- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
199

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 18 1/2. 11 maj 1934 - Henrik R. Torselius: Åtvidaberg - ett gammalt industrisamhälle - O. E. Johansson: Motala verkstads historiska utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

11 MAJ 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 199

naden som till exporthamnen Västervik. Intimt knutet till baroniet är Forsaströms kraft a.-b., som jämte industriernas ångcentral förser de industriella anläggningarna med erforderlig kraft och dessutom från ett flertal stationer i södra Östergötland och norra Småland sörjer för kraft- och ljusleverans inom stora områden, från Norrköpingstrakten i norr till Ulrika socken i söder. Bolaget har som många andra dylika företag haft åtskilliga svårigheter att kämpa mot på grund av den bristande vattentillgången och har under några år nödgats köpa en stor del av kraften från annat håll, men sedan nu en ångcentral uppförts i Forsaström med en Stålturbin om l 400 kW har det blivit oberoende och kan fullt tillgodose kraftavnämarna.

illustration placeholder
Armaturfabriken i Åtvidaberg.


Henrik R. Torselius.

MOTALA VERKSTADS HISTORISKA UTVECKLING.

Uti "Kongl. Maj:ts Nådiga privilegium för Göta Canal Bolag", utfärdat den 11 april 1810, finns en paragraf som medgiver bolaget rätt att för kanalens behov anlägga verkstäder till förfärdigande av gjutgods, smiden, verktyg och redskap. Denna idé till en mekanisk verkstad tilltalade i hög grad kanalens ryktbare byggherre Baltzar von Platen, och tillsammans med sin trägne ekonomiske medhjälpare, kommerserådet B. H. Santesson, arbetade han oförtrutet på förverkligandet härav. Planerna stötte dock från början på stora finansieringssvårigheter. Kanalbyggandet slukade ariläggningsmedel långt utöver de beräknade, och ingenting kunde uppbringas för särskilda verkstadsändamål.

När Göta kanals västra led mellan Vänern och Vättern efter mer än tio års arbete blivit färdig - den invigdes och öppnades för allmän trafik 1822 - påbörjade Platen omedelbart vid sin älsklingsplats Motala arbetena med Östgötalinjen. För att möjliggöra ett omfattande muddringsarbete hade Platen året förut från England inköpt ett ångmudderverk och för dettas uppsättning och skötsel anställdes den engelske mekanikern Daniel Fraser samt tre engelska verkmästare. Ett par km nordost om Motala i närheten av Motala ström låg vid den tiden en mindre smedja och här flyttade Fraser in några filbänkar och svarvstolar. Därmed var början gjord till den verkstad, som Platen sedan flera år förgäves sökt få till stånd. Men Platen var en av de stora linjernas man och att döma av en förteckning, som han lät Fraser upprätta över vad som skulle komma att tillverkas, var det inga småsaker, som planerades. Förteckningen, som omfattar 45 olika grupper av tillverkningsobjekt, börjar med alla slags ångmaskiner, ångpannor, fartyg, kvarnar m. m., m. m. och slutar med brevkopieringsmaskiner och kassakistor samt "en mängd andra Machiner".

Den lilla smedjan blev snart för trång och redan första verksamhetsåret - 1822 - uppfördes en särskild verkstadsbyggnad, ett "arbetsskjul" samt en större smedja. År 1825 fullbordades ett "Machineri-hus" i två våningar av kalksten, vilken byggnad ännu i dag utgör ena kortsidan i en större maskinhall. Samma år anlades ett gjuteri samt en filverkstad och två år senare uppfördes även plåtslagarverkstad. Första året sysselsattes i verkstaden 22 arbetare, sju år senare uppgick arbetareantalet till 150 man. Bland de arbeten, som - förutom anläggningarna - under tiden utförts, kunna nämnas slussportar, färjor, kanalbroar av järn och trä jämte erforderliga maskinella anordningar såsom kedjor, rullar, hjul, axlar, trissor m. m. ävenså lantbruksmaskiner. Dessutom tillverkades arbetsmaskiner för verkstadens eget behov. Drivkraften utgjordes av vatten, som togs från kanalen.

Efter Baltzar von Platens död i december 1829 blev A. E. von Rosen styresman vid verkstaden. På grund av uppkomna finansiella besvärligheter hade emellertid Rosen svårt att ena kanaldirektionens medlemmar om riktlinjerna för verkstadens utbyggande. Platen hade till en början tagit anläggningsmedel ur kanalarbetskassan, men sedermera även erhållit särskilda statsanslag samt lån från manufakturfonden och lantbruksakademien. Vid tiden för Platens död hade verkstadens anläggningar och rörelse kostat ca 637 000 rdr. Även inkomsterna från den trafikabla delen av kanalen hade successivt måst tagas i anspråk för verkstadens behov, men det visade sig snart, att kanaldriften blev en dålig affär, emedan något överskott på kanalavgifterna icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free