- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
230

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 21. 26 maj 1934 - Tekniska föreningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

230 TEKNISK TIDSKRIFT 26 MAJ 1934

Ordet överlämnades härefter till aftonens föredragshållare, professor Lennart von Post, som höll ett föredrag över ämnet "Viskadalens forngeografi. Ett försök att fastställa världshavets höjdväxlingar efter istiden".

Inledningsvis framhöll tal. att världshavets yta, som ju av de flesta nära nog axiomatiskt betraktas som någonting konstant och oföränderligt, icke dess mindre växlat i höjd, i all synnerhet om man tager hänsyn till de långa geologiska perioderna. Orsakerna till höjdväxlingarna äro flera, dels ändring av oceanbäckenas volym, exempelvis genom vulkaniska omvälvningar av stora mått, men dels framförallt genom uppkomsten av och nedsmältningen av de stora landisarna, som under kvartärperioden upprepade gånger täckte högst väsentliga delar av jordytan. De nuvarande landisarna skulle, om de smälte undan, medföra en 15-40 meters höjning av havsnivån. De ofantligt mycket större landisarna under istiden torde vid sin smältning hava förorsakat en höjning av havsytan av inemot 100 meter.

Inom den internationella geologien göres olika försök att fastställa dessa förändringar i världshavets yta, men varje sådan bestämning stöter på oerhörda svårigheter, beroende på att säkra hållpunkter för mätningarna saknas. Det är icke blott världshavets yta som inverkar, utan även ändringar i själva jordskorpans jordläge. Inom de gamla nedisningsområdena på den nordeuropeiska kontinenten har man dock tillfälle att under vissa förutsättningar studera dessa ändringar av havsytans höjd, beroende på att genom den efter nedsmältningen inträdande landhöjningen, dessa områden nu bragts över havsnivån.

Av olika skäl har speciellt Viskans dalgång från Varberg och norrut kommit att spela en mycket viktig roll som undersökningsfält, enär förutsättningarna här äro särskilt gynnsamma för studerandet av hithörande problem.

Tal. övergick härefter till en i detalj gående redogörelse för de undersökningar i Viskadalen, som under de sista tvenne åren under hans ledning utförts av studerande vid Stockholms högskola. Arbetet har redan nu givit högst intressanta resultat men beräknas icke vara slutfört förrän om ytterligare 5 år. När verket i sin helhet är färdigt torde man emellertid genom dessa undersökningar i Viskans dalgång hava möjligheter att tämligen i detalj fastställa hur världshavet förändrat sig under de sista 12 000 åren, dvs. under den tid som förflutit sedan den yttersta kanten av vår västkust lades isfri. Dessa undersökningar komma då att bilda en tidsskala, som i den mån man kan igenkänna världshavets höjdförändringar vid andra kuster, kunna direkt överföras till desamma.

Genom pollenanalys av avlagringarna kommer man även att få fast grepp om våra svenska skogars historia, en sak som är av utomordentligt stor vikt även för klimatforskningen.

Tal:s förhoppning var med andra ord, att Viskans dalgång med tiden skulle bliva en verklig hållpunkt för det internationella komplex av klimathistoriska och geologiska problem.

De närvarandes tack för det synnerligen förnämliga föredraget, som illustrerades med skioptikonbilder, framfördes av överingenjör Engblom.

Efter föredraget samlades man till middag, varvid överingenjör Engblom höll tal för professor von Post, som utformade sitt svarstal till en hyllning för Tekniska förbundet i Borås. Efter middagen vidtog dansen, som varade inpå småtimmarna.

W-m.

Tekniska föreningen i Eskilstuna
sammanträdde tisdagen den 10 april i stadshusets stora sal under ordförandeskap av direktör V. Landqvist.

