- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
191

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 18 1/2. 11 maj 1934 - Sven Blomberg: Flygplanstillverkningen vid järnvägsverkstäderna i Linköping

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

11 MAJ 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 191

illustration placeholder
Flygplan, tillverkade vid a.-b. Svenska järnvägsverkstädernas aeroplanavdelning, färdiga för leverans.


framåt vilket medför att flygplankonstruktionerna äro föremål för en oavbruten förbättring. Även om man vid nykonstruktioner i största möjliga mån söker utnyttja tidigare konstruktioner och mer och mer standardiserar vissa smärre detaljer äro dock de nya flygplantyper, som med mycket täta mellanrum framställas ifråga om detaljutförande, i nästan alla avseenden olika föregående. Dessa förhållanden kräva från konstruktionskontorets sida en mycket stor anpassning i ändamål att hålla produktionskostnaderna inom rimliga gränser. Det kan dock icke undvikas att den snabba utvecklingen medför förhållandevis stora konstruktions- och försökskostnader vilket, jämte den i verkstaden ofta förekommande uppläggningen av nytillverkningar, återspeglar sig i relativt höga försäljningspris å flygplanen.

Under det att materialet i de i Sverige tidigare byggda flygplanen huvudsakligen utgjordes av trä hava de senaste årens utveckling för Sveriges vidkommande medfört en successiv övergång till stål. Denna utveckling sammanfaller också med järnvägsverkstädernas strävan att i största möjliga mån använda stål för flygplantillverkningen och att i allt större utsträckning utnyttja högvärdigt svenskt specialstål och sålunda basera flygplantillverkningén på landets sedan lång tid tillbaka välkända stålindustri. Den allvarligaste konkurrenten till stålet är lättmetallen, huvudsakligen i form av duraluminium, som har en draghållfasthet av omkring 38 kg/mm2, dvs. ungefär detsamma som mjukt stål. På grund av sin jämförelsevis låga specifika vikt av ca 2,8 erbjuder denna metall gentemot stål fördelen av att erforderlig lokal styvhet hos konstruktionsdetaljerna lättare erhålles. Såväl vingar som flygkroppar kunna i sin helhet med fördel beklädas med plåt av lättmetall, varvid plåten samtidigt upptager en del av de uppträdande krafterna och sålunda tjänar ett dubbelt syfte. Att bekläda exempelvis en flygplanvinge med stålplåt låter sig knappast göra med hänsyn därtill, att stålplåt av så tunna dimensioner, som ur viktsynpunkt kunna tillåtas, icke torde erbjuda tillräcklig hållfasthet på grund av bristande lokal styvhet. Som bekant sakna vi emellertid i Sverige råmaterial för en någorlunda ekonomisk framställning av aluminium och legeringar härav.

De stålmaterial, som för närvarande huvudsakligen komma till användning vid aeroplanavdelningen äro:

1) Svetsbara stålrör med en kolhalt av ca 0,10 %, draghållfasthet minst 45 kg/mm2, sträckgräns minst 40 kg/mm2, draghållfasthet, svetsade, minst 36 kg/mm2, sträckgräns, svetsade, minst 28 kg/mm2. Härdbarhet får icke förekomma. Dessa rör användas för svetsade flygkroppar, landningsställ etc.

2) Runda kromnickelstålrör med en hållfasthet av ca 120 kg/mm2. De användas huvudsakligen till hjulaxlar i landningsställ.

3) Rektangulära kromnickelstålrör med en hållfasthet av ca 120 kg/mm2. De användas huvudsakligen till vingbalkar i icke fribärande smärre biplan.

Under föregående år hava försök utförts med ett svetsbart rörmaterial med bättre hållfasthetsegenskaper än det hittills använda, avsett att ersätta under punkt 1 ovan angivet material. I det sålunda undersökta materialet ha nedanstående legeringsämnen ingått:

ca 0,25-0,3,5 % C.
" 0,4 -0,6 % Mn.
" 0,15-0,35 % Si.
ca 0,8 -1,1 % Cr.
" 0,15-0,25 % Mo.

Detta material uppvisar en draghållfasthet av ca 70 kg/mm2 i osvetsat och ca 60 kg/mm2 i svetsat tillstånd, den senare siffran överstiger alltså den för kolstålsrören gällande med 24 kg/mm2, dvs. 66 %.

På grund av att de i ett flygplan ingående rörstavarna ofta äro utsatta för tryckkrafter och i många fall hava ett slankhetstal, vilket medför att rörens knäckhållfasthet måste beräknas enligt Euler-formlerna, där elasticitetsmodulen har avgörande inflytande på hållfastheten, uppgår den viktsminskning, som erhålles genom användningen av dessa högvärdigare krommolybdenstålrör, icke till sådana värden som man till en början skulle vara benägen att antaga. Vid hårt belastade konstruktionsdelar och där rörens slankhetstal hava värden under 90 är dock fördelen vid användningen av högvärdigare material avsevärd.

Vidare användes som stålmaterial för flygplan

4) Stålplåt, svetsbar, med följande hållfasthetsegenskaper: draghållfasthet, osvetsad 45 kg/mm2, sträckgräns, osvetsad 30 kg/mm2. För svetsat mate-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free