- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
237

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 22. 2 juni 1934 - Vilhelm Löf: Några intryck från Ryssland, särskilt rörande järnindustrien i Ukraina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Som det vid Rykoff icke fanns något större
vattendrag i rarheten, hade en damm uppförts tvärs över
en dalsänka för att bilda en konstgjord sjö för
kylvatten etc. Som en följd av uppdämningen kommer
ön hel by att översvämmas. I dess ställe var ett helt
nytt settlement under uppförande. Tillverkningen
bedrevs lika intensivt som vid föregående verk, och
på samma gång utfördes även mycket omfattande
moderniseringar och nybyggnader. Rykoff har gamla
anor och tydligen en ganska väl tränad arbetarstam.
Det hette tidigare Petroffsky och hade 1926 ca 6 800
anställda mot nuvarande 20 000. Förhållandena voro
tämligen likartade med dem vid Dzerjinsky, och
detsamma gäller om nästa verk, Tomsky, vilket ligger
i den lilla staden Makeevka, ca 40 km söder om
Rykoff. Tomskyverket sysselsätter ca 18 000
personer, har masugnar, koksverk, martinverk, valsverk,
manufakturverk för skarvjärn och underläggsplattor
för räler etc. Där byggdes nya martinverk och
valsverk på ett avstånd av ett par km från det gamla
verket, vilket rensades från gamla skrothögar och
bråte, i vilkas ställe gräsplaner och planteringar
utlades. Det nya götvalsverket var byggt i Ryssland
och av samma slag som vid Dzerjinsky. Detsamma
gäller om de nya martinugnarna. Vid ett av mina
besök vid Tomsky bodde jag hos en av ingenjörerna.
Lägenheten bestod av tre rum och kök med badrum
m. m., centralvärme, elektriskt ljus och vattenledning.
På mässen, där jag intog måltiderna, var utrustningen
utmärkt god såväl i matsalar som sällskapsrum, och
där spelade ett litet kapell om kvällarna. Då jag
uttryckte min förvåning över inredningens kvalitet,
fick jag den upplysningen, att den hade de fått ärva
efter förre ägaren.

Som ett bevis på det tekniska samarbetet mellan
verken kan jag anföra att, under den ordinarie
tekniske direktörens i Tomsky sjukdom, direktören för
Rykoffverket tjänstgjorde. Då svårigheter förelågo
att framställa vagnsaxelstål i det nya martinverket
ditkom en expert från Kusnstsky, där tillverkningen
gick bra, och ställde saken tillrätta. Konkurrensen
mellan de olika verken ligger i att framställa
produkterna på förmånligaste sätt, men någon
konkurrens om avsättningen förefinnes naturligtvis icke.

I alla de nämnda verken utgjordes arbetskraften
till stor del av kvinnor. Vid ett manufakturverk för
nit, bult och mutter etc. utgjordes 60 % av
arbetsstyrkan av kvinnor. Antalet i detta verk anställda
var ca 1 700 och av dessa utgjorde
kontorspersonalen 8 %. Tillverkningens storlek var 50 000 ton per
år. All materialvärmning skedde med vattengas, som
framställdes i två gasgeneratorer med en förbrukning
av 500 kg antracit per tim. vardera., varav erhölls
1 500 kbm gas per generator. Gasen uppsamlades i
gasklocka. Allt maskineri syntes vara modernt och
i gott skick, och ett noggrant arbete utfördes. En ny
verkstad för kallbearbetning var under uppförande.
Verkets namn än Droujkovsky och där var tidigare
ett stort järnverk, varav nu emellertid endast ett
tjugutal fabriksskorstenar finnas kvar. Byggnader
och verk hava blivit demolerade genom "sabotage".
Vid färderna mellan verken i Donets begagnade jag
mig av rysktillverkade Fordbilar, vilka tjänstgjorde
ganska bra, ehuru de s. k. vägarna på många håll
voro obefintliga. Man for terrängledes över steppen
allt efter årstid och väderlek. Stundom kunde man
helt enkelt icke komma fram med bil och på
järnvägarna fanns ingen passageraretrafik. Visserligen
passerades byar och jordbrukaresamhällen, kolgruvor
m. m., men om dessa hade jag icke tillfälle att bilda
mig någon personlig uppfattning. Rysslands kanske
största problem är för närvarande, som jag förut sagt,
samfärdseln inom landet, och särskild uppmärksamhet
är riktad därpå under nuvarande femårsplan. Nya
vägar byggas, avpassade för motorfordon, men dessa
ombesörja endast lokaltrafik. Fjärrtrafiken skötes av
järnvägar och båtar, men är otillräcklig för en
rationell varudistribution. Därav beror till stor del den
rådande varubristen i vissa trakter, fastän god
tillgång finnes i andra. Även post och telegraf lämna
åtskilligt övrigt att önska. Ehuru i närheten av
Svenskbyborna kunde jag icke erhålla några som
helst underrättelser om dem. Deras existens och
utflyttning var okänd av befolkningen.

Som sammanfattning av mina intryck vill jag
framhålla, att vid de av mig besökta verken råder ett
sjudande liv, en intensiv och framgångsrik
verksamhet. Där tillåtes intet som helst självsvåld i någon
form, vare sig strejk, lockout eller avtalsbrott.
Verkets bästa går före personliga intressen. En
järnhård disciplin, som icke vet av opposition, råder.
En ständig tävlan, dels mellan de anställda vid
samma verk och dels mellan olika verk att åstadkomma
goda prestationer förefinnes och vidmakthålles. De
anställda äro förnöjsamma och hava inga höga krav
på levnadsstandarden, åtminstone för närvarande.
De emotse framtiden hoppfullt på grund av senaste
årens erfarenheter, vilka bestämt visa undan för
undan på förbättrade förhållanden. De anse arbetsfri
inkomst vara något orättfärdigt och otillåtet. Livet
är hårt och strävsamt, och ersättningen är ett
tillräckligt men icke rikligt "dagligt bröd". Man äter
för att få näring och icke, emedan "det är gott", och
man kläder sig icke som självändamål. Det gamla
budet att den, som icke vill arbeta, skall heller icke
äta, tillämpas där utan misskund.

Till slut en reflexion med anledning av mina vunna
erfarenheter. Vi hava alla, och i synnerhet den del
av vår svenska ungdom, som växt upp i
arbetslöshetens, allmosornas och tygellöshetens tecken, mycket
att lära av folket i Ukrainas järnverksdistrikt. Man
märker där en skarp kritik mot den, som icke gör
sin medborgerliga plikt, men kritiken riktas, väl att
märka, icke mot systemet, utan mot de personer, som
icke göra sin skyldighet. Kampen för tillvaron och
för utvecklingen föres som ett fälttåg, där villkoren
för framgång äro en kraftig ledning, god manstukt
och beredvillighet att offra egna intressen för landets.
I många fall torde dock beredvillighet böra utbytas
mot nödvändighet. Jag är förvissad om att
järnindustrien i Ukraina kommer att gå ytterligare framåt
med stora steg till båtnad för Ryssland och för den
befolkning, som lidit och försakat och som arbetar
hårt för sitt uppehälle. Den gör sig förtjänt av en
ljus och lycklig framtid och kommer säkerligen att
tillvinna sig en plats i solen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free