Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 9 juni 1934 - Tidskriftsnytt inom radiofacket, av Lennart Nyström - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med det vanliga rörformade utförandet och det har ofta
visat sig möjligt att bygga med den för
ultrakortvågstekniken lämpade platta formen. (H. Handrek, H. F.
Techn. u. El. Ak. 43, s. 73.)
Ett kursvisarinstrument speciellt avsett för
flygmaskiner har konstruerats för att fylla behovet av
radiokompass på sådana flygleder där icke speciella
pejlingssignaler utsändas. Instrumentet, som kan
användas tillsammans med vilken radiomottagare som
helst och som fungerar för såväl modulerad som
omodulerad våg oberoende av fältstyrkan, är utrustat med
en enda mindre ramantenn och ett vanligt
nollinstrument som indikator. I hörtelefonerna höres en ton av
tilltagande styrka då ramen vrides ur kursen. Medelst
likriktare jordas endera av ramens sidor, varvid ramen
i viss mån verkar som vertikalantenn och fältbilden
modifieras från den vanliga åtta-formade till en
cardioid-liknande. Försök utfördes mot rundradiosändare och
noggrannheten uppgick till ca 1 grad. (W. S. Hinman
j:r, Bureau of Standards Journal of Research, nr 621.)
Av ett rektangulärt bildfält med exempelvis 12 ggr
13 rutor kunna bokstavstecken erhållas genom svärtning
av vissa rutor. En fjärrskrivmaskin speciellt avsedd
för radio är byggd efter denna princip. Med
avsändarsidans skrivmaskinstangenter utlöses en roterande
kamskiva, vars upphöjningar motsvara de svärtade rutorna
i följd uppifrån och nedåt bildfältet igenom. Därmed
utsändas vid kontaktslutningar i en tonmodulerad
radiosändares nyckelkrets signaler, vilka på mottagarsidan
påverka en elektromagnets ankare. I den momentana
anliggningspunkten mellan ankaret och en spiralformad
roterande vals tryckes med färgband på pappersremsa
en bildruta för var impuls. De vanliga
synkroniseringssvårigheterna ha undgåtts därigenom att varje tecken
sändes två gånger i följd. Ligger hela den av tvenne
likalydande rader bestående texten på pappersremsan,
är hastigheten rätt inställd, i annat fall blir texten dock
läsbar. Överföringstiden är 30-40 % kortare än vid
rundradio, det erforderliga frekvensutrymmet ca 1/4 av
en telefonisändares och känsligheten för atmosfäriska
störningar ringa. (H. Rassow Zeitschr. f.
Fernmelde-techn., Werk. u. Gerätebau, nr 1 1934, s. 1.)
Lennart Nyström.
Stockholm 2.6.34.
Transferkonferensen i Berlin har under den gångna
månaden i hög grad tilldragit sig den ekonomiskt
intresserade allmänhetens intresse. Redan på ett
relativt tidigt stadium av förhandlingarna mellan
fordringsägarerepresentanterna och de tyska delegaterna
framgick det, att svårigheterna att komma till en lösning av
det föreliggande problemet mindre hade sin grund i
Tysklands oförmåga att prestera en accetabel lösning
än i den nuvarande regimens ovilja att fullgöra de
landet åvilande förpliktelserna. Själva den skuldbörda,
det gällde att söka komma till rätta med, är i sig ett
uttryck för den optimism i kreditgivningen, som
kännetecknade tiden efter inflationskrisen, och den
benägenhet att snabbt glömma tidigare lidna förluster å
utländska kapitalplaceringar, som Europa visat Tyskland
prov på. Säkerligen bygger Tysklands hållning vid
transferkonferensen i hög grad på förhoppningen att
Europa ännu en gång snabbt skall glömma de nya
förluster, Tyskland syftar att tillfoga det. Den nya
handelspolitiska inriktning i överensstämmelse med
nazismens läror, som syftar till självförsörjning, gör, att
Tyskland anser sig icke behöva ta nämnvärd hänsyn
till sin framtida kreditvärdighet, då man räknar med
att icke behöva vidare anlita den internationella
kapitalmarknaden. Säkerligen ha tyskarna härvid gjort sig
skyldiga till en felbedömning. De ha icke trots