Förutom ett stort antal av föreningens medlemmar hade åtskilliga representanter för järnverken i Fagersta, Sandviken, Avesta, Surahammar, Hallstahammar, Hellefors, Bofors och Munkfors hörsammat föreningens inbjudan till sammanträdet. Antalet deltagare uppgick till ca 150 personer.

Sedan några föreningsangelägenheter avverkats, höll bergsingenjör Nils Elfström föredrag över ämnet: "Några nyheter om kallbearbetat material". Inledningsvis berördes kallbearbetning i allmänhet, bland annat det förhållandet, att material, som förr måste glödgas flera gånger under neddragningen, numera kan dragas färdigt efter endast en glödgning. Detta resultat kan uppnås genom riktig fördelning av reduktionen på de olika dragen, lämpliga smörjmedel - eventuellt överdrag med koppar, zink eller bly - passande form å dragskivorna, helst utförda av hårdmetall med polerad yta, samt lagom draghastighet och kylning av dragskivan. Det framhölls även, att kontinuerliga dragmaskiner bättre komme till sin rätt, sedan hårdmetallskivorna införts och ringvikterna ökats eller flera ringar hopfogats genom stumsvetsning.

Den rostfria trådens, särskilt den austenitiska kvalitetens användning berördes, t. e. till cykelekrar, sadelfjädrar, stag, samt för tillverkning av bultar, muttrar, spik etc. Rostfria rör, kallvalsade band, profiljärn och kallvalsad plåt omnämndes även jämte rostfria ståltrådslinor, som fått användning för vissa ändamål. Som upphettningselement i elektriska ugnar kan den austenitiska, värmebeständiga tråden i vissa fall ersätta den dyrare nikromen.

Som avslutning framhöll talaren, att de verkliga erfarenheterna om det kallbearbetade materialets egenskaper till stor del finnas just i Eskilstuna och hoppades, att de nu berörda synpunkterna skulle giva upphov till en givande diskussion till främjande av kontakten mellan järnverken och Eskilstunaindustrien.

I den därefter följande, livliga diskussionen deltogo civiling. Wilh. Lundström, Holmens mek. verkstad, bergsingenjör G. Nordström, Hallstahammar, ing. Elis Nilsson, bergsing. E. Hermelin, övering. E. Wijkander, Fagersta, I. Magnusson, Sandviken, och E. Forsberg, Hällefors, bergsing. S. Bergh och ing. G. Björkman.

Av diskussionen framgick att en enhetlig nomenklatur för kallbearbetat material vore önskvärd, och styrelsen fick i uppdrag att undersöka möjligheterna härför.

I efterföljande supé och samkväm deltogo ett 70-tal personer; ingenjör Elfström förhöjde stämningen med trevliga visor.

Vid föreningens sammanträde den 10 mars, som räknade ca 120 deltagare, utsågs överdirektör C. E. Johanson till hedersledamot. Sedan styrelse- och revisionsberättelserna föredragits, beviljades styrelsen ansvarsfrihet, varefter civilingenjör Thorsten Thelander redogjorde för statsbanornas elektrifieringsarbete och elektriska drift - samma föredrag har tidigare refererats i Teknisk tidskrift. E. H.

Flottans ingenjörsförening
avhöll extra sammanträde å Sjöofficersmässen i Karlskrona torsdagen den 12 april under ordförandeskap av marindirektör A. Grimberg, varvid chefen för Götaverken, doktor Hugo Hammar, höll ett med talrika skioptikonbilder illustrerat föredrag över ämnet "Örlogsfartyg byggda vid Göta älv". Till att åhöra föredraget hade bl. a. inbjudits befälhavande amiralen i Karlskrona, amiral Lindström, kommendörerna Bjurner och Söderbaum, överste Malmberg m. fl. Vidare hade inbjudan utgått till Sjöofficerssällskapet och Tekniska föreningen i Karlskrona. Föredraget, som åhördes av ca 130 personer, var i huvudsak detsamma, som dr Hammar hållit vid skeppsbyggarmötet i Göteborg den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free