- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
256

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 24. 16 juni 1934 - Notiser - Sammanträden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

256 TEKNISK TIDSKRIFT 16 JUNI 1934

Skeppslyftverket Niederfinow. Den 21 mars invigdes Skeppslyftverket Niederfinow n. o. om Berlin, vilket på grund av lyfthöjden, 36 m, och de stora dimensionerna i övrigt kan göra anspråk på att betecknas som den märkligaste anläggningen i sitt slag.

Genom tillkomsten av denna anläggning, som ingår i vattenvägen Berlin-Stettin, kunna numera större fartyg komma till Berlins hamnar från Östersjön över Stettin och Oder på betydligt kortare tid än tidigare, och sedan Mittellandkanalen färdigställts kan massgods utan omlastning på kort tid befordras från Rhen, Elbe och Weser till Berlin och vidare till Östersjö-hamnarna.

För förbindelsen mellan Berlin och Oder ha tidigare funnits två olika kanaler, Finowkanalen och Hohenzollernkanalen. Den förra var segelbar endast för fartyg med högst 250 ton lastförmåga och hade 19 eller 20 slussar. Hohenzollernkanalen mellan Havel och Oder är segelbar för fartyg med 600 ton lastförmåga och har på hela sträckan endast 7 slussar. Fyra av dessa äro vid Niederfinow sammanförda till en slusstrappa med 36 m nivåskillnad och 1 050 m längd. Den stora försening som uppstår vid slussningen samt andra olägenheter, däribland vattenförluster, har man velat undvika med det nu öppnade lyftverket. Själva lyftningen tar endast 5 minuter i anspråk.

Anläggningen består av fyra delar, övre hamnen med avstängnings- och säkerhetsportar, akvedukten, det egentliga lyftverket och nedre hamnen. Förhamnarna ha en bredd som motsvarar fyra fartygsbredder.

Den nedre kanalen gränsar mot den med lyfttornet avslutade trågkammaren, som består av en betongbassäng, vars botten bildas av en järnbetongplatta med 112 m längd, 34 m bredd och 4 m tjocklek, vilande på 9 stycken till 20 m djup nedförda bärpelare. Den övre kanalen förenas med tornet medelst en 157 m lång och 34 m bred akvedukt, mot tornet avstängd av en, port jämte hjälpport. Den vilar på två väldiga mellanpe-

illustration placeholder
Fig. 1. Lyftverket, sett från nedre hamnbassängen.


illustration placeholder
Fig. 2. Vattentråget, tomt.


lare, nedförda till 20 m djup under marken och med bottenplattor av dimensionerna 17 X 32 m.

Själva lyftverket består av en järnkonstruktion med 60 m höjd av 6 500 ton totalvikt. Monteringen skedde med hjälp av en för ändamålet anskaffad bockkran med 52 m lyfthöjd och 47 m spännvidd samt försedd med två löpvagnar för 6, resp. 25 ton lyftkraft. Kranen vägde ca 220 ton.

Inuti denna tornbyggnad är anordnat ett höj- och sänkbart vattentråg med 85 m längd, 12 m bredd av 2,5 vattendjup, som kan upptaga fartyg upp till 1 000 ton. Trågets vikt, inkl. vatten och fartyg, uppgår till 4 250 ton och utjämnas av 192 motvikter, hängande i 256 linor. Lyftmaskineriet är sammanfört i två maskinhus, belägna upptill å tråget över dettas första, resp. tredje tredjedel. I varje maskinhus finnas två spel, ett på vardera sidan av tråget. Spelen driva var sitt kugghjul, som arbetar mot en kuggstång. För synkronisering av kugghjulens rörelser mot de fyra kuggstängerna ha drivmotorerna utrustats med Leonardkoppling. Dessutom äro de fyra drivanordningarna mekaniskt hopkopplade med långa axlar, så att tre motorer kunna upptaga arbetet, om den fjärde försättes ur funktion.

Motorerna ha huvudsakligen att övervinna endast friktionsmotståndet i brytskivorna till motviktslinorna samt trågets och motvikternas accelerationsmotstånd, Effektbehovet är därför ringa, endast 300 hkr, då tråget är fullt utbalanserat. Motorernas arbete kan dessutom underlättas genom att vattenytan i tråget hålles efter omständigheterna något högre eller lägre än den normala.

För infart upptill, sänkning och utfart nedtill, eller vice versa, erfordras 20 min., och lyftverket kan, vid 24 timmars drift, årligen befordra ca 9,7 mill. registerton, motsvarande ca 4,85 mill. ton last.

SAMMANTRÄDEN

Södra Dalarnes tekniska förening företager en utfärd med damer lördagen den 16 juni 1934 till Säter. Avfärden från Avesta sker kl. 9,45 och utfärden omfattar besök vid Säters väveri a.-b. och Dala mek. spisbrödsfabrik, kaffe eller té i den sköna Säterdalen, besök vid hembygdsmuseet, Åsgårdarne, eller bestigning av Bispbergs klack samt gemensam middag å Säters stadshotell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free