- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
264

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 25. 23 juni 1934 - Notiser - Insänt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

264 TEKNISK TIDSKRIFT 23 JUNI 1934

träffade i oktober 1933, har endast obetydligt kunnat inverka på årssiffran.

Produktionen av ferrolegeringar steg från 17 388 ton till 24 301 ton, medan järnsvamptillverkningen sjönk från 8 721 till 1 776 ton. Produktionen av vällmetall, som under senare år nästan oavbrutet minskats, ökades under 1933 från 8 787 ton till 12 070 ton. Götmetalltillverkningen steg från 528 278 ton till 629 860 ton, dvs. med mer än 19 % och nådde en nivå som överträffats endast år 1929. Tillverkningen av elektrostål har sedan år 1919 så gott som oavbrutet ökats.

En ungefärlig beräkning av produktionen av handelsfärdigt smitt och valsat järn och stål har givit en totalkvantitet av ca 470 000 ton, vilket innebär en ökning från 1932 med ca 19 %.

Beträffande produktionen av ädlare malmer är att märka, att guldmalmsproduktionen under året nästan fördubblades. Svavelkisproduktionen var den högsta sedan 1920, och även för övriga malmer, utom kopparmalm, kan ökning konstateras. Produktionen vid Rönnskär av guld utgjorde 4 228 kg och silverproduktionen 7 615 kg. Totalproduktionen av raffinerad koppar steg från 3 138 ton till 6 640 ton. Någon produktion av zink och bly har däremot ej ägt rum i likhet med vad som varit fallet under de närmast föregående åren.

Stenkolsproduktionen, ehuru ökad från 333 076 ton till 348 921 ton, är fortfarande låg, och stenindustrien har, efter en tillfällig stabilisering under 1932, åter fått sin produktion avsevärt minskad.

Kerafar - ett nytt isoleringsmaterial för kondensatorer. De hittills i tekniken använda isoleringsmaterialen (kvarts, glimmer, keramiska produkter, bakelit, papper m. fl.) ha dielektricitetskonstanter av 2-10, vissa specialglas komma upp till 16. Nu har en tysk firma fört i marknaden ett nytt keramiskt material, benämnt kerafar ("far" utgör förkortning av farad och hänsyftar på materialets användning i kondensatorer), vilket har dielektricitetskonstanter upp till 100. Förlustfaktorn, tg ö, växlar mellan 5-10-4 och 20 . 10-4, dvs mellan 0,5-2 °/oo, vid våglängder mellan 30 och 400 m. Den mekaniska hållfastheten uppges vara god: slagsegheten är ca 3,3 cmkg/cm2, och den dielektriska hållfastheten uppgår till ca 100 kV/cm.

I materialet ingå mineral med hög dielektricitetskonstant, däribland huvudsakligen rutil. Det torrpressas på samma sätt som steatit, men även andra inom keramiken använda metoder kunna begagnas. Enär det är svårare att forma material med högre dielektricitetskonstanter (80-100) än sådana med lägre konstanter (60-80), tillverkas ett flertal kvaliteter, av vilka de med lägre dielektricitetskonstant användas för stycken med mera komplicerad form.

Svenska konsulterande ingenjörers förening avhöll den 5 juni ordinarie årsmöte på Skansens nyloft. Sedan ordföranden öppnat årsmötet och därvid bl. a. hållit parentation över föreningens sedan föregående årsmöte avlidna medlemmar, professor J. Gust. Richert, föreningens förste hedersledamot, och överingenjör Torsten Holmgren, vilka båda tidigare varit ordförande i föreningen, beviljades styrelsen decharge för 1933 års förvaltning. Därefter utsågs styrelse för år 1935, varvid omvaldes till ordförande professor Carl Forssell, till vice ordförande major Walo von Greyerz och till övriga ordinarie ledamöter ingenjörerna Gösta Richert (sekreterare) och Linus Bohlin, professor P. G. Hörnell, ingenjör Charles Hässler, professor E. Hubendick och ingenjör Arvid H. Börjeson samt nyvaldes efter ingenjör Holger A. Lundberg, som avgår vid 1934 års utgång, ingenjör Tom K. A. Nordensson. Till styrelsesuppleanter omvaldes ingenjör Nils Ribbing, lektor Einar Zachrisson, ingenjörerna Erik Lundström, H. G. Queckfeldt och H. Gille samt nyvaldes professor Bengt Afzelius. Till revisorer valdes ingenjörerna K. I. Karlsson och Christian Beck-Friis och till revisorssuppleanter ingenjörerna Ivar Hanson och Axel Theorell. Sedan föreningsangelägenheterna behandlats, dryftades en del frågor av gemensamt yrkesintresse, bl. a. den av årets riksdag antagna lagen om bevisning genom av rätten utsedd sakkunnig.

INSÄNT

Industriens finansiering.


Till Red. av Teknisk tidskrift.

I häfte 20 av den 19 maj detta år har Ni infört en artikel med ovanstående rubrik.

På sid. 215 har författaren berört frågan om avskrivning enligt svensk skattepraxis enligt följande: "De skattefria avskrivningarna löpa med fix årsrate, oberoende av företagets resultat."

Detta uttalande behöver dock en viss justering. Det är ju bekant att en taxeringsmyndighet gärna önskar, att deklaranten skall upplägga en viss plan för avskrivning av lös egendom (i detta fall maskiner och inventarier). Att denna plan för varje år bör upptaga en viss kvotdel av inventariernas anskaffningsvärde torde icke kunna anses olämpligt ej ens ur industriell ekonomisk synpunkt.

Skulle det emellertid inträffa att företaget går med förlust eller så liten vinst att skatteavskrivningen i avgiven deklaration ej kan effektivt utnyttjas möter intet hinder enligt nuvarande skattepraxis att få tillgodogöra sig den sålunda icke effektiva avskrivningen ett kommande år.

Visserligen ha vi icke i svensk skattelagstiftning någon uttrycklig bestämmelse om det berättigade i framskjutandet av avskrivningar till en tidpunkt när desamma kunna av företaget effektivt utnyttjas, men av formuleringen till anvisningarna av § 29 i gällande kommunalskattelag framgår ganska klart att gällande skattelagstiftning i stor utsträckning frångått principen att varje beskattningsår skall helt avskiljas från ett annat.

Inkomstskattesakkunniga har år 1923 givit uttryck åt ett beviljande av ovanstående ävensom bolagsskatteberedningen år 1931. Kammarrätten har i sitt utlåtande över bolagsskatteberedningens förslag i denna del icke lagt något hinder i vägen för realiserandet av en lagstiftning i denna sak, varigenom en redan tillämpad skattepraxis kunnat stadfästas.

Högaktningsfullt
Oskar Karlsson.
Bokförare vid a.-b. Karlstads mek. verkstad och bokföringssakkunnig i Värmland län.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free