- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
224

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 21. 26 maj 1934 - Rütger Essén: Det utrikespolitiska kvartalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

224 TEKNISK TIDSKRIFT 26 MAJ 1934

längden knappast kan råda något tvivel om omöjligheten för Tyskland att återbetala de under åren 1924 till 1929 upptagna lånen, i varje fall icke med den förräntning som då stipulerats. Gång efter annan har tyska regeringen dekreterat nedsättning av den procent av de förfallna räntelikviderna, som finge erläggas i främmande valuta eller överföras till dylik. Man har nu kommit ner till en dylik norm av 50 %, men en ännu mycket starkare nedskrivning står på dagordningen. Som naturligt är har detta egenmäktiga, men med all säkerhet i stor utsträckning ofrånkomliga förfaringssätt vållat starkt missnöje bland de utländska innehavarna av tyska obligationer. I flera länder har man sålunda framfört hot om tillämpning av ett tvångsmässigt clearingförfarande i fråga om tyska utlandsbetalningar, varvid sålunda en viss procentsats av likviden för tyska exportleveranser skulle innehållas för täckande av förfallna obligationsfordringar. Ett dylikt förfarande skulle emellertid kunna ha mycket omfattande och oberäkneliga konsekvenser vid sidan av sitt direkta syfte samt därigenom betänkligt rubba det internationella varuutbytet. Det av den tyska skuldpolitiken framkallade kursfallet på tyska obligationer torde dock från tysk sida i stor utsträckning ha utnyttjats till återköp av egna obligationer. I längden finnes helt visst ingen annan utväg än en mycket kraftig nedsättning av räntefoten på de tyska utlandslånen. Detta är sannolikt enda möjligheten för att de någonsin skola kunna återbetalas. Ju förr världen blir kvitt dessa ursprungligen av skadestånds- och krigsskulderna framkallade onaturligt ansvällda internationella krediter, dess bättre är det ur den sunda ekonomiska utvecklingens synpunkt.

Dessa politiskt-ekonomiska mellanhavanden ha under de sista månaderna i högre grad lagt beslag på den allmänna uppmärksamheten än de rent politiska frågor, som under föregående månader i så hög grad väckt diskussion. Endast i fråga om planerna för den internationella nedrustningens fullföljande har någon större aktivitet förekommit. Själva nedrustningskonferensen i Genève har visserligen sedan Tysklands utträde i höstas varit skrinlagd, men diskussionen mellan stormaktsregeringarna, framförallt mellan Paris och London, har dock fortgått. Det är mellan dessa båda regeringar, som avgörandet skall träffas. Ståndpunkterna ha emellertid blivit allt svårare att förena. Under det att man i Frankrike alltjämt synes böjd att vilja fortsätta den gamla Genèvekonferensen utan Tyskland och i sista hand även avsluta en konvention utan Tyskland, har man i England klart för sig, att detta är meningslöst. Vad Frankrike egentligen avser är dock ej heller någon nedrustningskonvention i egentlig mening utan nya garantier för den franska tryggheten såsom villkor för ett franskt medgivande av tysk upprustning. England spelar härvid förmedlarens roll. Dock framträder i London numera en starkare tendens till motstånd mot de franska kraven. Detta har blivit särskilt tydligt, sedan den franska regeringen i en note av den 17 april fastslagit sin ståndpunkt på ett mera kategoriskt avvisande sätt än på länge.

I denna note framhåller den franska regeringen genom sin utrikesminister Barthou, att en avrustningskonferens icke gärna kan få sluta med en konvention, som sanktionerar Tysklands upprustning. I avsaknad av ny konvention fortsätta emellertid fredsfördragets avrustmngsbestämmelser för Tyskland att gälla. När nu Tyskland i trots härav ökar sina rustningar är detta ett uppenbart traktatsbrott, som Frankrike åtminstone icke vill godkänna.

I sak innebär denna franska note ett klart avvisande av den engelska regeringens förut framlagda förslag att ernå en uppgörelse genom medgivande av en viss begränsad tysk upprustning. Klyftan mellan de engelska och de franska synpunkterna har därigenom vidgats, och hela det s. k. nedrustningsarbetet ser mera tröstlöst och förvirrat ut än någonsin. De ex-neutrala staternas regeringar: Sverige, Holland, Spanien, Schweiz m. fl., ha i detta läge framlagt ett medlingsförslag, som närmast går ut på att man borde undersöka vilka nya trygghetsgarantier, som skulle kunna erbjudas särskilt Frankrike, detta för att möjliggöra en uppgörelse i någon form. Detta förslag torde vara det sista försöket att åtminstone på papperet rädda något av den för mer än två år sedan under stolta fredsfanfarer öppnade internationella nedrustningskonferensen. Ett resultat efter de ex-neutralas linje skulle dock i praktiken endast bli en uppgörelse av tunnast möjliga innehåll, uppenbarligen avslutad endast för formens skull. Man kan med skäl fråga vad därmed skulle vinnas. Till denna i det närmaste nollpunkt ha emellertid förhoppningarna numera reducerats.

Det synes i detta läge endast återstå den i egentlig mening "diplomatiska" uppgiften att finna en slags formel, som möjliggör konferensens slutliga upplösning.

Vad läget i de särskilda staterna beträffar, kan man i England notera en tydlig stegring av den allmänna tillförsikten, närmast i samband med det budgetförslag, vilket som vanligt i april framlades av finansministern, Nevil Chamberlain. Sedan flera år är detta den första budgeten med skattesänkning. Denna är visserligen icke stor och berör framför allt icke den vanliga inkomstskatten utan endast vissa extra för ett par år sedan införda speciella höjningar samt en del avgifter (motorlicenser m. m). Märkligare är att den nya budgeten upphäver de drastiska indragningar, som genomfördes i det allmännas utgifter för ett par år sedan. Arbetslöshetsunderstöden återställas sålunda till sina tidigare belopp och även reduktionerna av vissa lägre tjänstemäns löner, folkskollärarnas m. m. upphävas. Den större delen av det redovisade budgetöverskottet - som också är det första på flera år - användes till minskning av statsskulden. I längden är det också endast på denna väg, som en verklig minskning av den oerhört uppdrivna direkta beskattningen i England kan komma att genomföras. Man har emellertid på en del håll klandrat Chamberlain för att han icke redan nu föreslagit en verklig inkomstskattesänkning. Budgetinkomsterna äro dessutom ytterst försiktigt beräknade. Det sannolika är emellertid, att regeringen vill spara möjligheten till en större skattereduktion till nästa år och därigenom skapa ett bättre utgångsläge för ett nyval. Det tycks nämligen knappast råda något tvivel om att den i huvudsak konservativa "nationella" regeringen icke längre kan räkna på tillnärmelsevis den väldiga majoritet, som den vann vid valen på hösten 1931. Ett betänkligt förebud var sålunda arbetarpartiets valseger vid kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free