- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
241

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 23. 9 juni 1934 - Robert Engström: Avfärgning av glas med sällsynta jordarter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 23 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 9 JUNI
ÅRG. 64 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1934

INNEHÅLL: Avfärgning av glas med sällsynta jordarter, av civilingenjör Robert Engström. - Vargöverkets invigning. - Torsten Holmgren + - Tidskriftsnytt inom radiofacket. - Ekonomisk översikt. - Notiser. - Personalnotiser.

AVFÄRGNING AV GLAS MED SÄLLSYNTA JORDARTER.

Av civilingenjör ROBERT ENGSTRÖM.

När i det följande talas om avfärgning, måste några saker förutsättas vara bekanta. Det finns två sorters avfärgning, den kemiska, som genom kemisk reaktion får glasets egenfärg helt eller delvis att försvinna, och den fysikaliska, som genom komplementfärgning gör glaset färglöst. Kemisk avfärgning innebär i de flesta fall en överföring av det blåa tvåvärda järnet i den ljusare gula trevärda formen, dvs. det är egentligen ej fråga om "avfärgning" utan om en klarning av glaset. Den blåa ferroformen färgar nämligen ca 15 ggr starkare än den gula ferriformen. Den gröna färg, som glas erhåller av järnföreningar, är en biandfärg av den gula och den blåa järnformen. Vid fysikalisk avfärgning komplementfärgar man glaset mycket svagt, dvs. man tager bort det färgade ljuset och erhåller således ett visserligen mörkare men neutralt färglöst glas. På teknikens nuvarande ståndpunkt kan man ej avvara de fysikaliskt verkande avfärgningsmedlen, enär en färglös järnförening hittills ej är bekant. Det är visserligen mycket väl tänkbart, att en sådan kommer att uppfinnas, men det vore blott möjligt, om hela glasfabrikationen på något fullkomligt revolutionerande sätt bleve omändrad.

Så länge ännu de "normala" glassorterna smältas, är det därför på sin plats att arbeta vidare på utvecklingen av avfärgningsproblemet. Dr Löffler i Kaiser Wilhelm-Institut für Silikatforschung i Berlin har nyligen utarbetat en avfärgningsmetod, som betyder höjdpunkten av vad man hittills lyckats uppnå.

På kemiskt verkande avfärgningsmedel ställes följande anspråk: Man önskar ett oxidationsmedel, som vid högsta möjliga temperatur avger sitt syre till det tvåvärda järnet. Syret måste fasthållas så mycket som möjligt i det smälta glaset, och efter syreavgivningen måste resten av avfärgningsmedlet lösa sig färglöst i glasmassan. Det avfärgade glaset måste vara ljus- och avkylningsbeständigt. Dessa fordringar uppfyllas på bästa sätt av cerdioxid och även, ehuru i långt mindre grad, av brunsten och arseniktrioxid. Brunsten har nackdelen av en svagare oxidationskraft, mindre beständighet i ljus och vid avkylning samt ger en färgad återstod (gul manganoxidul). Arseniken har visserligen god oxidationsförmåga men har dålig ljus- och avkylningsbeständighet. Ceroxid löser sig vid ungefär 1 100° i glaset och förmår upptaga syre ur klarningsblåsorna (från nitrat eller sulfat) och överföra detta syre till järnet. De trevärda cerföreningarna äro färglösa i kali- och natronglas.

Ljusbeständigheten hos cerglas är utmärkt om särskilda försiktighetsåtgärder iakttagas, och likaså avkylningsbeständigheten. En av de största fördelar, som cer erbjuder, är möjligheten att använda glasavfall på nytt för smältning. Dock är detta endast möjligt, om avfall och glassats inläggas var för sig. I vanligt glas blir avfallet alltid mindre klart än det nysmälta glaset.

Av ett fysikaliskt avfärgningsmedel fordras, att det färgar glaset likformigt, och att färgen innehåller, resp. tillsammans med järnfärgen ger så litet grått som möjligt, dvs. att det gör glaset så färglöst som möjligt. Den fördelaktigaste avfärgningstonen är blå-rött, som är komplementfärg till den gula järnfärgen. Oxider av kobolt, nickel och neodym färga glasmassan jämnt, mindre likformigt färga trevärdigt mangan och selen. Absorptionen hos kobolt, nickel och mangan sträcker sig över nästan hela det synliga ljusområdet. Färgerna hos de nämnda oxiderna innehålla mycket grått, men selenfärgen är mindre grå och mest fri från grått är neodym. Färgen hos nickel i kaliglas är utpräglad blåröd. Mangan erfordrar en blå tillsatsfärg, enär färgblandningen av ferri- och manganiföreningar ej kommer över den färglösa punkten. Kobolt kommer endast i fråga tillsammans med selen och mangan. Enbart selen kan ej övertäcka den gula ferrifärgen. Man måste antingen taga kobolt till hjälp eller låta någon del av järnet övergå i den mörka blå formen. Neodym har ej riktigt den färg, som man behöver för att täcka ferrijärnet, utan man måste taga något selen till hjälp.

Alla fysikaliska avfärgningsmedel utom ett ha den föga angenäma egenskapen att vid konstgjord belysning förlora den största delen av sin avfärgningseffekt, så att vid dagsljus oklanderligt avfärgade glas verka mörka vid artificiell belysning. Det enda undantaget är med neodym avfärgat glas, som ger rakt motsatt effekt. Ett med neodym avfärgat glas, som vid dagsljus verkar något för litet avfärgat, synes vid artificiell belysning fullkomligt färglöst. Neodymfärgen växlar vid dagsljus från blått med en svag röd nyans till klart blårött vid lampljus. Avfärgar man t. e. tungt blyglas på vanligt sätt med nickel, så synes sådant glas på kvällen grönaktigt, men avfärgat med neodym-nickelblandningar är det lika oklanderligt avfärgat både vid dagsljus och lampljus.

I naturen förekommer neodym i monazitsand, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free