- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
260

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 25. 23 juni 1934 - Martin Ljungberg: Östergötlands vattenkrafttillgångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

260 TEKNISK TIDSKRIFT 23 JUNI 1934
Kurvornas betydelse samt förhållandet mellan den del av vattentillgången, som avrinner vid lägre vattenföring än medelvattenmängden, och hela vattentillgången.

1) Avrinningen från Vättern .................. 0,876
2) Avrinningen från Roxen och Glan.............. 0,849
3) Naturlig avrinning från Sommen............... 0,772
4) Reglerad avrinning från Sommen, åren
1923-1933........................................ 0,812
5) Reglerad avrinning från Sommen, åren
1923-1931........................................ 0,841
6) Vattenföring i vattendrag på östgötaslätten
utan nämnvärda sjöar............................. 0,660

illustration placeholder
Fig. 2. Vattenmängdsvaraktighetsdiagram.


kraftigaste avrinningen strax efter det tillrinningen till sjöarna varit som störst, ibland t. e. beträffande Svartån redan dessförinnan, om kraftig snösmältning förekommit på slätten nedanför sjöarna. Annorlunda är förhållandet beträffande Vättern. Tack vare dennas mycket stora yta tager det i regel månader efter tillflödets kulmen innan vattenståndet hunnit stiga, så att jämvikt mellan tillrinning och avrinning uppstått. Denna eftersläpning i avrinningen är givetvis till fördel för vattenföringen i strömmen nedom Roxen. Sammanlagringen åstadkommer i och för sig en utjämning, som drager Roxen-Glan-kurvan närmare idealkurvan än vad som eljest skulle vara fallet.

Avrinningen från Sommen är reglerad sedan 1923. Regleringsperioden är i regel flerårig, men magasinet är icke tillräckligt stort för att man under alla förhållanden skall kunna undgå att tappa överflödsvatten. Kurvan för hela perioden 1923-1933 är (4) på bilden. Man ser att vid flöden avtappningen blir relativt taget större än i Motala ström. Kurvan skär ordinataxeln vid 4,8. Vid en varaktighetsgrad av 0,85 visar kurvan ett språng. Denna påfallande diskontinuitet beror på den sedan omkring två år tillbaka utomordentligt intensiva och ihållande vattenbristen, som kanske i Sommentrakten varit svårare än annorstädes inom Motala ströms-området. Genom vattenbristen har Sommenregleringen under dessa år kommit att röra sig inom ett helt annat register än normalt. På grund av att Sommenregleringen varit genomförd så relativt kort tid, endast 11 år, har inverkan av vattenbristen framträtt i kurvan för den reglerade avrinningen mera påfallande än om perioden varit längre. Kurvorna för Motala ström grunda sig på observationsserier med såsom antytt omkring 25 års längd och därför har den nuvarande vattenbristen icke avtecknat sig så skarpt i dessa. En kurva för den reglerade avrinningen från Sommen, som motsvarar mera normala förhållanden, erhålles, om man bortser från de sista två åren och således medräknar endast perioden 1923-1931. Denna kurva är på bilden betecknad såsom (5).

För jämförelses skull har vidare medtagits en kurva (3), som visar hur avrinningen från Sommen skulle ha gestaltat sig, om regleringen ej varit genomförd. Det ligger i sakens natur att denna kurva är beräknad. Vinsten av regleringen ger sig till känna genom förbättrad varaktighet på medelmåttiga och låga vattenföringar. Kurvan för den naturliga avrinningen har ytterligare det intresset att den kan anses vara representativ jämväl för Stångån och Finspångsån i deras nuvarande skick.

Kurvan (6) på bilden avser en å på Östgötaslätten, närmast Kapellån, som förenar sig med Svartån en knapp mil ovanför dess inflöde i Roxen. Denna kurva har icke kunnat direkt grundas på observationer i själva ån utan har beräknats. Den ger emellertid en god föreställning om hur avrinningen i dessa trakter ställer sig i ett vattendrag utan nämnvärda sjöar. Man ser att den avviker mycket från den ideala medellinjen. Exceptionellt högvatten stiger till omkring 12 ggr medelvattenmängden och vid exceptionellt lågvatten finnes det praktiskt taget ingen framrinning i ett sådant vattendrag.

Kurvsamlingen på bilden visar tydligt hur olika vattentillgången kan fördela sig i olika vattendrag. Ju närmare kurvorna ligga linjen för medelvattenmängden, desto bättre ur vattenkraftsynpunkt. Avrinningen från Vättern kommer närmast denna linje och slättån längst bort. Man kan uttrycka vattendragens förhållanden i detta hänseende med siffror genom att taga förhållandet mellan den del av vattentillgången, som framrinner vid lägre vattenföringar än medelvattenmängden, och hela vattentillgången. Ju större detta förhållande är, desto bättre fördelar sig vattentillgången ur vattenkraftsynpunkt. För den ideala kurvan blir förhållandet uppenbarligen = 1. Man ser hur de här uträknade värdena falla från 0.88 för Vättern till 0,66 för slättån. Den naturliga Sommenavrinningen, samtidigt karakteristisk också för Stångån och Finspångsån, kännetecknas av värdet 0,77 och den reglerade avrinningen från Sommen för hela perioden 1923-1933 av 0,81. Som förut sagts får detta värde, som alltför mycket tynges av de sista årens svåra vattenbrist, anses missvisande i vad det gäller att återgiva normala förhållanden. Då är värdet 0,84 riktigare.

För de vattendrag, som hava största betydelsen för Östergötlands vattenkrafttillgångar, ligga värdena väl till, för Motala ström t. o. m. utmärkt.

Under förutsättning att tillräckliga magasin finnas tillgängliga för att genom dygns- och veckoreglering avpassa vattenframsläppningen efter belastningens variationer, kan man anse att det angivna förhållandet praktiskt tillförlitligt också utvisar hur stor del av vattentillgången, som är "nyttig" vattentillgång för vattenkraftverken. I regel är nämligen det vatten, som framrinner vid högre vattenföring än medelvattenmängden, av ringa eller intet värde för kraftverken.

Undantag från denna regel kan naturligtvis förekomma. Så t. e. torde i vattenfallsstyrelsens anläggningar, som efter Malforsstationens färdigställande komma att omfatta all fallhöjd mellan Vättern och Roxen, den nyttiga vattentillgången närma sig 100 % av den tillgängliga. Anledningen till denna höga utbyggnad är i första hand att verken äro anslutna till centralblocket med dess stora avsättnings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free