synnerligen väl planlagda försök lyckats övertyga
fordringsägarna om landets oförmåga att betala. När utlandet
förra gången var så snabbt att glömma sina förluster
på tyska kapitalplaceringar, hade detta sin grund i att
varje tvivel var uteslutet beträffande den tyska
oförmågan att betala. Nu är utlandet däremot övertygat
om att Tyskland, därest det anpassat sin ekonomiska
politik därefter, skulle ha varit i stånd att fullgöra sina
privaträttsliga förpliktelser och alltjämt skulle vara i
tillfälle att träffa en fordringsägarna tillfredställande
uppgörelse, därest viljan därtill funnes. Men tyskarna
felbedöma ock situtionen i ett annat avseende. Det
saknas förutsättningar för att Tyskland skall kunna
upprätthålla en så hög levnadsstandard som den nu
rådande därest icke landet utnyttjar fullt ut sin
industriella produktionsapparat. Det tyska lantbruket kan
icke absorbera det årliga befolkningstillskottet och ge
det försörjning. Det lider icke något tvivel om att
Tyskland för framtiden liksom tidigare är hänvisat att
genom industriell produktion och export i stor
utsträckning sörja för landets behovstäckning. De senaste
femtio årens ekonomiska utveckling i Tyskland är intet
tillfälligheternas spel utan en följd av de ekonomiska
förutsättningar, under vilka landets näringsliv arbetar.
Tyskland behöver alltjämt utländska
avsättningsmarknader och kredit för sin råvaruförsörjning. Det
behöver alltjämt möjligheten för sina affärsmän att kunna
göra en kreditaffär även vid inköp och därigenom
vidgad möjlighet att ge kredit vid försäljning.
Det återstår efter transferkonferensens fullständiga
misslyckande att se, huruvida de olika länder, som
företagit åtgärder för möjliggörande av en
valutaclearing med Tyskland, komma att tillgripa denna
ytterlighetsåtgärd, vars allmänna ekonomiska verkningar pä
konjunkturutvecklingen äro svåra att överblicka.
Tydligt är dock att denna väg kan för ett stort antal av
fordringsägareländerna leda till betalning. Tysklands
handelsbalans aktivitet i förhållande till samtliga i
konferensen deltagande fordringsägareländer uppgår till
hela Rmk. 1 520 mill., medan betalningsförpliktelserna
till dessa länder utgöra Rmk. 540 mill. På
fordringsägarnas villighet att mottaga de produkter, Tyskland
har att bjuda, kan tydligen Tyskland icke med skäl
klaga.
Tyskland har avgivit ett sista bud på konferensen,
som de tidigare i en särskild förmånsrättsklass ställda
länderna, Schweiz och Holland, vägrat acceptera och
på vilket de övriga fordringsägareländerna svarat med
ett motbud. Fiaskot är fullständigt. Regeringarna få
nu övertaga de fortsatta förhandlingarna eller vidtaga
de åtgärder, de finna av situationen påkallade. Tiden
arbetar emot Tyskland och för fordringsägarna. De
svårigheter, Tyskland försatt sig i genom sitt
odiplomatiska uppträdande i denna sak, komma säkerligen
att inom relativt kort tid göra klart för detsamma, att
den inslagna vägen ingalunda innebär någon lättnad i
Tysklands förhållande till utlandet. En ekonomisk
isoleringspolitik av det slag, Tyskland för, måste snabbt
leda till en ohållbar situation för det egna folkhushållet.
Den arbetslöshet, den måste medföra, kan icke
upphävas genom några offentliga arbeten.
Medan Tyskland sålunda vägrar att fullgöra sina
privaträttsliga förpliktelser, har Roosevelt genom ett
budskap till kongressen givit U. S. A:s
krigsskuldsgäldenärer en varning för fortsatt betalningsvägran.
Någon reell effekt torde dock denna admonition
näppeligen få. Englands symboliska inbetalning har numera
också upphört. Dess budget upptager ingen utgiftspost
för skuldbetalning till U. S. A. Budskapet innebär
endast, att presidenten av politiska skäl måst skatta
till senator Borahs illusion, att de amerikanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
