Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 30 juni 1934 - Den finansiella redovisningens logik, av K. G. Hägerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30 JUNI 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 267
Tabell 2.
Kontrollen: Om1 = Om2 = Om3.
T + F = S + V.
T - S = V - F eller D = R.
Nio "kontrolltal":
I. Om1: Den totala sifferomslutningen av grundnoterade händelser.
II. Om2: Debetomslutningen på grund av bokförda händelser = summan av alla T+, S-, F+ och V-,
III. Om3: Kreditomslutningen " " " " " = " " " T-, S+, F- " V+.
IV. T: Det totala penningvärdet för tillgångarna på grund av bokförda händelser: skilln. mellan T+ och T-
V. S: " " " " skulderna " " " " " " " S+ " S-.
VI. V: " " " " vinstorsakerna " " " " " " " V+ " V-.
VII. F: " " " " förlustorsakerna " ". " " " " " F+ " F-.
VIII. D: " " " " skillnaden mellan tillgångar och skulder (överskott eller underskott),
IX. R: " " "’ vinstorsaker o. förlustorsaker (nettovinst eller nettoförlust).
lämna någon positiv eller negativ förskjutning mellan T och S. Dessa fyra fall äro 5 (T+ T_), 6 (T+ S+), 7 (S_ S+) och 8 (S_ T_).
Exempel: 5. bankinsättning;
6. lån;
7. bokskuld betalas med accept;
8. lån betalas.
Vidare märkas tvenne fall av vinsthändelser (fallen 3 och 4), dvs. en positiv kapitalförändring: ökning av tillgång (T+) eller minskning av skuld (S_) (debetförändringen), utan någon samtidig negativ kapitalförändring, i följd varav ett överskott uppstår på grund av en uppträdande vinstfaktor (V+ ) (kreditförändringen). Dessa två fall äro 3 (T+ V+) och 4 (S_ V+).
Exempel: 3. en förfallen inkomstränta;
4. en från leverantör erhållen rabatt.
Slutligen förekomma tvenne fall av förlusthändelser (fallen l och 2), dvs. en negativ kapitalförändring: minskning av tillgång (T_) eller ökning av skuld (S+) (kreditförändringen), utan någon samtidig positiv kapitalförändring, i följd varav ett underskott uppstår på grund av en uppträdande förlustfaktor (F+) (debetförändringen). Dessa två fall äro 1 (F+ T_) och 2 (F+ S+).
Exempel: 1. betalning av en telefonräkning;
2. på kredit köpta förbrukningsartiklar.
Dessa äro de enda slagen av förändringskombinationer, som över huvud taget kunna förekomma, dvs. de enda sätt, varpå de genom affärshändelserna förorsakade förändringarna i verksamhetens kapitalfaktorer kunna förklaras. Vilken affärshändelse man än vill välja bland alla de otaliga transaktioner, som kunna förekomma i ett ekonomiskt företags rörelse, måste den vid redovisning alltid kunna inordnas under något av de åtta nämnda fallen (om man bortser från de åtta korrigeringarna av samma typfall).
I och med att varje enskild affärshändelse på ovannämnt sätt kan hänföras till ett typfall, kunna även regler uppställas för, vad som fordras för att redovisningen av varje typfall skall vara fullständigt genomförd, varigenom bokföringen systematiskt kan inriktas på vissa matematiska uträkningar i kontrollsyfte. Samtliga konsekvenser, som varje typfall medför för en ekonomisk verksamhet, framgå av tabell 2. Förutom debet- och kreditnoteringar med nyss angiven innebörd fordras givetvis att den enskilda händelsens penningvärde även skall inflyta i kronologisk följd i grundnoteringen samt kunna återfinnas i en primärhandling, som bestyrker händelsens fakticitet; dessa fyra noteringar kunna benämnas händelsens noteringskonsekvenser. Varje händelse medför emellertid även, om den icke bedömes fristående, utan sammantagen med det övriga händelseförloppet och infogad i redovisningssammanhanget, ytterligare en serie konsekvenser, vilka klarlägga den enskilda händelsens betydelse för den slutliga kapital- och resultatredovisningen, och vilka kunna kallas händelsens uträkningskonsekvenser. Dessa bli m. a. o. de förändringar, som den enskilda händelsen åstadkommer, därest en ny total kapital- och resultatredovisning uppställdes efter varje händelse. Den enskilda händelsens penningvärde ökar nämligen den förutvarande totalsumman av samtliga primärhandlingar (P), den förutvarande sifferomslutningen i grundnoteringen (G) samt den förutvarande debet- och kreditomslutningen (D och K), den ökar eller minskar, allt efter sin karaktär, de förutvarande totala värdebeloppen för tillgångar, skulder och skillnaden dem emellan samt för vinstfaktorer, förlustfaktörer och arbetsresultat; och detta är helt naturligt konsekvenserna av en enskild händelse, oavsett om efter noteringen av varje enskild händelse dessa totala förändringar uträknas eller icke.
Det torde vara lämpligt klargöra det senast sagda genom ett exempel med en enkel affärshändelse: en telefonräkning har betalats kontant. Den är ju att hänföra till typfallet 1 och innesluter en förlustökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
