- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
186

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 18 ½. 11 maj 1934 - Finspong och dess industrier - Planering och efterkalkylering vid Finspongs metallverk, av Ivar Olsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

186 TEKNISK TIDSKRIFT 11 MAJ 1934

kriget med inhöstade rikedomar återkomna högre krigsbefälet uppföra monumentala byggnadsverk som bostäder åt sig inom sina förläningar, även skulle falla på tanken att förskaffa sig ett värdigt residens. Från hans tid förskriver sig sålunda det på en holme i Finspongsån belägna slottet, som omgivet av sin stora park alltjämt är samhällets dominerande punkt.

Under hotet av reduktionen lär De Geer d. y. ha förintat alla dokument i brukets arkiv med uppgifter om det ekonomiska resultat av bruksdriften från den tidpunkt fadern övertog densamma. På enahanda sätt lär han ha förfarit med alla dokument, som rörde slottets uppförande, då han i de sparsamhetens tider, som kännetecknade de sista decennierna av 1600-talets Sverige, icke ville att det skulle bli allmänt bekant, vilka enorma kostnader slottets byggande hade dragit. Finspongs indragning till kronan blev emellertid aldrig allvarligare ifrågasatt, utan släkten De Geer förblev i okvald besittning av sin egendom.

Bruksdriften fortsattes av Louis De Geer d. y:s avkomlingar, men ehuru densamma i och för sig torde ha varit lönande synes det som om bruksägarnas ekonomiska bärkraft ej varit den bästa. Särskilt gäller detta under senare hälften av 1700-talet och början av 1800-talet. Detta ogynnsamma faktum kan säkert tillskrivas de stora kostnader, som nedlades på slottet, trädgården, konstförvärven och boksamlingarna. Slösaktigheten i dessa avseenden torde ha kulminerat under gustavianska aeran, som hade en synnerligen ogynnsam inverkan på brukets ekonomi.

År 1841, jämt tvåhundra år efter det Louis De Geer d. ä. övertagit bruket, gick detsamma ur hans släkts ägo. Efter att under ett femtontal år ha innehafts av släkten Gyldenstolpe inköptes bruket år 1856 av brukspatron Carl Ekman. Denne framstående industrimän blev det andra stora namnet i Finspongs historia. Under hans tid utvecklades bruket kraftigt och då han, som intill början av 1880-talet varit personlig ägare till bruket, vid sistnämnda tidpunkt överlät detsamma på aktiebolaget Finspongs styckebruk, funnos förutom kanonverkstäderna, som under Ekmans tid utvecklats till att få internationell betydelse, masugnar, lancashirehärdar, valsverk, gjuterier samt spik- och hästskofabrik. Järnvägens tillkomst på 1870-talet medförde givetvis ett ytterligare uppsving.

I början av 1900-talet uppdelades Finspong på tvenne ägare. Stens bruk övertog den gamla bruksrörelsen med undantag av kanonverkstäderna, vilka senare övergingo först till Nordiska artilleriverkstäderna och därefter till Stockholms vapenfabrik, som blev det sista bolag, vilket bedrev kanontillverkning på bruket. Sedan vapenfabriken sistnämnda år nedlagts och kanontillverkningen överflyttats till Bofors, bildades aktiebolaget Nordiska motorverkstäderna.

År 1913 övertog Finspongs metallverks aktiebolag styckebruket och Svenska turbinfabriks aktiebolaget Ljungström motorverkstäderna och härmed inleddes den nya, moderna epoken i Finspongs historia.

PLANERING OCH EFTERKALKYLERING VID FINSPONGS METALLVERK.

Inom ett företag, vars tillverkning omfattar hela registret av varuslag inom metallverksbranschen, erbjuda planeringsuppgiften och verkskalkyleringen vissa problem av speciell natur. Metallvarorna för de flesta konsumenterna utgöra en underordnad, men dyr materialsort, leveranserna fordras därför ofta i små poster och på mycket kort leveranstid, och standardiseringen kan tyvärr endast ofullständigt genomföras, varför antalet varusorter, som verket skall utleverera, blir mycket stort. Några data för Finspongs metallverks aktiebolags rörelse belysa dessa förhållanden.

Bolaget tillverkar under nuvarande konjunkturläge ca 14 000 ton metallhalvfabrikat per år och sysselsätter för den direkt produktiva tillverkningen ca 450 man. Mot dessa blygsamma siffror svara följande tal angående orderexpeditionen. I genomsnitt faktureras ej mindre än ca 450 poster per dag. Listan å normallegeringar omfattar över 200 nummer, däri inräknade de olika metallkvaliteterna. Bolagets lager av leveransfärdiga varor omfattar för närvarande ca 1 100 olika varusorter. Antalet order, som dagligen utgår till verket för leverans till färdiglager eller kunder, utgöra ca 160 stycken.

I och för efterkalkylen uppdelas hela dimensionsområdet för ett vart varuslag i vissa fastställda dimensionsgrupper. I fråga om rörtillverkningen representeras exempelvis en dimensionsgrupp av diametergränserna 12,1-16,0 mm och tjockleksgränserna 1,01-1,40 mm. Manufaktureringskostnaderna (exkl. metallvärdet) skilja sig för närgränsande dimensionsgrupper i storleksordningen 20 %. Under år 1933 fördelade sig tillverkningen för hela verket på 835 olika dimensionsgrupper. Då självkostnaderna per kg givetvis i hög grad äro beroende av den tillverkade postens storlek, uppdelar man vidare efterkalkylerna för varje dimensionsgrupp på tre olika viktsgrupper. Mellan den största och näst största viktsgruppen skiljer sig manufaktureringskostnaden i allmänhet i storleksordningen 20 %. För den minsta viktsgruppen kan ingen erfarenhetsregel fastställas. Det förekommer ju icke så sällan att en expedierad och speciellt tillverkad vara väger mindre än adresslappen till förpackningen.

Metallvärdet beaktas icke i verkets kostnadskalkyler i annan mån än att avbränna och skrotfall angivas, detta till ledning för försäljningsavdelningen, som allt efter dagsnoteringarna å metallerna prissätter varorna. De legeringar, för vilka ett likformigt tillverkningsprogram gäller, kunna därför sammanföras till en och samma kostnadskalkyl.

Sammanlagda antalet efterkalkyler betingas sålunda av antalen av de dimensionsgrupper, viktsgrupper och legeringsgrupper, inom vilka tillverkningen fallit under kalkylperioden. För varje kalkylperiod erhållas 6 000 à 7 000 efterkalkyler. För att tillfullo utnyttja efterkalkylerna överföras kalkylbladens alla data å hålkort, varefter sammanställningar och specialstudier lätt kunna utföras. Å försäljningsfakturorna angivna uppgifter specificeras ävenledes å hålkort. Härigenom underlättas likaledes specialstudier angående lönsamheten för olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:15:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934a/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free