Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen / 253 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 16 juni 1934 - Nya typer av silumin, av Erik Hallström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

16 JUNI 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 253

Fig. 1. Dörrar av silumin. Varje dörrs vikt ca 18,5 kg.

ning av Silumin i sandformar förståndig användning av avkylningsplattor av järn visat sig fördelaktig. Dessa skola inbyggas i synnerhet i sandformens djupare tvärsnitt.

Även vid spritsgodsgjutning kommer silumin till användning i stor utsträckning. Vid invecklad formgivning komma härvid metallens gjuttekniska fördelar till sin rätt. Den mycket hastiga avkylningen medför en ytterligare stegring av hållfastheten i flera avseenden. Vid framställning av siluminspritsgods är det fördel-delaktigt att använda maskiner, vid vilka järnupptagningen är så ringa som möjligt. Skadegörelse på siluminen genom järnet utjämnas till en viss grad genom tillsats av mangan.

Den vanliga, praktiskt taget endast av aluminium med 13 % kisel bestående gjutsiluminen kännetecknas av såväl hög motståndsförmåga mot korrosion som av hög tänjbarhet och god hållfasthet. Den höga tänjbarheten tillåter efterriktning av gjutstycken, vilka genom den olikformiga avkylningen av olika tjockt gods bliva vinda eller skeva. Denna egenskap jämte den goda gjutbarheten gör silumin till ett lämpligt konstruktionsmaterial för många ändamål och i synnerhet för apparaturer för den kemiska industrien. Bilderna 1 och 2 visa exempel på möjligheten till formgivning och på storleken av hittills framställda gjutstycken.

Det är i allmänhet ett egendomligt faktum, att högvärdiga metalliska konstruktionsmaterial i regel måste sammansättas av ett större antal metalliska element. Även på siluminen ställde tekniken snart ökade krav, vilka legeringen i sin ursprungliga form ej var vuxen. På vissa ställen med höga påkänningar visade det sig, att i synnerhet en stegring av utmattningshållfastheten var önskvärd (se tabellen). Genom en koppartillsats av endast 0,8 % stegras, som tabellen visar, utmattningshållfastheten avsevärt. Genom denna förbättring lyckades det att åt silumin bevara viktiga användningsområden och även öppna nya. För flygmotorer t. e. är kopparsilumin numera den mest använda legeringen. Bild 3 visar ett i serier upplagt motorhus. Den senaste utvecklingen inom dieselmotortillverkningen är likaledes starkt förbunden med kopparsiluminen, som hittills visat sig fullt vuxen denna industris höga fordringar på ett förstklassigt material.

Kopparsiluminen erhöll senare en ringa tillsats (ca 0,3 %) mangan. Manganen ökar legeringens hårdhet endast i ringa grad men visar sig nyttig, om i silumin genom mindre omsorgsfull metallinsats eller oförsiktig gjutbehandling järnhalten (eller kopparhalten) höjes. Då uppstår, som bild 4 visar, stora plättar av järnhaltiga kristaller, vilka menligt inverka på hållfasthetsegenskaperna och även på motståndsförmågan mot korrosion. Genom tillsats av mangan förvandlas dessa plättar till runda eller oregelbundet formade kristaller (se bild 5), vilka öka legeringens hårdhet något utan att ändra de övriga hållfasthetsegenskaperna, ej heller

Fig. 2. Ventilpropeller av Silumin. Vikt 320 kg.

Fig. 3. Dieselmotorhus för Junkers-flygmaskin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>