- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
235

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 22. 2 juni 1934 - Vilhelm Löf: Några intryck från Ryssland, särskilt rörande järnindustrien i Ukraina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan sjunkboxar, med korrugerade sidor o. s. v.
Tappningen skedde uppifrån på vanligt sätt eller med
mellanskänk för att minska fallhöjden eller också
underifrån.

Tillverkningen omfattade, förutom
valsverksprodukter av olika slag, även axlar till järnvägsvagnar,
hjulringar, stålgjutgods m. m.
Eldfast-tegeltillverkning ägde även rum i stor skala. Egna ångelektriska
kraftstationer försågo verket med kraft och
belysning. Ett sintringsverk för malm fanns och ett
större enligt Dwight-Lloyds system var under
uppförande. Undersökningsarbete och forskning i
utmärkta lokaler med modern utrustning och moderna
metoder bedrevs planmässigt och skickligt.
Föreståndaren var en väl beläst man, som följde med
utländsk litteratur. Han visade mig bl. a. ett
exemplar av den s. k. slaggboken, utgiven av professor
Carl Benedicks och ingenjör Helge Löfqvist.

För utbildning av yngre krafter arbetades
intensivt genom skolor och institut, och smärre
avhandlingar och uppsatser publicerades för deras räkning.
Upplagorna gingo snabbt åt. Knappheten på papper
begränsade emellertid utgivningen. Sedan
läskunnigheten blivit allmän är nämligen
pappersförbrukningen enorm till tidningar och böcker samt icke
minst till rapporter, reklam och propaganda.

Centralledningen för järnverken ligger i Moskwa,
varför ett mycket vidlyftigt rapportsystem anordnats.
Vid de större verken uppgår antalet icke produktiv
personal till 17 % av hela styrkan. Men genom en
centralledning ernås ju också en bättre
arbetsfördelning och ett bättre utnyttjande av verkens
möjligheter för det allmänna bästa. Ett verks
erfarenheter kunna tillgodogöras av övriga, vilket kraftigt
bidrager till industriens snabba och framgångsrika
utveckling. Det sparas ej heller på kritik från detta
håll över mindre goda driftsresultat. Tidigare har
kritiken mest riktats mot låg produktion. Då gällde det
först och främst att tillverka kvantitativt, men den
tiden är förbi. Nu fordras även god kvalitet. Det
är för övrigt anmärkningsvärt, att järnhanteringen
kunnat utveckla sig så snabbt och framgångsrikt
som den verkligen gjort, då man besinnar, att massor
av otränad personal måst insättas i alla verk.
Förtjänsten därav tillkommer den fasta, målmedvetna
centrala ledningen, som ej vet av några hinder,
vidare på de olika verkens lokala ledning och icke
minst på "folkets" inställning, att alla skola göra sitt
bästa för det gemensamma bästa.

Jag anknyter i förbigående till den tidigare
omnämnda "stjärnkulten". Det är vanligt, att ett verk
utmanar ett annat till tävlan om goda prestationer,
liksom att en man utmanar en annan i samma syfte.
Den som vinner i tävlingen får ett pris i någon form.
Han anses icke av sina kamrater som en
ackordsfördärvare, utan betraktas snarare som en
idrottsstjärna med beundran och kanske en smula avund
av dem, som icke kunna följa med. Vid en av
hyttorna såg jag t. e. en mycket stor anslagstavla, till
hälften svartmålad och till hälften röd. Där fanns
angivet föregående dags produktion för olika lag
med namn på förmän eller dem, som hade inflytande
på produktionen. De, som hedrat sig komma på
den röda sidan, och de undermåliga på svarta listan.
Vidare hedras duktigt folk med dels porträtt i
tidningar och på anslagstavlor. En för oss egendomlig
företeelse är den frivilliga arbetshjälp, som lämnas,
varpå följande kan tjäna som exempel i stor stil.
Den underjordiska järnvägen i Moskwa skall enligt
programmet vara färdig på en viss dag. För att
bidraga till planens förverkligande deltogo gratis under
en fridag i slutet av mars ca 80 000 män och
kvinnor i arbete med jordschaktning och dylikt. I
spetsen gick några av de populära ledarna med hacka
och spade. Även om verkningsgraden per arbetare
var liten, kände var och en tillfredsställelse över att
hava dragit sitt strå till stacken. Små avdelningar
av frivilligt arbetande syntes ofta, såväl i Moskwa
som vid järnverken.

Förvaltningsorganisationen vid verken - för att
återgå till dessa - bestod av en direktör, som
enligt uppgift uttages ur det kommunistiska partiet.
Han hade till medhjälpare en stab av tekniskt
utbildade personer för verkets skötsel samt ekonomiskt
betonade för förvaltningen o. s. v. För ordningens
upprätthållande svarar militärförläggningens chef.
Av direktören såväl som av alla andra medlemmar
av "partiet" fordras, att de skola föregå med gott
exempel såväl i leverne som arbete.

Man frågar sig nu, vad alla dessa människor få
för sin strävan. Svaret blir, att de få, vad till livets
uppehälle och nödtorft behöves. De äro förnöjsamma
människor med små pretentioner och från barndomen
vana vid försakelser eller kanske man kan kalla det
låg levnadsstandard. Ersättningen utgår dels i
kontant avlöning, varierande mellan 150 till 650
sovjetrubel per månad, allt efter personens duglighet.
Goda ackordsarbetare kunna förtjäna ännu mera.
Dessutom erhållas premier för goda prestationer.
Sådana premier äro t. e. ett kort, som berättigar till
större inköp av förnödenheter och som giver
vederbörande rätt att vid inköp gå förbi en kö och bliva
expedierad före alla andra. Jag bör kanske ej
underlåta att nämna att kommunisterna, ehuru de icke
hade högre löner än andra utan snarare tvärt om,
dock kompenserades genom större varutilldelnirig eller
billigare inköp. Andra former av premier äro
diverse persedlar såsom skor, en läderrock eller
liknande. För personer i befälsställning utgöras
premierna t. e. av ett piano, en Fordbil, en Lincolnbil
o. s. v. Vid ett av verken funnos 8 st. premiebilar.
En annan form av ersättning är rättigheten att i
verkets "Röda hörn" fritt få uppträda och framföra
önskningar, förslag, klagomål beträffande driften etc.
Denna rättighet skattas högt, och respektive talare
känner sig tillfredsställd, när han fått lätta sitt
hjärta och giva sina känslor luft. Om verkets
ansvariga ledning sedan följer de framförda
önskemålen, är en annan fråga.

Att värdesätta en anställds förmåner i kronor är
mycket vanskligt, ty de varor, han kan köpa för sina
pengar, äro prissatta i sovjetrubler, vilka icke äro
börsnoterade. Tjänstemän och kontorsanställda hava
mindre tilldelning än kroppsarbetarna. De senare
erhöllo bl. a. 800 gram bröd per dag, och brödet var
av utmärkt god beskaffenhet. Den ukrainska
livrätten kålsoppa är välsmakande och mycket
uppskattad. Även kött och fisk fanns att köpa. Kosten
var måhända något enformig, men tillräcklig och
närande. Men människan liver icke allenast av bröd.
Även skådespel hava gamla anor såsom bidrag till
trivsel och för sådana är väl sörjt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free