. Konstullen benämnas shoddy om utgångsmaterialet utgöres av ovalkade, dvs. ej filtade vävnader, mungo om den erhållits av valkade varor. Sorteringen sker såväl med hänsyn till kvalité som färg och varuslag. Rivningen sker i rivmaskiner och såväl sortering som rivning utföres ofta av kardullsfabrikerna i egna anläggningar, varvid huvudsakligen inhemsk råvara kommer till användning.

Kardullspånad, som är betydligt enklare än spånad av kamgarn, omfattar blandning och inoljning samt kardning och själva spinningen. Blandningen sker i en s. k. blandplys, och den erforderliga oljan tillsättes i samband härmed. Den därpå följande kardningen sker i ett asortiment kardmaskiner, i regel bestående av trenne dylika, förenade medelst automatiska överföringsanordningar. Från den sista kardmaskinen framkommer materialet i form av ett "flor", vilket i den s. k. "flordelaren" uppdelas i smala strimlor. Dessa rundas och sammankavlas mellan läderklädda "byxvalsar" för att erhålla tillräcklig hållfasthet för vidare behandling i spinnmaskinen, selfaktorn.

Selfaktorn är en periodiskt arbetande spinnmaskin, i stort sett bestående av en frammatningsanordning för förgarnet samt ett stort antal något lutande spindlar, lagrade i en framför mataranordningen på skenor rörlig vagn. Arbetsförloppet är i korthet följande. Vagnen rör sig utåt från mataranordningen, under det spindlarna rotera och mataranordningens valsar framsläppa en viss längd förgarn, varefter frammatningen upphör. Vagnen fortsätter emellertid sin rörelse till sitt yttersta läge, varvid det frammatade förgarnet utsträckes till önskad finlek, under det spindlarna fortsätta att rotera och därigenom bibringa förgarnet den för sträckningen nödvändiga snodden. Någon upplindning av garnet äger därvid icke rum, enär garnet glider över spindelspetsen på grund av spindelns lutning. När vagnen nått sitt yttersta läge, vänder den och rör sig sakta något inåt. Spindlarna rotera därvid med ökad hastighet för att på kortaste tid bibringa garnet den slutgiltiga snodden. När denna är uppnådd, rör sig vagnen åter in mot mataranordningen, under det spindlarna rotera och därvid pålinda den färdigspunna garnlängden. Pålindningen åstadkommes med tillhjälp av en längs vagnen löpande trådförare. En trådspännare håller garnspänningen konstant.

Garnets förberedning till vävning.

Det garn som skall användas till varp eller "ketting" föres, eventuellt efter skedd tvinning, antingen direkt till kettingsskärningsmaskinen eller ock förbehandlas det med ånga för att fixera snodden och göra det mera lätthanterligt.

Kettingsskärningen avser att ordna ett visst för varje fall bestämt antal trådar i en viss bestämd ordning och längd på en varpbom. I regel klistras "kettingen" därefter för att bättre motstå sträckning och nötning under vävningen. Härpå följer inredning i skaftens solv och i vävskeden eller ritten, varpå "kettingen" med tillhörande redskap anbringas i vävstolen.

Vävningen.

Vävningen försiggår i mekaniska vävstolar, vilka i mer eller mindre hög grad äro automatiska. De modernaste vävstolarna äro försedda med skott och varpväktare, vilka automatiskt stanna vävstolen om inslags- respektive varptråd brister. De hava vidare en spolväxlingsanordning, som träder i funktion när inslagsgarnet tryter i en spole, varvid denna automatiskt ersattes med en ny dylik utan att stolen därvid stannar. Vävstolens produktion växlar betydligt. Den är framför allt beroende på garnets styrka och jämnhet samt vävnadens täthet.

Vävnadens appretering.

När väven lämnar vävstolen är den långt ifrån färdig. Den måste först genomgå en ofta mycket omständig efterbehandling eller appretering samt ofta även färgas, om detta ej redan skett på ett tidigare stadium. Den behandling väven underkastas kan vara mycket olikartad och är beroende på de egenskaper man önskar få fram i det färdiga tyget. Det är en avsevärd skillnad mellan beredningsmetoderna å ena sidan för den typiska mönstrade kamgarnsvaran, där man framför allt tagit sikte på att framställa ett kompakt tyg, där garnets struktur är klart synlig samt med distinkta färg- och mönster effekter - och å den andra den filtade och hårt ruggade, av kardullsgarn framställda, velourvaran, där varje spår av garnets och bindemönstrets struktur är helt utplånat, Mellan dessa båda ytterlighetsfall förefinnes en mångfald variationer, och det skulle föra allt för långt att här ingå ens på en ytlig beskrivning av dessa.

Östergötlands yllefabriker.

Bland yllefabriker av olika slag märkas först sådana, som själva spinna såväl kamgarn som kardullsgarn samt därav i egna väverier, färgerier och appreturverk framställa allehanda tyger. Hit höra det förut nämnda a.-b. Förenade yllefabrikerna samt Drags aktiebolag, båda i Norrköping. Drags aktiebolag bildades år 1854, men fabriken räknar sina anor från 1642, då Peter Speet anlade ett vantmakeri på den plats, där Drags fabriker nu äro belägna.

Andra företag framställa såväl kamgarns- som kardullstyger samt förfoga över egna spinnerier för kardullsgarn, medan de inköpa det kamgarn de förbruka. Hit höra aktiebolaget Fredrik Asp, Motala verkstad, samt Norrköpingsföretagen Per Aug. Dahl, Nya aktiebolaget Freese & Bruno, Gamlabro aktie-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free