- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
223

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 21. 26 maj 1934 - Rütger Essén: Det utrikespolitiska kvartalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

26 MAJ 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 223

produkter och någon om än svag prisstegring på de stora standardvarorna, en begynnande ökning av världshandelns volym, förbättrad sysselsättning och stegrad företagsamhet. Meningarna äro däremot mycket delade om den tidpunkt, från vilken man kan datera omsvängningen. Många vilja sätta denna så långt tillbaka som till senare delen av år 1932, men de flesta äro ense därom, att den egentliga vändpunkten icke nåtts förrän under föråret 1933. Ännu mera motsatta uppfattningar framföras, när det gäller bedömandet av konjunktursvängningens orsaker. Här stå tvenne meningsriktningar skarpt emot varandra: å ena sidan nationalekonomer av den äldre skolan och den liberalt orienterade företagarvärlden, å andra sidan de olika anhängarna av "planekonomiens" principer, från förespråkarna för en begränsad s. k. aktiv konjunkturpolitik till de totala planhushållningsteoretikerna. Den förra gruppen gör gällande, att konjunktursvängningen uppåt i allt väsentligt är ett utslag av samma faktorer som tidigare bestämt pendelslagen mellan låg- och högkonjunkturer, och att de olika statsingripanden, som på flera håll ägt rum, antingen icke haft någon nämnvärd inverkan alls eller också endast en störande sådan. De olika grupperna på den andra sidan åter, vilkas gemensamma kännemärke - hur vitt deras uppfattningar än sinsemellan divergera - består i tron på möjligheten att med politiska medel avgörande påverka den ekonomiska utvecklingen, framhäva, att det just varit dessa regeringsingripanden, kanske framför allt den Rooseveltska National Recovery-politiken, som framtvingat konjunkturförbättringen och hindrat depressionen att löpa linan ut. Man gör från detta håll även gällande, att världen helt enkelt icke längre tål att utsättas för de oerhörda påfrestningar, som ett okontrollerat svängande mellan konjunkturernas ytterlighetspunkter innebär.

Denna principiella meningsmotsättning å sido, kan likväl ingen förneka, att dessa vittgående ekonomiska statsingripanden rent faktiskt haft en mycket stor betydelse. I varje fall ha de gett den nya högkonjunkturen, om man nu kan tala om en sådan, en karaktär, som skiljer den från alla föregående. Att börja med har den omfattande tillämpningen världen runt av autarki-principen medfört, att konjunkturförbättringen icke yttrar sig i den mellanfolkliga varuomsättningen lika starkt som man eljest kunnat vänta. Autarki-åtgärderna kunna för övrigt endast långsamt avvecklas - om de nu över huvud komma att avvecklas. Detta synes i själva verket tvivelaktigt, ty all dylik politik leder enligt vad erfarenheten utvisar mycket snabbt till skapandet av vested interests, dvs. på denna grund uppbyggda, särskilda inhemska ekonomiska organisationer, vilka verka som en spärr mot återgång till ett rörligare internationellt ekonomiskt system. Världshandelns återuppblomstring och därmed nära sammanhängande näringsgrenar, framför allt sjöfarten, komma därför sannolikt att bli åtskilligt efter i det allmänna konjunkturuppsvinget. Ej heller synes man kunna förvänta, att valutapolitiken ännu på länge återfår en verkligt universell karaktär.

Man måste för övrigt akta sig för att överskatta konjunktursvängningens omedelbara räckvidd. Det är ännu långt kvar till 1928 eller 1929 års nivå. Det kan starkt ifrågasättas om den väldiga rationaliserade produktionsapparat, som under 1920-talet uppbyggdes framför allt i Förenta staterna och Tyskland, någonsin kan komma att utnyttjas till sin fulla kapacitet. Hittills är det främst råvaruproduktionen i vidsträckt bemärkelse, som haft känning av den ökade ekonomiska livaktigheten. Härvid har lyckligtvis även Sverige som trävaruland blivit förmånligt berört. Den stora massarbetslösheten inom industriländerna står emellertid i närmaste samband även med konsumtionsindustrierna. Någon verkligt avgörande minskning av de arbetslösas antal har därför ej heller ännu kunnat konstateras. Sannolikt kommer en absolut taget mycket stor arbetslöshet att bli bestående för åratal framåt. Detta påverkar även på ett synnerligen oförmånligt sätt jordbruket, som har stark känning av underkonsumtionen inom stora halvsvältande befolkningslager.

Den politiska återverkan av konjunkturförbättringen kommer i många fall de regimer till godo, vilka, såsom exempelvis i Förenta staterna och Tyskland, med större eller mindre skäl kunna göra gällande, att deras aktiva konjunkturpolitik verksamt bidragit till den inträdda förbättringen. Det återstår dock att se i vilken grad särskilt de metoder för arbetslöshetens bekämpande, som bestått i igångsättandet av stora statsarbeten, komma att försvåra näringslivets anpassning till en ny högkonjunktur. Detta är de liberala ekonomernas ståndpunkt. Man torde dock kunna påstå att detta i mindre mån kommer att bero på arbetenas omfattning i och för sig än på de principer för lönesättning m. m. som härvid tillämpats. I detta fall ha både den amerikanska och den tyska politiken ett avgjort företräde exempelvis framför den, som följts i Sverige.

Man kan också förutse, att den begynnande konjunkturförbättringen rätt snart kommer att framdriva nya stora förändringar i de internationella valutaförhållandena. Guldvalutorna intaga alltjämt en onaturlig ställning i det internationella ekonomiska utbytet, då deras inre värde i allmänhet ännu icke anpassats till deras yttre och de därför alltjämt utgöra ett handicap för dessa länders export. Ett land som Tyskland har visserligen kringgått detta genom att guldmyntfoten där endast är nominell, då man vid sidan av guldvalutan ransonerar utrikesvalutorna till olika kurser och slutligen i hemlandet har en i verkligheten redan något inflationerad valuta. Detta tillkrånglade system erbjuder emellertid ingen varaktig väg ut ur svårigheterna, vilka tvärtom i växande utsträckning skjutas på framtiden.

Det är ej att undra på att i detta världsläge frågan om den internationella skuldsättningen åter blivit mycket aktuell. Skuldförhållandena mellan staterna äro ännu icke reglerade på ett sätt som kan tänkas bli varaktigt. Ännu ha Förenta staterna ej medgivit några nämnvärda lättnader i fråga om de engelska och franska krigsskulderna. Anspråken upprätthållas emellertid möjligen endast för formens skull. Det är ej heller troligt, att några nya större betalningar komma att verkställas, då alla sakkunniga numera äro ense om att dylika endast skulle rubba de internationella handels- och valutaförhållandena på ett för ingen önskvärt sätt.

Ett starkare intresse knyter sig till Tysklands åtgärder i fråga om regleringen av sin kolossala utländska skuldbörda. Läget är här sådant, att det på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free