- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
250

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 24. 16 juni 1934 - Carl Olof Lundholm död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

16 JUNI 1934

grundade Västerbergslagens kemiska laboratorium i Smedjebacken.

Som kemist arbetade han även vid Schisshyttans masugn, som vid denna tid drevs för framställning av manganjärn (s. k. spegeljärn). Efter anställningar vid Gustafsfors och Bruzaholms trämassefabriker och på handelskemisten A. Werner Cronquists laboratorium övergick han till värme- och ventilationstekniken och arbetade några år i ingeniör A. E. Wimans firma.

illustration placeholder


Ett resestipendium från kommerskollegium förde Lundholm till världsutställningen i Paris 1878, där han hade för avsikt att studera fabrikationen av fosfor. Visserligen lyckades han ej vinna inträde i någon fransk fosforfabrik, men hans besök i Paris blev ändock av stor betydelse för hans framtida verksamhet, emedan han genom förmedling av Alfred Nobel kom i tillfälle att i Gevelot-fabrikerna studera knallkvicksilver-tillverkningen. Han blev också omedelbart efter sin franska studieresa engagerad av Nobels Explosives Co. i Glasgow för att i fabriken vid Westquarter starta tillverkning av knallkvicksilver för tändhattsfabrikationen.

Efter 8 års verksamhet i Westquarter blev Lundholm chefsassistent vid Nobelbolagets fabriker i Ardeer, där han redan 1886 övertog direktörsposten, vilken han innehade i nära ett kvarts sekel. Under denna tid utvecklades fabrikerna i Ardeer till den dåvarande största anläggningen i sitt slag i världen och flera av de där tillämpade processerna byggde på uppfinningar av Lundholm och hans medarbetare. Särskilt kan nämnas den av Lundholm och Sayers uppfunna tillverkningsmetoden för ballistit, vilken funnit vidsträckt användning och ännu tillämpas. Lundholms betydelse för den engelska sprängämnesindustriens utveckling framgår av ett par citat ur den biografi över honom, vilken förra året inledde en artikelserie under rubriken "The old Hands" i Imperial Chemical Industry’s verkstidning:

"Lundholm was essentially a pioneer in the world of explosives. He had not only the courage to get things tried out, but he was willing and ready to do hazardous experiments himself. In his day his position therefore was somewhat unique and his capabilities were such that he was known in his own circle throughout the world."

"Quite early in his period of management Lundholm clearly saw that it would be impossible to adhere to the production of the then known explosives and that future developments must be taken into account. He therefore, with the encouragement of his board, set up what was probably the first research laboratory in the British Isles and in due course many new manufactures were inaugurated." ...

"Ardeer Factory, like all other explosives factories in these early days, had its accidents, some of them terrible in their way. On these occasions Lundholm never lost his head; he was cool and collected and always master of the situation."

Lundholm blev redan 1890 naturaliserad engelsman och han var och förblev en god medborgare i sitt nya hemland. Men sin kärlek till gamla Sverige bibehöll han hela sitt liv igenom. Ännu sedan han på ålderns dagar förlorat sin syn, företog han gärna resor till Stockholm för att hälsa på släktingar och gamla vänner.

Det Lundholmska hemmet i Nobel House i Ardeer stod alltid öppet för besökande svenska kolleger och vänner, och den gamla svenska gästfriheten slog också fast rot i den engelska miljön i hans Londonhem. Här framlevde han sina sista år i fullständig blindhet, ömt vårdad av sin ädla och uppoffrande maka, men med vaket sinne följande allt vad som tilldrog sig i världen, speciellt inom hans gamla verksamhetsfält. Det var både intressant och lärorikt att höra Lundholm berätta sina minnen från sprängämnestillverkningen i äldre tider. Så sent som förra året dikterade han ned sina minnen från "Old Ardeer" i en liten memoarsamling, som helt säkert kommer att bevaras med kärlek och tacksamhet av alla, som hade glädje och förmånen att räknas till hans vänkrets.

Med stort intresse följde C. O. Lundholm sina gamla tekniskamraters öden. Han sörjde de bortgångna vännerna och han bistod dem, som sökte hans stöd. Vid ett av sina sista besök i det gamla hemlandet år 1930 meddelade han författaren av denna enkla minnesruna, att han önskade göra en donation på 3 000 £ till förmån för behövande äldre svenska ingenjörer, vilken donation skulle förvaltas av Svenska teknologföreningen - ett uttryck för hans uppfattning om denna förenings betydelse som en kamratsammanslutning för teknologiska institutets och tekniska högskolans gamla elever. Det var givetvis med största tacksamhet som teknologföreningen mottog denna vackra donation.

Ytterst få utlandssvenska ingenjörer torde det hava varit förunnat att i samma mån som Lundholm göra det svenska namnet aktat och ärat i främmande land. Därför skall också hans minne tacksamt bevaras bland kolleger och vänner inom och långt utom Sveriges gränser.

N-ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free